Två år efter att hundratusentals rohingyer tvingdes på flykt undan våldsupptrappningen 2017 vittnar människor om en ohållbar situation både i Myanmar och Bangladesh.
På söndag den 25 augusti har det gått två år sedan över 700 000 rohinigyer flydde från Myanmar till Bangladesh efter att Myanmars regering trappade upp våldet och förföljelserna mot dem. Fortfarande är uppskattningsvis 500 000 rohingyer kvar i Myanmar, varav nära 130 000 av dem sitter i trånga, inhägnade läger.
I intervjuer med Oxfam har rohingyer berättat om hur ständiga kontroller och förvirrande byråkrati hindrar dem från att få tillgång till sjukvård, utbildning och arbete. Många har beskrivit hur de fått vänta i veckor för att få tillstånd för ett sjukhusbesök, och att flera människor avlidit medan de väntat, några av dem gravida kvinnor. Också de rohingyer som bor utanför lägren i Myanmar står inför liknande svårigheter. De behöver tillstånd för att lämna sina byar och saknar ofta tillgång till livsviktiga samhällstjänster.
- Föreställ dig att leva utan rättigheter, ingen inkomst. Det är som ett fängelse, med undantaget att vi vet hur länge vi ska sitta här, beskriver en anonym person i Myanmar.
- Det är som att vi rohingyer är fångna i en djup brunn. Människor ger oss mat och assistans, men det är ingen som tänker på stegen som kan få oss att komma upp, säger en annan.
Även i Bangladesh upplever rohingyerna stora svårigheter, där de bland annat inte får lämna det enorma flyktinglägret utan tillåtelse och har inte tillstånd att arbeta.
- Rohingyer har beskrivit det som att de befinner sig i limbo utan en lösning i sikte. De lever, men överlever knappt, säger Elizabeth Hallinan som leder Oxfams påverkansarbete för rohingyer.
Oxfam stöttar rohingyer både i Myanmar och i flyktinglägret i Bangladesh där vi bland annat förser människor med rent vatten och matkuponger. Nu uppmanar Oxfam Myanmars och Bangladeshs regeringar att sluta begränsa rohingyers liv, att säkerställa allas lika rättigheter samt ta itu med roten till våldet som riktats mot dem.