Den pågående konflikten i stora delar av DR Kongo skapar kaos och massflykt bland befolkningen. Ett av grundproblemen är handeln med mineraler som säljs olagligt till företag runtom i världen. Ett team från PMU har i veckan kommit hem efter besök i gruvor där man mött både barn och vuxna som vittnar om hur de jobbar under slavliknande förhållanden. Nu kommer arbetet med att få svenska företag att ta sin del i ansvaret att intensifieras.
Trots alla fredsavtal som skulle leda till demokrati, lever man fortfarande i ett mellanting mellan krig och fred i DR Kongo. Beväpnade grupper fortsätter att skapa kaos, för att den ofta illegala utvinningen av mineraler ska kunna fortsätta. Avsaknaden av en fungerande statsmakt, den rådande straffriheten och utbredda korruptionen – leder till våld, osäkerhet och instabilitet. Mitt i detta kaos drabbas de allra fattigaste.
Ett team från PMU besökte i veckan östra DR Kongo för att få en bild av hur allvarlig situationen är. DR Kongo är ett nyckelland i den gröna omställningen. Tillverkare av elbilar och elcyklar är beroende av kobolt från DR Kongo för att framställa sina batterier. Coltan behövs i tillverkningen av mobiltelefoner och datorer. Man uppskattar att mer än 60 procent av världens koboltreserver och 80 procent av coltanet finns i DR Kongo.
– Vi besökte en guldgruva som var 150 meter djup. Det var smala gångar och stor risk för ras. En av arbetarna berättade att folk dör i gruvan på grund av syrebrist. De kan spendera en hel dag inne i gruvan utan att komma ut. Vissa dagar hittar de ingenting, berättar Johanna Litsgård Lebourne, kommunikations- och insamlingschef på PMU som besökt gruvan Luwhindja.
De unga pojkarna som jobbar i gruvorna kan tjäna fem dollar per dag om de har tur. De kan också gå en hel månad, ibland ett helt år utan att tjäna några pengar alls. Trots detta är det de som gör gruvindustrin möjlig.
– Om de inte hittar något i gruvorna får de pengar av en uppköpare som betalar för att de ska fortsätta gräva. De blir skuldsatta till den här maffialiknande verksamheten och måste ibland fly för att inte bli dödade. De hamnar i ett slaveri som är omöjlig att ta sig ur, säger Niclas Lindgren, direktor på PMU, som var med vid besöket vid gruvan.
Att på olika sätt hålla befolkningen i fångenskap för att ta kontroll över gruvorna är vanligt. Förutom att man skuldsätter gruvarbetarna, tar man också kontroll över hela byar i närområdet. Barn utnyttjas som arbetskraft och kvinnor våldtas och hålls fångna som ett vapen i kampen över gruvorna.
– En dag hade en milisgrupp kommit och dödat människor på det mest fruktansvärda sätt i en av byarna intill gruvan. De tog sedan med sig ett antal kvinnor in i skogen där de tvingades leva som sexslavar. De var fastbundna och blev våldtagna, berättar Johanna Litsgård Lebourne.
På Panzisjukhuset i Bukavu där 2018-års fredspristagare Denis Mukwege är chefsläkare har man de senaste 20 åren sett konsekvenserna av våldet runt den illegala gruvindustrin. Sedan öppnandet har mer än 55 000 kvinnor och barn gått genom dörrarna och sökt vård efter att de blivit våldtagna. Denis Mukwege har under många år rest världen över för att uppmärksamma det internationella samfundet om problemen i hemlandet och hur det hänger samman med produktionen och konsumtionen i världen. Han jobbar i dagarna intensivt med att mobilisera olika grupper som kan skapa förändring både i DR Kongo och internationellt. PMU har stöttat Panzisjukhuset sedan start och tillsammans med Denis Mukwege drivit på för politisk förändring för att lagar ska stiftas gällande ren produktion av mineraler.
– Vi hade flera samtal med honom och han ser ett behov av att det tas fram en modell där man kan spåra mineralerna genom hela kedjan, och där investeringar görs i lokalsamhället. Modellerna ska tas fram tillsammans med folk på marken i DR Kongo och företag. Han menar att det är oerhört viktigt att företag och konsumenter kräver förändring kring mineralbrytningen, säger Niclas Lindgren.
Under resan till DR Kongo besökte PMU också kooperativ som driver gröncertifierade gruvor. Denna typ av gruva är inte uppbyggd kring olaglig handel med mineraler och visar på ett gott exempel som är på väg att växa fram.
– Gravida kvinnor och barn får inte jobba i dessa gruvor och man har använt vinsten från gruvorna för att tillsammans med myndigheterna göra sociala insatser i området. Man har bland annat byggt en skola, berättar Johanna Litsgård Lebourne.
