Några av gruvindustrins allvarligaste effekter:

1. Naturvärden och biologiska mångfald skadas
Stora områden förvandlas till sterila ökenlandskap när brytningen sker i s.k. dagbrott, alltså från markytan. Nya gruvor är nästan alltid dagbrott eftersom berget nuförtiden oftast har låga halter av det mineral man vill utvinna. Dagens gruvor tar alltså upp allt större plats. Förutom att all skog och annan växtlighet försvinner, skadas även naturen runt omkring en ny gruva.

2. Mineralindustrin är en stor klimatbov
Mer än 10 procent av koldioxiden som släpps ut i Sverige kommer från gruvbrytning och metallförädling (t ex stålverk). Då är inte transporterna medräknade. Mineralindustrins stora påverkan på klimatet är ofta förbisedd i debatten om dess miljöeffekter.

3. Giftigt avfall förorenar miljön
Både vid brytning och bearbetning av mineraler sker utsläpp av kemikalier till miljön. Allt större mängder gruvavfall riskerar att läcka ut föroreningar i både sjöar och grundvatten. Därför måste avfallet tas om hand och övervakas för överskådlig framtid.

Enbart gruvan i Aitik producerar 50 000 ton avfall per dag.

4. Lokalbefolkning och urfolk drabbas
De som bor nära en gruva eller större täkt får ofta allvarliga störningar av buller, skakningar och damm. För samerna, nordens enda urfolk, innebär gruvor en stor påverkan både på deras traditionella kultur och på rennäringen. Det kan t ex bli svårt eller omöjligt att flytta renarna mellan sommar- och vinterbetesmark när en ny gruva öppnas.

5. Dammar kan brista – ett hot mot liv och hälsa
Vid gruvor anläggs olika typer av dammar och vattenmagasin som ibland brister. Mark och vatten förorenas och i värsta fall kan människor skadas eller dö. Talvivaara-gruvan i Finland drabbades 2012 av en läcka som gjorde att 200 000 kubikmeter giftigt vatten rann ut. Detta ledde till en omfattade fiskdöd och stora vattenområden blev förorenade.

Vad behöver göras?

Naturskyddsföreningen är förstås inte emot all mineralbrytning. Samhället behöver metaller och andra mineraler för många viktiga produkter. Men om de negativa effekterna är för stora måste hänsyn till människor och miljö gå före. Detta kräver stora förändringar av nuvarande regler och av mineralpolitiken. Tyvärr har varken den förra eller nuvarande regeringen visat något större vilja till sådana förändringar – här behövs bättring!

• Politik och lagar måste ändras så att återbruk och återvinning av metaller och andra mineraler gynnas framför brytning av nya.
• Gruvor och täkter ska inte få förekomma inom skyddade naturområden.
• Lagen behöver göras om så att all prövning av gruvor och täkter sker enligt miljöbalken, och myndigheterna behöver få större resurser och kompetens.
• De regler som idag ensidigt gynnar gruvindustrin – bland annat slipper gruvbolagen vissa skatter – ska avskaffas.
• Vid all verksamhet ska en avvägning ske mellan samhällsnyttan och kostnaden, inte bara ”kronor och ören”, utan framför allt påverkan på natur, miljö och klimat.
• Brytning av uran och alunskiffer ska förbjudas helt.
• Lokalbefolkningens och urfolkens behov och synpunkter ska respekteras.
• Gruvbolag ska granskas hårdare innan verksamheten tillåts. Större krav på ekonomiska säkerheter ska ställas.

Fler fakta om gruvor

• Sverige har varit ett viktigt gruvland i flera hundra år. I början av 1900-talet fanns nästan 500 gruvor, de flesta små. Sedan dess har både antalet gruvor och antalet arbetstillfällen minskat mycket, samtidigt som den totala malmproduktionen ökat rejält (drygt 70 miljoner ton, 2013).
• Idag ger branschen ca 10 000 direkta jobb och ytterligare ca 35 000 indirekta.
• Sverige har till exempel aldrig producerat så mycket järnmalm som nu. Landets just nu fyra järngruvor står för ungefär 90 procent av hela EU:s produktion. Men eftersom EU har en mycket liten del av världens gruvindustri är den svenska järnmalmsproduktionen bara 1,4 procent av den globala.
• Mineral är ett gemensamt namn för allt som bryts i gruvor eller täkter.
• Gruvor är ett gemensamt namn för verksamhet där man bryter malm eller fossila bränslen. Detta till skillnad från…
• …täkter, dit både kalkbrott, stenbrott och sandtag hör. Gruvor och täkter regleras av olika lagstiftning, minerallagen och miljöbalken. Tillstånd för gruvverksamhet prövas dessutom enligt båda lagarna, och av olika myndigheter i olika skeden.
• I svenska gruvor bryts framför allt järn, koppar, zink och bly men också silver, guld och s.k. sällsynta jordartsmetaller. Järnmalm står för ungefär hälften av den svenska produktionen i ton räknat.
• Några av de pågående och planerade gruvprojekt som Naturskyddsföreningen uppmärksammat och arbetar med är: Norra Kärr vid Vättern, Laver i Norrbotten, Kallak utanför Jokkmokk och Mertainen m fl i Kirunatrakten samt projekt för brytning av alunskiffer på olika håll i landet.

Gruvbolagens gräddfil i lagstiftning och politik – mycket förmånliga villkor

• Lagstiftningen gör det möjligt för gruvbolagen att leta mineral och starta gruvor på annans mark utan medgivande från markägaren.
• Gruvorna anses så viktiga att myndigheterna ofta tillåter stora utsläpp av tungmetaller och andra föroreningar, i högre grad än vad som sannolikt skulle tolereras från andra näringar.
• Gruvnäringens så kallade riksintresse i lagen går ofta före andra riksintressen, för natur, friluftsliv eller rennäring.
• Skattereglerna är på många sätt mycket generösa: gruvnäringen är befriad från deponiskatt, har lägre energiskatt än annan industri och den så kallade mineralavgiften utgör bara 0,2 procent av värdet på det som bryts.

Därför ses Sverige av många utländska bolag som synnerligen gynnsamt för gruvetablering. Sverige klassas t ex av den kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute som det mest fördelaktiga landet i världen för gruvverksamhet.