Libanon är ett av de länder som tagit emot flest människor som flytt konflikten i Syrien. Många flyktingkvinnor har svårt att komma in i det nya samhället och få det stöd de behöver. För dem är de kvinnocenter som drivs av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Women Now for Development ett efterlängtat ljus i mörkret.
Majdal Anjar ligger i Bekaa-dalen i östra Libanon. Närheten till syriska gränsen har bidragit till att staden, och resten av dalen, tagit emot många flyktingar under de år konflikten pågått. Två av Women Now for Developments sammanlagt åtta kvinnocenter finns i området. Här erbjuds både syriska och libanesiska kvinnor utbildningar i allt från psykosocialt stöd till IT till hårstyling. Kurserna är gratis och centret har även barnpassning så att familjeförpliktelser inte ska hindra kvinnorna från att delta.
27-åriga Salwa studerar på centret tre dagar i veckan. Hon kom till Libanon från Daryya i Syrien för fyra år sedan tillsammans med sin man och sina två döttrar. Salwas man var taxichaufför men förlorade sin bil i en bombräd och därmed var familjens möjligheter till försörjning borta.
– Sedan blev min far arresterad och vi flydde, risken var för stor att även jag skulle bli gripen. Det tog nio dagar att förflytta sig över gränsen hit till Bekaa-dalen (en sträcka på sex mil, reds anm). När vi kom hit hade vi ingenting. Nu bor vi tillsammans med tolv andra syriska familjer i en gammal skola. Vi bor alla fyra i samma rum. För ett år sedan var det extra tungt, då jag fick reda på att min pappa hade blivit dödad.
”Lever under stor press”
Tidigare har Salwas man blivit lurad och utnyttjad av arbetsgivare i Bekaa-dalen. Just nu har han inget jobb alls och hyran för det enda rummet är för hög för familjen. De lever under stor press, mannen är deprimerad och det blir ofta bråk hemma.
– Han tål inte att se att jag är glad, men jag är sån, helt av mig själv, säger Salwa och berättar vidare att en kurs i ”social peace”, som betyder ungefär ”social konflikthantering”, som hon gått här på centret, har gett henne verktyg att lösa konflikterna hemma på ett bättre sätt.
Salwa säger att hon tänker gör allt för att hennes flickor ska få en bra utbildning och en chans till en framtid. Hon ville själv fortsätta i gymnasiet efter grundskolan i Syrien, men fick aldrig chansen. Nu vill hon stanna i Libanon och försöka hitta ett jobb.
– Men min man ser ingen framtid här. Han vill åka till Turkiet och göra den där resan över havet till Europa…
”Centret är en annan värld”
Även 30-åriga Ghaita fokuserar på sina döttrars framtid. Hon flydde med dem och sin man från den syriska staden Madya, som var belägrad och led av så svår matbrist att människor dog av svält. Två av hennes bröder dödades i striderna. Men trots de svåra upplevelserna pratar Ghaita nu mest om hur lycklig hon är över att få vara på WNFD:s center.
– Det är en annan värld, jag visste inte att jag kunde allt detta! Nu har jag varit inskriven i två månader och hunnit gå utbildningar i IT, make-up, engelska, virkning och hair-styling. Jag går flera kurser samtidigt.
– I Syrien drömde jag alltid om en högre utbildning men det fanns inte för mig. Nu vill jag att det ska bli annorlunda, bättre, för mina döttrar, säger hon, och tillägger att när kriget är över tänker hon återvända till Syrien och starta flera sådana här center där.
