Debattartikel publicerad i Sydsvenskan.

Jag har precis kommit hem efter ett besök i ett av världens största flyktingläger. Det ligger i norra Jordanien och heter Zaatari. Där bor närmare 80 000 människor på ett drygt 5 kvadratkilometer stort område.

Arbetslöshet, fattigdom och familjer som trängs ihop på mycket små ytor skapar stor frustration. Många gånger leder den höga arbetslösheten till vanmakt hos männen som av tradition är familjeförsörjare vilket i sin tur leder till ökat våld mot kvinnor och barn.

Medan Europa bygger murar blir läget för många människor runt om i världen allt mer akut.

Som en effekt av familjernas utarmning sker en kraftig ökning av barnäktenskapen. Att gifta bort sin dotter ses som ett sätt att skydda henne och att underlätta familjens försörjning. Men forskning visar att barnäktenskap snarare har motsatt effekt.

Det leder till fortsatt fattigdom, eftersom gifta kvinnor ska sköta hemmet, föda barn och knappast gå i skolan. Och utan utbildning minskar framtida försörjningsmöjligheter.

Flickor under 15 år löper fem gånger större risk att dö vid förlossningen än vuxna kvinnor. Kontakten med familj och vänner bryts och flickan hamnar ofta i en socialt isolerad situation, helt beroende av sin äldre man och hans släktingar.

Tillsammans med representanter för svenska ambassaden träffade jag kvinnor i Zaatari. Många av dem hade mist sin man och ska nu ensamma söka försörjning för sig och sina barn. Samtidigt måste de hantera sorg efter familjemedlemmar som dött och den utsatthet som livet i exil innebär.

Att vara ensam kvinna och familjeförsörjare kan väcka agg i en konservativ omgivning. Kvinnor exploateras, möter hot, våld och trakasserier.

Det av regeringen nu lagda förslaget får till följd att hela familjer måste fly.

Medan Europa bygger murar blir läget för många människor runt om i världen allt mer akut. De slutar inte att fly och nu kläms de mellan krig och Europas stängda gränser.

I Sverige har ordet värdighet använts av debattörer och politiker för att berättiga inskränkningar i migrationspolitiken. Sverige ska inte kunna garantera ett värdigt flyktingmottagande utan att kraftigt begränsa antalet flyktingar, lyder argumenten. Syftet är att färre flyktingar ska söka sig till Sverige.

Problemet är att kriget i Syrien inte är slut och människor på flykt inte lever värdigare och säkrare liv för att Sverige begränsar sin migrationspolitik och andra länder i Europa bygger stängsel och stänger gränser.

Den svenska regeringen har presenterat en rad åtgärder som ytterligare ska begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd. Förslaget som nu är ute på remiss syftar till att anpassa de svenska asylreglerna till EU:s miniminivå.

Det är sant att Sverige har tagit ett stort ansvar inom EU för flyktingmottagandet, men det minsta man kan begära är att en feministisk regering inte fattar beslut som är direkt kvinnofientliga.

Regeringens förslag slår oproportionerligt hårt mot kvinnor. Majoriteten av dem som förra året kom från Syrien till Sverige var män. I de fall de fick asyl var det främst under kategorin ”alternativt skyddsbehövande”. Därefter kunde övriga familjen komma efter på säkrare vägar med till exempel flyg, då familjen hade rätt att återförenas. Men enligt förslaget ska den rätten försvinna.

Det av regeringen nu lagda förslaget får till följd att hela familjer måste fly. Allt för att undvika att mammor och barn blir kvar i lägren eller i krigsområden.

Resultatet av Sveriges och europeiska regeringars beslut har hittills lett till att fler utsatta grupper gett sig av och befinner sig på flykt av rädsla för att gränserna snart ska stängas helt.

Vid årsskiftet rapporterade Unicef att antalet kvinnor och barn som flyr över Medelhavet för första gången var större än antalet män. Allt fler kvinnor och barn befinner sig i en utsatt situation längs gränserna till Europa.

Nu pågår en humanitär katastrof.

EU är handlingsförlamat. Medlemsländerna kommer inte överens om hur de ska agera. Det är sant att Sverige har tagit ett stort ansvar inom EU för flyktingmottagandet, men det minsta man kan begära är att en feministisk regering inte fattar beslut som är direkt kvinnofientliga.

Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna