Längs med slingriga gator, högt upp på en kulle i staden Štip i östra Nordmakedonien, ligger Loud Textile Workers kontor. Ytterdörren pryds av en rund, röd skylt med en symaskin ovanför en knuten aktivistnäve och innanför är väggarna tapetserade av urklipp från organisationens medlemstidning. Stämningen är upprymd. Ordförande Kristina Ampeva ska strax iväg till ett viktigt möte med Nordmakedoniens vice premiärminister med ansvar för ekonomiska frågor.

Kristina har själv tidigare arbetat i textilindustrin. Hon började som sömmerska när hon var omkring 20 år gammal.
– Det är det enda jobb du kan få som kvinna i Štip. Det eller att jobba i en mataffär. Om du inte är politiskt aktiv och tillhör ett parti, så att du kan få jobb inom offentlig sektor, säger Kristina.

Usla förhållanden för textilarbetare

Efter nio år var Kristina tvungen att sluta eftersom hon gång på gång blev sjuk.

– Till slut sa läkaren att jag var tvungen att välja: ”Antingen lämnar du jobbet eller så finns det inget mer som vi kan göra för dig.” Då hade jag lunginflammation flera gånger i månaden, berättar Kristina.

Läkarna misstänkte att det var någon form av allergisk reaktion på något av textilmaterialen. Droppen blev en augustimånad när Kristina arbetade med en vinterkollektion med pälsmaterial.

– Det är inte bra att vara gravid i nionde månaden och jobba varenda dag i augusti, när det är stekhett inne, utan luftkonditionering. Både lördagar och söndagar. Tre gånger i veckan jobbar man minst 10 timmar. Det var hemskt, säger Kristina.

För den månaden fick hon 7 000 makedonska denarer, vilket är drygt 1 000 svenska kronor, för 31 dagars arbete.

I Nordmakedonien jobbar 34 000 personer inom textil-, sko- och läderindustrin. Ungefär 80 % av dem är kvinnor. Kristina berättar att lönerna har blivit något bättre i området kring Štip, där en sömmerska i genomsnitt tjänar 17 500 makedonska denarer (cirka 3 000 svenska kronor). Dels har Loud Textile Workers enträgna arbete gett resultat, dels finns det många fabriker som konkurrerar med varandra. Men i de östra regionerna av landet är situationen fortfarande ”katastrofal” som Kristina uttrycker det. Det förekommer att arbetare måste betala tillbaka en del av lönen. På det sättet låtsas arbetsgivaren följa lagstiftningen om minimilöner.

Gräsrotsorganisation för textilarbetare

Loud Textile Workers grundades 2017 och är en gräsrotsorganisation som arbetar för att förbättra villkoren för textilarbetare.

De har bland annat genomfört en stor enkät med 870 arbetare inom textilindustrin för att få ner på pränt var bristerna ligger. Ett viktigt dokument som de använder i sitt arbete för att påverka makthavarna.

– Övertid registreras inte, folk jobbar obetalt på helgdagar. Vi har egentligen bra lagstiftning, men den implementeras inte, säger Kristina.

Hon minns särskilt ett fall, där en kvinna som jobbade på en fabrik dog:

– Tekniskt sett var hon pensionerad. Så det spelade ingen roll att vi hade 20 kvinnor som vittnade om att hon hade kollapsat mitt framför ögonen på dem. När vi ringde upp kvinnans son hävdade han att vi ”måste ha gjort ett misstag”.

”Jag vet att vi gör allt vi kan”

Att förbättra villkoren och lönerna i den kvinnodominerade branschen är viktigt för kvinnors rättigheter på många plan. Inte minst för att stärka kvinnors ekonomiska självständighet. Loud Textile Workers utbildar också textilarbetare om könsdiskriminering och jämställdhet på arbetsplatsen. Det är till exempel inte ovanligt att kvinnor som blir gravida får sparken.

Bilen som ska ta Kristina till sitt möte med ministern rullar in på avfarten. Hon sträcker på sig och drar den svart kappan tätare kring sig. Blicken är redan fäst framåt. Hon vet att allt hon själv gått igenom, har tagit henne dit hon är i dag. 

På den sista frågan om hur hon känner inför sitt arbete är Kristina tyst en lång stund innan hon svarar:

– Vi skapar verkligen förändring, men jag vet inte om det är tillräckligt. Det är det såklart inte. Men allt vi gör är en förbättring. Och jag vet att vi gör allt vi kan, mer än vi egentligen kan.

Kvinna till Kvinna har arbetat för kvinnors rättigheter i Nordmakedonien sedan 1999. Vi stödjer och jobbar tillsammans med flera lokala kvinnorättsorganisationer för att stoppa våld mot kvinnor och försvara kvinnors mänskliga rättigheter. Vi jobbar också för att säkerställa att jämställdhet, kvinnors deltagande och rättigheter finns på agendan när Nordmakedonien söker medlemskap i EU och för att kvinnor ska få delta i de förhandlingsprocesser som sker.