Jag har besökt 21 olika länder runt om i hela världen. Alltid med resekompisar. Resorna har varit med syftet att uppleva och se saker tillsammans för att dela glädjen. Det var dags för mig att göra något ensam för att resorna sällan lämnat komfortzonen eftersom man alltid haft någon att luta sig emot. Det är lätt att säga; jag ska göra DET eller åka DIT. Precis som jag gjort i allt för stor utsträckning fram till mars 2015 då jag gjorde tankar och prat till verklighet.

Jag satt vid datorn hemma i Göteborg och knappade in ”göra något galet” på google. Efter några klick fick jag upp volontärarbete. Jag blev fast i tanken över natten som gick och dagen därpå bestämde jag mig för att söka. Tänk att få göra nytta och ge sin tid och kraft till människor som behöver den och samtidigt få en resa och ett äventyr sent att glömma i gengäld.

När jag hade ansökt på nätet var tanken skön att jag fortfarande kunde dra mig ur. Jag tänkte för mig själv; Jag har ännu inte fått allt bekräftat och tänk om det helt enkelt inte går igenom, vad bekvämt och skönt det hade varit att fortsätta med sina rutiner och låta livet ticka på. Arbeta på vardagarna och komma hem till sin lägenhet, ut på stan med vännerna på helgen i en cykel som inte är fy skam men som i det långa loppet inte ger tillräckligt med nya nyttiga intryck och erfarenheter som jag kräver för att känna att jag utvecklas.

Inte förrän i sena juni 2015 var allt bekräftat och klart hos Peaceworks att jag skulle iväg sex månader till Colombia fr.o.m augusti och det enda som väntade var min bekräftelse och betalning. Jag hade allt i egna händer. ”Ok, nu gör jag det bara” tänkte jag för mig själv. Idag, den 27 december 2015 kan jag säga med säkerhet att det är den mest avkastande investering jag någonsin gjort. Inte en enda svensk enkrona rikare men vad jag bland annat har lärt mig är att det finns saker i livet som är så mycket viktigare än pengar.

Utan mitt steg ur komfortzonen i mars 2015 hade jag varit ett lands kultur, ett stort språk, flertalet genuina vänner och massvis med erfarenheter fattigare

Jag sitter med en kopp kaffe i handen som min gästmor bryggt av colombianska kaffebönor som sägs vara bland de bästa i världen och jag bara ler. Jag ler för att det är så galet. Det är så galet att jag faktiskt är här. Att jag redan känner en stark kärlek till min värdfamilj. Att jag sitter i shorts och linne i december. Att jag lär mig nya saker och utvecklas varje dag.

Jag ler och nästan skrattar åt mig själv av tanken på när jag satt på Landvetter flygplats själv och hade dödsångest över vad som komma skall. Dels för att jag kastar mig ut i total ovisshet men jag hade även tankarna på Colombias rykte. Här skjuts människor, människor blir kidnappade, och finns det ens Wifi? Jag hade så fel.

Ryktet om Colombia sitter kvar sedan tidigare dar då knarkkungar härjade fritt i landet och gjorde fasansfulla saker. Idag är verkligheten väldigt annorlunda mot ryktet. Det finns områden farligare än andra här, men likaså finns det områden i Göteborg man bör undvika under nattetid. Colombia är fantastiskt vackert på alla sätt och utan mitt steg ur komfortzonen i mars 2015 hade jag varit ett lands kultur, ett stort språk, flertalet genuina vänner och massvis med erfarenheter fattigare.

Fredrik spenderar sex månader i Colombia på projektet Villavicencio.