Det Nationella kvinnomötet hålls varje år på en ny plats i landet och den här gången är det den lilla staden Trelews tur. Beläget i norra Patagonien, med en storlek på nästan 100.000 invånare, känns det som att de 50.000 kvinnorna har tagit över. Flera av stadens skolor och universitet och andra offentliga byggnader har reserverats åt mötet. Byggnaderna fungerar som samlingsplatser för workshops under dagarna och sovplatser under nätterna. Inför mötet stannar busslaster med deltagare en bit utanför staden. Inramade av den blå himlen och med de patagoniska bergen i bakgrunden börjar alla tillsammans gå mot det stora fältet där invigningsceremonin ska hållas. Organisationen La Rojas tar ledningen med sina trummor, röda banderoller och med slagord för säker och laglig abort. Här finns en stor representation av olika kvinnorättsorganisationer, men många reser också helt på egen hand.

Trots att många rest långt, vissa i över tjugo timmar med buss, utstrålar invigningsceremonin energi och gemenskap. Ute på stäppen blåser det bistert och vi är flera som håller i varandra och skrattar samtidigt som vi stretar emot vinden. Någon bjuder runt det traditionella örtteet maté och en annan delar med sig av sin matsäck. Det genuina systerskapet lyser igenom. Det pratas också mycket om just sororidad (systerskap). Ordet bygger på solidaritet men där man istället slängt in ett ”sor-”, som i syster, för att betona vikten av gemenskapen emellan kvinnor.

Femicidos – morden på kvinnor

På den stora scenen öppnas mötet med musik och olika talare: arrangörer, HBTQ-aktivister och representanter för ursprungsbefolkningen i Argentina och grannländer. Ovanför surrar en drönare som livesänder invigningen. Människor lyssnar och dansar. Här får många en chans att samla kunskap och inspiration att ta med sig hem. Under de tre följande dagarna diskuteras här ett brett spektrum av frågor, flera av dem djupa och svåra. Under ett sjuttiotal workshops diskuteras abort, femicidios (kvinnomord), trafficking och kvinnors försvinnande. Frågan om femicidios blir påtaglig under invigningsceremonin då en av arrangörerna läser upp namnen på de kvinnor som skulle ha deltagit i mötet men som blivit mördade. En kvinna blev mördad bara dagar innan hon skulle resa, marknadsplatsen på torget döptes till minne av henne. Alla tystnar och stämningen blir allvarlig när vi slås av att flera kvinnor saknas bland oss.

Frågan om femicidios blir påtaglig under invigningsceremonin då en av arrangörerna läser upp namnen på de kvinnor som skulle ha deltagit i mötet men som blivit mördade. En kvinna blev mördad bara dagar innan hon skulle resa, marknadsplatsen på torget döptes till minne av henne.

Argentina är ett av de länder med flest mord på kvinnor i världen. Varje dag rapporterar nyheterna här om ytterligare flickor och kvinnor som mördats. Femicidio är begreppet och brottsrubriceringen som används för att beskriva mord på flickor och kvinnor på grund av deras kön. Ni una menos-rörelsen, som betyder inte en kvinna mindre, är en feministisk gräsrotsrörelse som arbetar mot mäns våld mot kvinnor. Den utlösande faktorn för organiseringen beskrivs ofta ha varit mordet på 14-åriga Chiara Páez. Hon mördades av sin pojkvän i Santa Fe 2015 och efter mindre än en månad hölls en marsch till minne av henne och emot våldet med över 300 000 deltagare. Sen dess har rörelsen vuxit och liknande marscher har hållits i Perú, Bolivia, Chile och Mexico. Hotet mot kvinnor i Argentina är så klart inget nytt, men det som tycks vara unikt med Ni una menos-rörelsen är hur den lyckats ena den argentinska kvinnorörelsen kring ett gemensamt mål och lyfta upp frågan på den politiska dagordningen.

Bärarna av samhället arbetar i motstånd

Civilsamhället i Argentina beskrivs ofta som starkt, det märks inte minst inom kvinnorörelsen. Men i princip alla kvinnorättsorganisationer jag är i kontakt med är hårt pressade ekonomiskt på grund av bristen på statligt stöd. Majoriteten beskriver hur deras ekonomiska medel alltid varit begränsade, men att de har minskat under den nuvarande regeringen med Mauricio Macri som president. Trots att de är underbemannade och underfinansierade försöker de fylla tomrummen där staten är frånvarande, som med skyddade boenden och insatser i socioekonomiskt utsatta områden. I brist på statligt stöd har flera organisationer sökt sig till samarbeten med näringslivet. Organisationen La Casa del Encuentro är en icke-statlig organisation som arbetar med att ge stöd till kvinnor som utsätts för eller har utsatts för våld i nära relationer. Föreningen stödjer också mikroföretagande och arbetar med påverkansarbete där ett team av jurister arbetar med att ta fram lagförslag som syftar till att öka rättssäkerheten för kvinnor. Valeria Colombo, aktiv i organisationen i flera år, skrattar mycket trots våra tunga samtalsämnen. Hon beskriver hur organisationen är en plats för stöd och gemenskap, men tar också upp hur de ständigt riskerar att tvingas stänga ner i brist på finansiering. För att få verksamheten att gå runt håller de ibland workshops om jämställdhet och ibland kan de få medel från företags välgörenhetsfonder. Men det rör sig ofta om små summor poängterar Valeria och skrattar samtidigt som hon pekar på fuktskadorna i rummet.

Under den tidigare presidenten Cristina Fernández de Kirchners mandatperiod skapades flera program för kvinnors säkerhet och rättigheter, exempelvis för kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Flera av satsningarna har president Macri lagt ned eller håller på att lägga ner. Flera av organisationerna jag pratar med säger att det blivit svårare medan andra menar att det är en marginell skillnad vad gäller vem som sitter på presidentposten. En av dem är Eva Gamboa från det Nationella rådet för ursprungskvinnor (CONAMI). Hon beskriver hur de, i hopp om att kunna påverka beslutsfattare, brukade närvara vid så många möten med statliga företrädare som möjligt. Hon berättar hur CONAMI ofta belönades med diplom som visade deras deltagande i möten men med tiden tycks hopplösheten inför möjligheten att genuint påverka tagit över. Hon berättar om statens frånvaro i områden med ursprungsbefolkningar och hur organisationen därför valde att istället prioritera att finnas på plats i dessa områden. Ett exempel är hur de tillsammans med andra lokala grupper försökt hindra gruvindustrin. Härom året greps flera av organisationens aktivister vid en sådan aktion. Eva släpptes dock efter bara några timmar. Hon menar att anledningen var att den dåvarande regeringen, under Cristina Fernández de Kirchner, valde att se mellan fingrarna. Hon är inte lika säker på att den nuvarande regeringen hade haft samma överseende. Många som arbetar för ursprungsbefolkningens rättigheter känner sig mer otrygga och upplever att förtrycket ökat, berättar Eva. Utifrån det hon beskriver blir det tydligt att den strukturella diskrimineringen mot ursprungsbefolkningen är konstant och löper över partigränserna.

Civilsamhället i Argentina beskrivs ofta som starkt, det märks inte minst inom kvinnorörelsen. Men i princip alla kvinnorättsorganisationer jag är i kontakt med är hårt pressade ekonomiskt på grund av bristen på statligt stöd. Majoriteten beskriver hur deras ekonomiska medel alltid varit begränsade, men att de har minskat under den nuvarande regeringen med Mauricio Macri som president.

Trots att landet står inför stora utmaningar när det kommer till jämställdhet blir jag hoppfull när jag pratar med aktivister och kvinnorättsorganisationer här. De visar upp en stark målbild och självsäkerhet i att de tillsammans med tiden kommer att lyckas. Argentinas kvinnorörelse är en inspirationskälla för oss alla när det kommer till deras förmåga att kunna enas i arbetet för ett gemensamt mål.

FAKTA ARGENTINA

• Femicidio är en brottsrubricering och begrepp för mord av flickor och kvinnor grundat på deras kön.
• Brottsrubricering femicidio infördes 2012.
• Mellan 2008 – 2017 uppskattas att 2679 mord på flickor och kvinnor fått brottsrubriceringen femicido.
• 2017 saknades 3228 flickor och kvinnor.
• 75% av morden på kvinnor i alla åldrar utförs av någon inom familjesfären så som föräldrar, styvföräldrar, släktingar, syskon eller partners.
• 62% av morden utförs av partners eller före detta partners. I majoritet av fallen utförs morden i hemmet.
• Sedan 1994 finns en lag emot våld i nära relationer.

Louise Ricknert
Hösten 2018 var Louise Ricknert i Argentina där hon intervjuade kvinnorättsorganisationer samt deltog i kvinnomötet i Trelew. Våren 2015 gjorde hon praktik på IKFF.