Fallet med den elvaåriga Lucia som blev gravid efter en våldtäkt men nekades abort har skakat Argentina och världen, och visat hur långt antiabortlobbyn är beredd att gå. Läkarna som räddade Lucias liv via ett kejsarsnitt utreds nu för mord – på fostret.

– När vi först hörde att de hade anmält oss för mord skrattade vi bara åt de här religiösa fanatikerna, säger gynekologen Cecilia Ousset till Ottar.

– Men sedan började vi oroa oss. Inte för vår skull, utan för våra läkarkollegor som inte längre vågar göra sitt jobb, och för de flickor och kvinnor som inte vågar söka vård.

Historien om Lucia (som egentligen heter något annat) visar hur gränserna mellan politik, religion, rättssystem och sjukvård är obefintliga i Argentina, hur mänskliga fri- och rättigheter offras i ideologiska krig, och hur tillgången till aborter begränsas i strid med lagen.

Cecilia Ousset berättar att Lucia nu mår relativt bra.

– När jag träffade henne häromdagen såg jag henne le för första gången. Hon visade stolt att hon hade en lös tand.

Det blir tyst i telefonen.

– Ja, hon har kvar mjölktänder. Hur kan någon vilja tvinga henne att föda? Det är perverst. Hon är ett litet barn.

»Hon var så liten och livrädd, med ett barns outvecklade kropp och ett direkt livshotande blodtryck. När jag såg henne kände jag hur benen vek sig under mig.« Cecilia Ousset, en av de läkare som utförde kejsarsnitt på Lucia

Många ville tvinga Lucia att föda. Och de lyckades.

Hennes graviditet upptäcktes på en landsbygdsklinik i provinsen Tucumán den 23 januari i år. Hon berättade att hon hade blivit våldtagen av en familjemedlem, men skickades ändå hem.

En vecka senare kom hon in på sjukhus med sin mor, efter två självmordsförsök, och ansökte om en abort. Graviditeten var då 19 veckor gången. 

Lucia sade till en psykolog: »Jag vill att ni tar bort det som gubben stoppade in i mig«.

Abort är olagligt i Argentina, men med undantag vid våldtäkt eller fara för den gravidas fysiska eller psykiska hälsa. Lucia uppfyllde alla dessa kriterier. Men ingen på sjukhuset tog emot hennes ansökan, enligt flickans mor.

Varje dag fattades nya detaljer, undersökningar eller intyg. Lucia hölls sedan inlåst i ett sjukhusrum och injicerades med kortison för att få fostrets lungor att mogna. I riksmedierna förklarade sjukhuschefen Gustavo Vigliocco att Lucia hade rätt till en legal abort, men ville behålla barnet.

Lucias moster tog kontakt med en feministisk organisation som med en inlaga till domstolen pressade myndigheterna att ingripa. Den 26 februari, i graviditetsvecka 23, gav hälsomyndigheten sjukhuset order om att Lucia skulle få en abort. Men då vågade ingen läkare genomföra den. Alla samvetsvägrade. Vid sjukhusets ingång samlades troende människor i bön.

»Lucia hölls inlåst i ett sjukhusrum och injicerades med kortison för att få fostrets lungor att mogna.«

Då ringde det hos Cecilia Ousset och hennes make José Gigena. De båda gynekologerna driver en privat klinik för mödravård och sexuell hälsa. Nu undrade sjukvårdschefen Gustavo Vigliocco om de kunde utföra aborten på Lucia. José Gigena sa ja, och Cecilia Ousset följde med sin man som stöd i en extrem situation, även om hon själv inte utför aborter, av samvetsskäl. De åkte direkt.

– José tog med abortpiller, för de skulle säkert säga att de inte hade några. Men när vi kom in i salen insåg vi direkt att hon omöjligt skulle kunna krysta ut fostret, berättar Cecilia Ousset.

– Hon var så liten och livrädd, med ett barns outvecklade kropp och ett direkt livshotande blodtryck. När jag såg henne kände jag hur benen vek sig under mig.

»Själv vill jag inte göra aborter, men patientens rättigheter står över mina«. Cecilia Ousset

José Gigena beslutade om att göra ett kejsarsnitt för att få ut fostret. Klockan var nära midnatt. Först när de kom in i operationssalen förklarade narkosläkaren och operationssjuksköterskorna att även de samvetsvägrade. Lucia grät. Cecilia Ousset såg inget annat alternativ än att assistera sin man.

– Själv vill jag inte göra aborter, men patientens rättigheter står över mina, säger Cecilia Ousset.
 

De fick ut ett levande spädbarn på 660 gram, som genast fördes till neonatalavdelning. Barnet levde i tio dagar och dog sedan av andningskomplikationer. 

En grupp antiabortlobbyister anmälde då Cecilia Ousset och José Gigena för mord. Paret har mordhotats flera gånger. Redan när de tog ställning för legalisering i fjol tvingades deras fyra barn sluta på sin katolska privatskola.

– Jag struntar i de här trakasserierna. Det finns saker i livet som tar dig till gränsen för vad du kan stå ut med. Lucia var min gräns, säger Cecilia Ousset.

»Enligt opinionsundersökningar är en majoritet av argentinarna för en legalisering av abort.«

Anmälan för mord är den första i sitt slag, men det senaste halvåret har flera liknande fall rapporterats i landet: Gravida barn under 14 år, de flesta fattiga från landsbygden, har ansökt om legala aborter, som förhalats tills det slutar med påtvingade födslar.

Det hålls vakor, demonstrationer, predikningar. Medierna hakar på.

Det här beror inte på att fler barn blir gravida och nekas sina rättigheter. Utan att fler får dem uppfyllda. Det säger Andrea Berra, psykolog och aktiv i nätverket Sjukvårdsarbetare för rätten att välja.

– Våldtagna barn har alltid tvingats bli mödrar. Förr bara pågick det. De här fallen kommer upp till ytan därför att de har fått veta att möjligheten finns.

De lagliga aborterna började öka efter en vägledande dom i högsta domstolen år 2012 som vidgade tolkningen av lagens undantag. De senaste åren har ökningen tilltagit kraftigt. 

Antiabortrörelsen har haft makt genom kyrkan och konservativa politiker, och mobiliserade på allvar först under den utdragna kongressdebatten i fjol. Enligt opinionsundersökningar är en majoritet av argentinarna för en legalisering. Ett justerat lagförslag ska presenteras på nytt i år och en legalisering är sannolikt en tidsfråga.

Antiabortlobbyn visar med sina aktioner att de tänker förhindra aborter oavsett lagar. Mara Mockevich är advokat, aktivist mot abort och en av dem som anmält läkarna i Tucumán för mord.

– Kongressen har sagt nej till en legalisering. Men det här var ingen abort, säger hon.

– De borde ha väntat, tycker hon. Barnet kunde ha adopterats.

Hoten mot Lucias liv och hälsa viftar hon bort som överdrivna.

– Vårt syfte är inte att skrämma andra, utan att skipa rättvisa. Läkarna ska veta att om de begår ett brott måste de stå till svars.

Har du rätt att tvinga någon att föda?

– Nej. Det är upp till var och ens samvete. Jag dömer ingen. Men jag försöker ge röst åt den som inte har någon, den som blir dödad. Jag skulle vilja träffa Lucia, krama om henne, säga till henne att jag är kvinna, mor och mormor. Att jag någonstans förstår det hon har gått igenom.

Kinga Sandén är frilansjournalist.

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

#NiñasNoMadres

Efter flera liknande fall där barn nekats abort efter våldtäkt så reagerade många, och argentinska sociala medier svämmade i våras över av kvinnor som postade bilder på sig själva som 11-åringar, med hashtaggen #NiñasNoMadres. Barn, inte mödrar.

Tortyr enligt Amnesty

»Att tvinga flickan att fullfölja sin graviditet, trots att det innebar en fara för hennes liv, är en grym orättvisa som har orsakat sådan psykisk och fysisk skada på barnet att det kan ses som tortyr under internationell lag.«
Erika-Guevara Rosas, Amerikachef för Amnesty, till Reuters.

1921…

…fick Argentina sin gällande abortlag, enligt vilken abort är förbjuden utom vid fara för den gravidas liv och hälsa eller om graviditeten är resultatet av en våldtäkt mot en »sinnessvag«. Enligt en vägledande dom från högsta domstolen år 2012 gäller lagen om den gravidas fysiska eller psykiska hälsa hotas, samt vid alla våldtäkter.