Jag skickade alltså in min ansökan över en månad innan sista ansökningsdag, för då hade jag redan hunnit fundera länge på om jag skulle söka eller inte. Tack vare påtryckningar från församlingspedagogen i min kyrka (tack Jenny) så bestämde jag mig för att söka, och det ångrar jag inte för en sekund!

Jag fick åka till Costa Rica där jag besökte den lutherska kyrkan Iglesia Luterana Costarricense (ILCO). Det är en liten kyrka som har ett omfattande arbete för mänskliga rättigheter och inkludering. Kyrkan jobbar för minoriteters rättigheter i samhället och för att skapa förändring. Detta innefattar bland annat kvinnor, barn, ursprungsbefolkning, migranter och HBTQ-personer.

Kyrkan vill vara som en liten irriterande sten i skon som kämpar för minoriteters rättigheter

Mamman i min värdfamilj jobbar på förskolan Casa Abierta som kyrkan driver. Förskolan ger barnen som går där en värdig uppväxt och en frizon där de kan vara just bara barn. Förskolan är också en viktig del i att stärka kvinnor då den möjliggör för kvinnor att lämna sina barn på förskolan för att kunna fortsätta arbeta även efter att de har fött barn. ILCO vill vara som en liten irriterande sten i skon som kämpar för minoriteters rättigheter. Och det gör de med en kraft som jag hela tiden fortsätter att imponeras av!

Jag tyckte att jag skickade in min ansökan sent, men i efterhand har jag fått reda på att de flesta ansökningarna trillade in ungefär en vecka innan sista ansökningsdag… Jag var alltså en väldigt planerande person innan jag åkte iväg på utbytet. Om något inte gick exakt som jag planerat det så kunde det bli ganska jobbigt. Men i Costa Rica var snabba förändringar en del av vår vardag och saker och ting gick oftast inte som planerat, om det ens var planerat. Det fick mig verkligen att växa som person. Jag fick möjlighet att utvecklas och nu är det inte alls en katastrof om något inte går som planerat. Jag är väldigt tacksam över att jag blivit så bra på att snabbt och effektivt skapa nya planer utifrån de förutsättningar som ploppar upp.

Det fick mig verkligen att växa som person

Att vara med i utbytesprogrammet har gett mig så mycket, både möjligheter att lära känna ett land på andra sidan jorden och få uppleva hur kyrkan i det landet fungerar. Men också möjligheter att knyta nya vänskapsband. Självklart i det utbytesland jag spenderat tre månader i, men också i Sverige. I hela Sverige! Jag har inte bara lärt mig massor om Costa Rica och ILCO utan även en hel drös nya saker om Sverige, Svenska kyrkan och Svenska kyrkans internationella arbete. För att inte tala om möjligheten att lära känna mig själv bättre, jag har verkligen utvecklas som person!

/ Julia