För tre år sedan undertecknades fredsavtalet mellan Colombias regering och FARC-gerillan. Men sedan dess har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat.
På papper ser situationen i Colombia ljus ut. Efter närmare 60 år av inbördeskrig slöts år 2016 ett fredsavtal mellan regeringen och landets största gerillagrupp, FARC. Gerillan blev lovad den legitima politiska makt de kämpat för i ett halvt århundrade, regeringen och det colombianska folket ett slut på den terror de genomlevt. Den före detta presidenten Juan Manuel Santos som slöt avtalet fick Nobels fredspris, tusentals colombianer återvänder nu till sina hem efter decennier på flykt och företag investerar glatt i detta resursrika land utan att behöva dra sig för den väpnade konflikten.
Men hashtagen ”Nos están matando”, de dödar oss, som cirkulerar i sociala medier vittnar om allt annat än fred. Sedan fredsavtalet undertecknades för tre år sedan har morden på människorättsförsvarare ökat lavinartat. Hitintills beräknas 450-500 människor ha mördats. En trend som inte verkar vara övergående. Under 2019 års första månad mördades 11 sociala ledare. Dessa människor är nyckelfigurer i implementationen av fredsavtalet. Den före detta chefen över Colombias offerenhet, Alan Jara, beskrev det som ”En massaker i slowmotion”. Varför mördas dessa människor om freden ligger i allas intressen?
En jakt på mark, pengar och makt
Under ett kvällssamtal hos CINEP, en institution som arbetar med utbildning och fredsbygge, i Bogotá beskriver Diana Sanchez, koordinator för Somos Defensores ”Vi är försvarare”, hur vissa delar av fredsavtalet går emot de ekonomiska intressen som finns i landet. Hon målar upp en ekvation där tusentals drabbade människor fortsätter falla under radarn. Colombias växande ekonomi är baserad på naturresurser, och i det maktvakuum som FARC lämnat efter sig vållar nya konflikter om kontrollen över landets naturresurser. Dyrbar mark som officiellt är lovad till landets miljoner internflyktingar är i nuläget ett ”no mans land” och i jakten på mark, pengar och makt deltar inte bara andra gerillagrupper utan även illegala gruvbolag, multinationella företag och narkotikahandeln.
Colombias växande ekonomi är baserad på naturresurser, och i det maktvakuum som FARC lämnat efter sig vållar nya konflikter om kontrollen över landets naturresurser
”Dessa områden är hypermegasupermilitäriserade, och ingen har kraft nog att försvara de sociala ledarna. I teorin är det polisen och militären, men de helt enkelt är för korrupta” fortsätter Diana Sanchez.
”De här människorna är som stenar i skon för ekonomiska krafter”
Implementationen av fredsavtalet har lyst med sin frånvaro och den nya regeringens utlovade politik har förvärrat situationen. Förtroendet för freden minskar stadigt medan dess försvarare dör. Grupperna som tagit över FARCs position saknar politisk ideologi utan drivs i första hand av jakten på ekonomisk vinst. ”Tror ni att företagsrepresentanter hade blivit mördade på samma sätt?” Frågar Diana Sanchez publiken och möts av uppgivna skratt. ”De här människorna är som stenar i skon för ekonomiska krafter”.
Som åhörare blir det uppenbart att det ligger i allas intresse att dessa människor får leva, av både ekonomiska och humanitära skäl. Colombias pågående konflikt genererar en världsomfattande orättvisa. Det är ett folkmord i slow motion som hindrar den verkliga freden ifrån att slå rot. Sverige importerar palmolja och bananer från Colombia, men även kartong, kaffe och fairtrade-blommor. På så sätt är svenskar ofrivilligt en del av den ekonomiska motor som upprätthåller våldet i Colombia. Men jag är övertygad om att människor i Sverige gärna undviker att bidra till våldsamma konflikter när de dricker kaffe, snusar och matar sina barn med banan.
Lär dig mer:
Titta på kortdokumentären Nos están matando (They're killing us)
Lyssna på SRs reportage om dammbygge med svenska pengar
Lovisa B Wiklund, Latinamerikagruppernas praktikant hos Fensuagro
