I Colombia står så mycket som 10% av befolkningen för 40% av det konsumerade välståndet och i världen i stort innehar de rikaste 25 procenten 75 procent av världens resurser enligt 2017 års rapport från Världsbanken. Ojämlikhet är dock inte bara orättvist utan håller också utvecklingen tillbaka, bland annat hållbar utveckling och bekämpandet av klimatförändringarna enligt en nyligen publicerad rapport från Lunds Universitet. Målet om minskad ojämlikhet i världen är därmed intressant också i relation till de andra globala hållbarhetsmålen och för den vars hjärta klappar lite extra för klimat och miljö.

Är ett holistiskt synsätt på utveckling med agroekologin i spetsen viktigare för Sydamerikas utbredda ojämlikhet än vi kunnat ana?

Vissa länder i Global South förklaras detta enligt det Latinamerikanska människorättsnätverket Dejusticia åtminstone delvis, genom att den nuvarande politiken som är riktad mot landsbygdsområden inte fokuserar på vare sig omfördelningsmekanismer eller erkännanden av ursprungsbefolkningarnas landområden. Istället gör landsbygdspolitiska program ofta det motsatta; kontroll av mark ges till olika företag för låga eller obefintliga kostnader, med generösa skatteförmåner och möjligheten att få tillgång till billig arbetskraft för att minska produktionskostnaderna.

Detta beror i sin tur på att den jordbrukspolitik som berör omfördelning av landområden har gett upphov till politiska åtgärder som betonar konsolideringen av stora arealer för utvinningsverksamhet eller agroindustriell produktion, ofta i form av monokultur. Detta till nackdel för både natur, biologisk mångfald, landsbygdsekonomin och ursprungsbefolkningars rättigheter.

Baserat på Gini-indexet för fördelning av rikedom anses Latinamerika som ett av de mest ojämlika regionerna i världen. Regionen har också några av de högsta ojämlikheterna i marktillgång, vilket enligt en studie av Oxfam är högre idag än vad de var under 1960-talet när delar av regionen genomförde omfördelande jordbruksreformer.

Detta leder inte helt oväntat till en ond cirkel av ännu mer ökad ojämlikhet, utarmade jordar, obefintlig matsuveränitet och lägre nivåer av lokal demokrati. När man då som vi här i El Cairo lever och andas  agroekologi var dag samt när man har mängder med vandrande exempel på Sydamerikas ojämlikhet framför sig var dag, förs tankarna inte helt osökt till om agroekologiskt jordbruk kan ha effekter bortom en ökad biodiversitet och bättre jordbruksmarker? Är ett holistiskt synsätt på utveckling med agroekologin i spetsen viktigare för Sydamerikas utbredda ojämlikhet än vi kunnat ana? Vad tror du?

Emma Edström, Framtidsjorden