Det internationella biståndet från givarländerna inom OECD DAC minskade med 2,7 procent 2018 jämfört med 2017. Det visar preliminär statistik från OECD. En av anledningarna är att flera länder gjorde mindre avräkningarna från biståndet för att täcka kostnader för inhemskt flyktingmottagande, detta eftersom färre flyktingar nådde till Europa.

Biståndet som går till länder med störst behov minskade också. Det bilaterala biståndet till de minst utvecklade länderna ökade något under 2017, efter flera års nedgång, men 2018 minskade det igen med 2,7 procent.

- Det här tar oss ännu ett steg ifrån löftet om att ingen ska lämnas utanför i genomförandet av Agenda 2030 och från givarländernas mål om att 0,15-0,2 procent av BNI ska gå till de minst utvecklade länderna. Om vi ska leva upp till åtagande om Leave no one behind kan vi inte gå tillbaka till den fallande trend av minskat bistånd till länderna och människorna som behöver det som mest, säger Anna Blücher, policyrådgivare på Forum Syd.

Långt ifrån målet om 0,7 procent

Givarländernas sammanlagda bistånd uppgick till 0,31 procent av deras kombinerade bruttonationalinkomst (BNI). Det är långt ifrån målet om 0,7 procent av BNI. Tillsammans med Danmark, Luxemburg, Norge och Storbritannien tillhör Sverige de fem DAC-medlemmar som når målet. Sverige gav 1,04 procent av BNI i bistånd 2018 och är det land som gav mest bistånd per capita.

Forum för utvecklingsfinansiering

Just nu pågår FN:s Financing for Development Forum där världens beslutsfattare samlas för att följa upp åtagandena i Addis Abeba Action Agenda. Här diskuteras hur hållbar utveckling och de Globala målen ska finansieras genom bland annat skatteintäkter, bistånd och den privata sektorns investeringar.

- Biståndet spelar en unik roll när det gäller att nå människor som är längst ifrån men det är också en begränsad resurs. Biståndsgivare har därför ett ansvar att säkerställa att biståndet når de människor och platser som behöver det mest, säger Anna Blücher.

Biståndet är bara en av flera viktiga resurser för att finansiera genomförandet av Agenda 2030 men det är den enda finansieringen som har fattigdomsminskning som sitt främsta syfte. För de minst utvecklade länderna är biståndet särskilt viktigt eftersom andra typer av internationell finansiering inte når dem i samma utsträckning som andra utvecklingsländer.