Liksom 80 procent av den romska befolkningen i Albanien försörjer sig Benis föräldrar på att samla plast och sälja till återvinningsföretag. Ett ”yrke” som en bra dag genererar knappa 30 kronor till familjekassan. I och med avsaknaden av skol- och dagisplats, en strukturell diskriminering som drabbar många romer, hade de inget annat val än att ta med sig barnen till arbetsplatsen, tillika soptunnan.

Lyckligtvis upptäcktes Beni och hans familj av personer ur ett projekt för romers rättigheter som startats av frivilligorganisationer i Tirana, i samarbete bland annat med Palmecentret. När Beni hittades var han undernärd, hade bedrövlig tandhälsa och minimal livsglädje. Men han fick hjälp och i dag, ett år senare, är han en frisk och glad liten pojke som stormtrivs i skolan och med sina nya vänner.

Skolan ger hopp om framtiden

Vad gäller föräldrarna är de fortfarande kvar i återvinningsbranschen. Ett måste då avsaknaden av giltiga papper gör att de inte är berättigade till ekonomiskt stöd från staten och andra arbeten är närmast omöjliga att hitta. Däremot har deras situation förbättrats avsevärt. Arbetsmiljön i soptunnan har knappast blivit bättre men nu behöver de åtminstone inte oroa sig för Benis säkerhet. Det har också bidragit till att de kan arbeta något effektivare och i dag tjänar ytterligare några kronor om dagen.

Den viktigaste skillnaden är dock deras glädje och framtidshopp. Något de ständigt återkommer till är lyckan över att kunna ge barnen en skolgång, något de själva aldrig fick chansen till.

Tänk om Beni och Kassandra inte behöver rensa sopor eller tigga på gatan i framtiden! De tillåter sig själva att dagdrömma om möjligheten att barnen ska bli utbildade och en dag få ett bra arbete, långt bort från sina föräldrars soptunna.