– Vi kommer att bli kallade för utländska agenter! sa en mamma upprört och många i den välfyllda salen såg undrande ut.

Den nya lagen om agentverksamheten kunde väl inte omfatta dem? De utgjorde en föräldraförening, Mödrar mot narkotika, som verkat i sexton år, och som uppmärksammar familjernas lidande. En finsk systerorganisation hade de senaste åren gett dem ett litet finansiellt stöd eftersom de inte fick en enda rubel av stadens
egna myndigheter.

Mötet ägde rum i Sankt Petersburg i april 2012. Det vi alla på mötet den kvällen trodde var ett missförstånd, har sex år senare visat sig bli högsta verklighet. Alla föreningar, stora som små, som inte arbetar inom ramen för myndigheternas kontroll eller har deras godkännande, har steg för steg ringats in.

Sedan lagen trädde i kraft för sex år sedan har närmare 100 organisationer i Ryssland förts in i ett särskilt register hos justitiedepartementet. Benämningen ”utländsk agent” avser föreningar som tar emot utländskt bistånd och bedriver någon form av politisk verksamhet. Det sistnämnda är en definitionsfråga som lämnar utrymme för olika tolkningar.

Många organisationer har därför de senaste åren helt upphört med sin verksamhet eftersom deras medlemmar varken vill riskera böter eller andra straff.

I år har tre sibiriska miljöorganisationer hamnat i fokus för sin kamp. The Siberian Times (11 januari 2016) berättar hur organisationen Daruia, som har arbetat för miljön i Uralområdet sedan 1996, fått fondmedel för sitt miljöarbete genom Polyus Gold International. Det är ett ryskt bolag med huvudkontor i London. Därmed ansågs miljögruppens arbete vara kopplad till utlandet och agentstämplades.

– Jag accepterar inte detta, varken jag eller min organisation, berättar ordföranden Natalia Kovalyonok för tidningen.

Tyvärr ser det mörkt ut för någon omprövning. I stället har ryska duman fortsatt att försätta det oberoende civilsamhället och utländska organisationer i gungning. 2015 kom en ny lag som tar sikte på att förbjuda oönskade organisationer ”som anses hota nationella intressen”.

Även här finns en stor osäkerhet om hur rättssystemet ska agera, men eftersom människorättsorganisationer som Amnesty och Helsinki Watch i Ryssland redan blivit anmälda som olämpliga kan man misstänka att det går i samma riktning som för Nordiska ministerrådet. De avvecklar sin verksamhet.