Först, en tillbakablick till 2017 

Den 15 november tog armén över Zimbabwes Broadcasting Corporation och höll ett TV-sänt tal där de fastslog att de inte genomförde en kupp men riktade sig särskilt till de personer runt dåvarande president Robert Mugabe som profiterat på hans diktatur. Den 18 november marscherade tusentals zimbabwier över hela landet för att kräva Mugabes avgång och bara tre dagar senare, den 21 november avgick Mugabe och såväl armén som många zimbabwier gav sig ut för att fira på gatorna.

Vidare till 2018

Efter Emmerson Mnangagwas installation, välkomnade många den ”nya befrielsen”, Zimbabwes “nya gryning” och ett nytt Zimbabwe. Skeptiska röster argumenterade för att avsättandet av Mugabe inte alls var transformativt utan i själva verket en fortsättning av samma styre, fast nu genom Mnangagwa och militären.

Den 30:e juli 2018 gick Zimbabwe till val. Valet var det första sedan landets frigörelse, i den mening att president Robert Mugabe inte längre var en kandidat. I ett försök att vinna den legitimitet han behövde uppmanade Mnangagwa det internationella samfundet att observera valet och han lovade att det skulle bli ett fritt, rättvist, trovärdigt och ett icke-våldsamt val. Oppositionen, MDC å sin sida, tilldelades valresultatet först efter att Mnangagwa hade utsetts till vinnare och menade då på att omröstningen var riggad.

Den första augusti, efter att valresultatet hade offentliggjorts protesterade MDC-supportrar över hela landet, och militären svarade med att skicka ut insatsstyrkor på Harares gator, vilket resulterade i att sex personer dog då de skjutits ner till följd av oroligheterna.

Strejker, inflation och höjda bensinpriser

I oktober införde regeringen en skatt på två procent på varje dollar via alla elektroniska transaktioner, vilket direkt påverkar den redan underbetalda zimbabwiern, den informella sektorn och alla de som använder online- och mobiltelefoner för transaktioner. Vilket är en väldigt stor del av Zimbabwes befolkning.

Med en ökad inflation och det dubbla prissystemet har de begränsade besparingarna och finansiella investeringar som många zimbabwier behövt bygga upp efter 2009 minskat till noll igen. I takt med att fattigdomsnivån i landet höjts som ett resultat av den ökade inflationen har landet dessutom en arbetslöshet på över 90 procent. De flesta av tjänstemännens löner ligger inte på en anständig nivå.

Både läkare och lärare har gått ut i strejk mot de dåliga lönerna. Till följd av strejken avskedades många läkare för att de hade krävt en anständig levnadslön, bättre arbetsförhållanden och utrustning. För en nyutbildad doktor var lönen omkring 350 $ Bond notes (Zimbabwes inhemska valuta) vilket motsvarar ungefär 100 $ USD per månad.

Efter en utdragen strejk kunde läkarna dock återuppta sitt arbete och lyckades även få ett skriftligt bevis från regeringens sida på att de nu åtog sig uppgiften att förbättra tillgången av läkemedel, medicinska och kirurgiska enheter samt fria kritiska läkarobservationer på statliga sjukhus.

Vidare till 2019

Protesterna som skakade Zimbabwe den 14 januari var inte isolerade från tidigare händelser. Presidenten tillkännagav då en 150-procentig ökning av bränslepriset i ett försök att förbättra tillgången av bränsle i en tid av bensinbrist. För att jämföra kostar en liter bränsle 14 Rand i grannlandet Sydafrika medan en liter i Zimbabwe kostar så mycket som 45 Rand per liter (motsvarande 29 svenska kronor), och landet har just nu det högsta bensinpriset i världen.

Strax efter tillkännagivandet av bensinpriset lämnade presidenten Zimbabwe för statliga åtaganden. Han besökte bland annat Vitryssland, Azerbajdzjan och Kazakstan och lämnade landet i turbulens, något han blivit kritiserad för såväl nationellt som internationellt.

Ökningen av bränslekostnaden i kombination med en ökning av mat- och transportpriser, samt prisökningar av andra tjänster har stegrat zimbabwiernas frustration mot den sittande regeringen vilket i sin tur har lett till att folk gett sig ut på gatorna och bränt ner och plundrat affärer. Vägarna barrikaderades och människor stannade hemma ifrån arbetet efter att Zimbabwes fackföreningskongress krävt en nedstängning (shut down).

Andra lokala rörelser som #ThisFlag stöttade avstängningen (the shut down) och uppmanade människor att vara våldsamma. Arrangören av #ThisFlag-rörelsen, Evan Mawarire, var en av de aktivister som greps och han är nu anklagad för förräderi. Mawarire arresterades en gång under 2016, under Mugabes regim då han stod inför liknande anklagelser, men friades senare från dessa.

Regeringens svar på protesterna

Zimbabwiernas frustration och det faktum att de gett sig ut på gatorna ledde till att även armén och polisen gav sig ut på gatorna. De sköt med sina vapen för att skingra folkmassorna, vilket ledde till att tolv personer fick sätta livet till och flera blev skadade.

Det går mycket rykten kring vad som hänt och inte, men det vittnas om att soldater gick från dörr till dörr i Harares och Bulawayos kåkstäder och letade efter de som varit involverade i protesterna samtidigt som det förekommit hot och avhumaniserande handlingar för att få fram erkännanden. Till exempel så tvingades människor att rulla sig i avloppsvatten och avlägsna skräp från vägarna. Samtidigt så stängdes internet ner i Zimbabwe, vilket hindrat informationsspridningen nationellt såsom internationellt.

Dagar efter demonstranternas gripanden krävde armén en presskonferens, där armén tog avstånd ifrån de turbulenta händelserna och beskyllde civila för att ha stulit arméuniformer. Representanter från armén vägrade att svara på några frågor under presskonferensen från någon av de som närvarade, mestadels journalister.

Bryter mot de mänskliga rättigheterna

Hittills har det konstaterats över 800 brott mot de mänskliga rättigheterna, däribland 12 mord, 78 skador från pistolskott och över 100 godtyckliga arresteringar. Högsta domstolen konstaterade att ministern för statssäkerhet inte hade någon laglig möjlighet att stänga ner internet, även om det var precis vad som gjorts. Efter domen öppnades internet upp för zimbabwierna igen, efter nästan en vecka utan tillgång till internet.

Mnangagwa hade också som avsikt att resa till Schweiz, för att närvara vid World Economic Forum efter sin resa till Östeuropa men allt eftersom trycket på honom ökade både lokalt och nationellt beslutade han att avbryta sin resa och skickade landets finansminister istället. Den 22 januari meddelade Mnangagwa att han bjudit in alla politiska organisationer, medborgarorganisationer och kyrkor för en nationell dialog, men vi har fortfarande inte fått höra vad denna dialog har mynnat ut i.

Vi kommer fortsätta uppdatera denna text i takt med utvecklingen i Zimbabwe.

Läs mer:

Mardrömmen för Zimbabwes befolkning
Går Zimbabwe en ny tid till mötes?
Ett alternativ till kontanter
Zimbabwe is open for business
Direkt från Zimbabwe
Zimbabwisk protestpastor riskerar 20 års fängelse
Ny valutakrash att vänta i Zimbabwe?