I arbetet med Reality Check, Sveriges första app mot rasism har vi i projektgruppen; Irupé Pozo Graviz och Theo Tamim mött ungdomar som med egna ord fått berätta om den rasism de möter i skolans värld. Många gånger från andra elever, men slående ofta även från lärare och skolledning. Vi tar in vittnesmål som för en person som själv aldrig upplevt rasism kanske inte ses som allvarliga men som på djupet sårar personen som får höra kommentaren, gång på gång. I mötet med skolan slås vi av hur lite som har förändrats sen vi själva gick i skolan. Många av de historier vi hör påminner allt för starkt om egna upplevelser från vår skoltid. Förändringen går långsamt.

Att gång på gång få höra om rasistiska och kränkande incidenter gör ont, i synnerhet när det är unga människor som utsätts. Det gör ont att höra ett barn berätta att hen blir retad för sin hudfärg och att ingen säger ifrån. Vi får berättat att lärare kallar unga ”sina invandrarbarn” eller att elever blir felaktigt placerade i Svenska som andraspråk, endast på grund av deras efternamn. Då som nu är budskapet från de som utsätts detsamma. Vuxna i skolan agerar för sällan och kränkningarna tas inte på allvar. Det är vår plikt att lyssna och ta till oss av detta.

Vi har båda blivit utsatta för rasism på grund av vilka vi är, på vissa sätt olika typer av rasism, men något som vi har gemensamt är att dessa kränkningar satt sina spår och att vi nu kämpar för att skapa förändring i vårt arbete på Teskedsorden och med Reality Check.

Vi träffar barn och unga för att prata rasism och privilegier, men också vikten av civilkurage och tips på hur en kan agera. Vi uppmanar de unga vi träffar att ta hjälp av en vuxen om de blir utsatta och vill i vårt arbete även stärka till att våga säga ifrån om ens situation av vuxenvärlden inte tas på allvar. För ett förlåt räcker inte alltid.

En fråga som dock ofta blir aktuell i vårt arbete är hur en elev ska kunna dra gränser när läraren inte alltid själv vet vart gränsen går?

Det första vuxna och framförallt lärare behöver göra är att utbilda sig själva för att kunna skydda barn från rasism så gott det går, då det är oundvikligt att bli utsatt som icke-vit eller om man kommer från en annan utsatt minoritet i samhället.

Att visa civilkurage är inte lätt. Just därför är det extra viktigt att vi vuxna inte bara är där för att ta ansvar och säga ifrån när våra barn behöver oss men även för att utbilda barn och ungdomar i tidig ålder innan de utvecklar negativa fördomar mot andra och en inhuman människosyn.

Men vi menar också att vi vuxna behöver reflektera över vad rasism är och hur det ser ut för de elever många gånger utsätts dagligen. Vill ni veta mer om våra utbildningar eller att någon av oss på Teskedsorden ska hålla en utbildning för pedagoger och de som arbetar i din skola så hör av dig.

Irupé Pozo Graviz, Projektledare
Theo Tamim, Projektassistent