Amnesty varnar också för att åtgärder som vissa av världens ledare har vidtagit under året och som drivit fram en misogyn, främlingsfientlig och homofob politik äventyrar friheter och rättigheter som vunnits för många år sedan.

- Under 2018 såg vi hur flera av dessa självutnämnda “hårdföra” ledare försökte underminera principen för jämlikhet - principen som är själva grunden för den internationella människorätten. De tror att deras politik gör dem tuffa men i själva verket innebär den föga mer än en taktik att ge sig på redan marginaliserade och sårbara grupper i syfte att demonisera och förfölja dem. Och det är kvinnliga aktivister som har gett oss den starkaste visionen om hur vi kan slå tillbaka mot dessa repressiva ledare, säger Kumi Naidoo, Amnesty Internationals generalsekreterare.

Resultaten publiceras i “Rights Today”, en övergripande genomgång som analyserar människorättssituationen i sju regioner runt om i världen: Afrika, Amerika, Europa och Centralasien, Mellanöstern och Nordafrika, Syd- och Sydostsien, samt Östasien. Lanseringen sker på 70-årsdagen av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna - den första globala rättighetsförklaringen som antogs av FN:s generalförsamling år 1948.

"Det är kvinnliga aktivister som har gett oss den starkaste visionen om hur vi kan slå tillbaka mot dessa repressiva ledare."

2018: Kvinnor gör motstånd

Kraften i att kvinnor organiserar sig ska inte underskattas. Det finns etablerade kvinnorättsorganisationer över hela världen, och det är kvinnliga aktivister som stått för rubrikerna under 2018.

Kvinnoledda grupper som Latinamerikas Ni una menos har mobiliserat en massrörelse för kvinnors rättigheter i en omfattning som inte skådats tidigare i världen. I Indien och Sydafrika gav sig tusentals kvinnor ut på gatorna för att protestera mot utbrett sexuellt våld. I Saudiarabien respektive Iran har kvinnliga aktivister riskerat att gripas när de kämpat emot förbudet att köra bil eller emot att bära den obligatoriska slöjan. I Argentina, Irland och Polen har massdemonstrationer krävt ett slut på förtryckande abortlagar. I USA, Europa och Japan anslöt sig miljoner till den andra #MeToo-ledda Women’s March med krav på ett slut på kvinnohat och övergrepp.

Samtidigt konstaterar Amnesty i rapporten att vi inte kan fira den här aktivismen utan att ta upp vad som är drivkrafterna bakom att så många kvinnor har mobiliserat för att kräva en förändring.

- Kvinnors rättigheter har konstant placerats efter andra fri- och rättigheter av regeringar som tror sig kunna avge en “läpparnas bekännelse” utan att faktiskt göra något för att skydda halva befolkningens rättigheter, säger Kumi Naidoo.

"De här ledarna försöker få det till att de skyddar traditionella värden som representerar familjen, men sanningen är att de driver på en utveckling som förnekar kvinnor deras grundläggande rätt till jämställdhet."

- Vad som är än värre är att många av världens ledare har attackerat kvinnors rättigheter med sina misogyna och splittrande verklighetsbeskrivningar. De här ledarna försöker få det till att de skyddar traditionella värden som representerar familjen, men sanningen är att de driver på en utveckling som förnekar kvinnor deras grundläggande rätt till jämställdhet.

Rights Today pekar ut framväxten av policys och lagar vars syfte är att kontrollera och kuva kvinnor, särskilt i förhållande till sexuella och reproduktiva rättigheter. Bland dessa finns bland annat försöken från lagstiftare i Polen och Guatemala att verka för striktare abortlagar och ekonomiska nedskärningar i USA till kliniker som ger preventivmedelsrådgivning - med risk för kvinnors hälsa som följd.

Kvinnliga aktivister har riskerat sina liv och sin frihet för att sätta ljuset på orättvisor när det gäller mänskliga rättigheter. Bland dessa finns Ahed Tamimi, en palestinsk ungdomsaktivist som blev orättfärdigt fängslad för att hon stod upp för sitt folk. Loujain al Hathloul, Iman al Nafjan och Aziza al Yousef är tre andra aktivister som nu sitter fängslade i Saudiarabien för sin kamp för kvinnors rättigheter. Och Marielle Franco, som mördades i Brasilien tidigare i år för att hon med stort mod stod upp för mänskliga rättigheter.

2019: En unik chans att vända utvecklingen för kvinnors rättigheter

Nästa år är det 40-årsjubileum för kvinnokonventionen (CEDAW, Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women). Det blir en viktig milstolpe, menar Kumi Naidoo.

Kvinnokonventionen har skrivits under av ett stort antal länder. Men samtidigt har många regeringar bara antagit den med förbehållet att de kan avsäga sig viktiga bestämmelser som syftar till att just säkra kvinnors frihet - som till exempel strävandet efter en nationell politik för att eliminera all diskriminering mot kvinnor i lagstiftningen.

Amnesty uppmanar regeringar att agera för att säkerställa att kvinnors rättigheter upprätthålls - det här innebär inte bara att följa internationella standarder, utan också att förändra nationell lagstiftning som drabbar kvinnor diskriminerande. Och att aktivt införa förebyggande åtgärder som ger kvinnor mer makt över sin liv och att skydda kvinnors rättigheter.

- Det faktum att så många länder bara delvis har godkänt kvinnokonventionen visar att många regeringar tror att detta att skydda kvinnors rättigheter bara är pr för att framstå i god dager, snarare än en prioriterad fråga de måste ta itu med omedelbart, säger Kumi Naidoo.

Över hela världen tjänar kvinnor i genomsnitt mindre än sina manliga kollegor, de har sämre anställningstrygghet, de förvägras tillgång till politisk representation av de som styr och de möter ett utbrett sexuellt våld som regeringar fortsätter att blunda för. Vi måste fråga oss varför det det ser ut såhär. Om vi levde i en värld där det var män som mötte den här sortens trakasserier - skulle det då verkligen få fortgå?

- Jag vill verkligen poängtera att Amnesty International kan och ska göra mer när det gäller kvinnors rättigheter. När vi går in i 2019 tror jag att det är viktigare än någonsin att vi står samman med kvinnorättsrörelser, att vi förstärker kvinnors mångfald av röster och budskap - och kämpar för ett erkännande av allas våra rättigheter.

Regionala sammanfattningar för 2018 när det gäller mänskliga rättigheter

Rights Today ger en ögonblicksbild av hur det såg ut när det gäller mänskliga rättigheter runt om i världen under 2018. Nedan en kortfattad sammanfattning för några regioner.

Afrika

Trots en del framgångar i regionen var det under 2018 alltför många regeringar i länder söder om Sahara som fortsatte att utöva ett brutalt förtryck av oppositionella och inskränka utrymmet för människor att försvara sina mänskliga rättigheter. Från Niger till Sierra Leone och från Uganda till Zambia har regeringar använt sig av en repressiv taktik för att tysta människorättsförsvarare, media, demonstranter och andra kritiska röster. Men det fanns också tecken på hopp, som i Etiopien och i Angola - delvis ett resultat av ledarbyte.

Det mest positiva är det enorma mod som vanliga människor över hela Afrika visat, bland dem kvinnorättsförsvarare, och som utgör sinnebilden för motståndskraft mot förtrycket.

Läs hela regionsammanfattningen

Amerika

För Amerikaregionen utgjorde 2018 en tillbakagång för de mänskliga rättigheterna, med mord på miljöaktivister och andra ledande aktivister i en skrämmande omfattning i länder som Colombia. Till detta kom också framväxten av nya ledare som präglas av en extrem anti-human retorik, som Brasiliens nyvalda president Jair Bolsonaro. Samtidigt har människorättskrisen i Venezuela och Centralamerika tvingat människor att lämna sina hem i sin jakt på säkerhet och trygghet i en aldrig tidigare skådad omfattning i regionen.

Medan några länder i regionen har välkomnat dem som är i behov av hjälp, har USAs myndigheter svarat med att skilja ut och separera familjer och begränsa rätten att söka asyl.

Läs hela regionsammanfattningen

Östasien

I Östasien skedde positiva framgångar när det gäller HBTQI-rättigheter, men året utmärktes också av ett krympande utrymme för civilsamhället och förnyade tillslag mot människorättsförsvarare. En av de allvarligaste händelserna har varit massfängslandena av uppemot en miljon uigurer, kazaker och andra i huvudsak muslimska etniska minoritetsgrupper i den uiguriska autonoma regionen Xinjiang i Kina.

Oväntade fredssamtal ägde rum mellan Nordkorea och Sydkorea, något som kan få betydande konsekvenser för mänskliga rättigheter på den koreanska halvön.

Läs hela regionsammanfattningen

Europa och Centralasien

I Europa utgjorde 2018 ett år av ökad intolerans, hat och diskriminering i en kontext av ett krympande utrymme för civilsamhället. Asylsökande, flyktingar och migranter har stängts ute eller lämnats i misär medan solidaritetshandlingar alltmer betraktades som brottsliga, med Ungern, Polen och Ryssland som på olika sätt gick i bräschen.

Från Vitryssland till Azerbajdzjan och Tadzjikistan har yttrandefriheten ytterligare inskränkts och i Turkiet har den utbredda rädslan fortsatt att frodas. Samtidigt, trots främlingsfientlig retorik och förtryckande politik, finns det ändå en optimism i regionen. Aktivism och protester växer, och vi har sett hur mängder av vanliga människor höjer sina röster för rättvisa och jämställdhet.

Läs hela regionsammanfattningen

Sydasien

Regeringar över hela södra Asien fortsatte att trakassera, skrämma och förfölja både människorättsförsvarare och andra som kämpade för sina rättigheter. I Bangladesh och Pakistan tillämpade myndigheterna extremt tuffa och restriktiva lagar för att kringskära yttrandefriheten. I Indien har myndigheterna försökt demonisera och förfölja aktivister och grupper som hör till civilsamhället och Sri Lanka kastades in i en konstitutionell kris efter den plötsliga utnämningen av Mahinda Rajapaksa som premiärminister.

Men det finns också glimtar av hopp - i maj godkände till exempel Pakistans parlament en av de mest progressiva lagstiftningarna i världen när det gäller transpersoners rättigheter.

Läs hela regionsammanfattningen

Sydostasien

Situationen när det gäller mänskliga rättigheter i Sydostasien och Stillahavsområdet fortsatte att förvärras under 2018. Myanmars militär utsatte rohingyer för mord, våldtäkter och mordbränder och tvingade på så sätt 720 000 rohingyer att fly. De lever nu i provisoriska flyktingläger i Bangladesh.

Regeringar i regionen har visat på en ökad intolerans mot fredliga oliktänkande och mot aktivism. Det har till exempel visat sig i tystandet av den politiska oppositionen i Kambodja. I Filippinerna fortsatte människor, särskilt fattiga, att dödas i “kriget mot drogerna”, något som president Rodrigo Dutertes regering är ansvarig för.

Läs hela regionsammanfattningen här

Läs hela regionsammanfattningen för Mellanöstern och Nordafrika

Läs Amnesty Sveriges sammanfattning av människorättssituationen i Sverige

Fakta - om kvinnors rättigheter i världen 

• 12,8 % av världens jordbruk ägs av kvinnor (UN Women)
• I 104 länder finns lagstiftning som hindrar kvinnor från att arbeta med vissa specifika jobb - däribland i Brasilien, Egypten, Frankrike, Indien och Ryssland. Över 2,7 miljoner kvinnor är därigenom exkluderade från vissa arbeten (Världsbanken)
• Närmare 60 % av kvinnliga förvärvsarbetare (det vill säga närmare 750 miljoner kvinnor) har inte rätt till lagstadgad föräldraledighet (ILO)
• Bara 17 % av världens regeringschefer eller statschefer och 23 % av världens parlament består av kvinnor (UN Women)
• Över 200 miljoner kvinnor i världen saknar tillgång till moderna preventivmedel (UNFPA)
• 40 % av världens kvinnor i barnafödande ålder bor i länder med restriktiva abortlagar (Center for Reproductive Rights) 

Läs mer om Rights Today

Läs mer på amnesty.se