Nyligen föll den första domen i fallet Berta Cáceres, människorättsförsvararen som mördades i sitt hem i Honduras för snart tre år sedan. Sju personer dömdes, men Càceres familj och organisationen hon grundade menar att de ytterst ansvariga fortfarande går fria.
Det var den tredje mars 2016 vid midnatt som beväpnade män bröt sig in i Berta Cáceres hus och sköt sex skott som avslutade hennes liv. Den mexikanska människorättsförvararen Gustavo Castro som också befann sig i Càceres bostad skadades allvarligt.
Berta Cáceres var vid sin död känd som frontfigur i kampen för de honduranska urfolkens rättigheter. I början av 1990-talet grundade hon organisationen COPINH som vid tiden för mordet ledde en uppmärksammad kampanj mot företaget Desarrollos Energeticos (DESA). Företaget hotade Lencafolkets mark och tillgång till vatten genom bygget av ett vattenverk, ett bygge som bröt mot ett flertal miljölagar och som saknade godkännande från befolkningen.
Sju personer dömdes
Rättsprocessen i fallet har varit utdragen och skjutits upp ett flertal gånger. Efter 20 månader utan rättvisa presenterade fem internationella advokater i oktober 2017 en oberoende rapport om mordet med tydliga bevis på hur det hade planerats under lång tid med inblandning av ytterst inflytelserika personer.
Sju personer dömdes slutligen den 29 november i år. Bland de dömda återfinns två före detta militärer och två personer som tidigare har varit anställda på företaget DESA. Domstolen fastslog att mordet på Berta hade utförts av ett kriminellt nätverk i samverkan med högt uppsatta chefer på DESA. Syftet var att tysta Càceres och COPINH:s protester mot vattenverket.
Stora brister i rättegången
Men kritiken mot domen har varit hård då de som har planerat mordet fortfarande går fria. Själva rättsprocessen har fått kritik för bristande transparens. Förhandlingarna skedde dessutom bakom lyckta dörrar och Bertas familj och medlemmar ur COPINH nekades tillträde till rättssalen.
En vecka efter domen, den sjätte december, presenterade COPINH rättegångens felaktigheter och brister inför den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. I denna förtydligade Càceres dotter Laura Zúniga att hotbilden mot COPINH finns kvar och att en dom inte är det samma som rättvisa. Så länge det inte finns rättvisa är inte medlemmarna i organisationen säkra.
Kommissionens ordförande Margarette May Macaulay förtydligade att rätten till sanning är en grundläggande rättighet, samt att kommissionen väntar sig att den honduranska staten visar politisk vilja att fortsätta söka sanningen.
