Det har gått två år sedan SAK starta­de en sjuksköterskeutbildning i provinsen Wardak, väster om Afghanistans huvud­stad Kabul.

Wardak är tillsammans med Laghman, i den östra delen av landet, den provins där den afghanska staten har gett SAK i an­svar att ge sjukvård till befolkningen. I ett land där det i en del områden ännu inte är tillåtet för kvinnor att få vård av man­lig sjukvårdspersonal är det bokstavligt ta­lat livsavgörande att utbilda fler kvinnor. Utbildningen är två år lång och innehåller två veckors praktik på SAKs sjukhus i pro­vinshuvudstaden Maidan Shahr. Vid da­gens besök är en powerpoint projicerad på en av väggarna i klassrummet. Eleverna repeterar vad de har gått igenom under en ti­digare lektion: säker förvaring och hante­ring av läkemedel, och att det finns mediciner som kan vara beroendeframkallande.

I klassrummet sitter 25 unga kvinnor i åldern 18-30 år från olika delar av Wardak. Flera av dem deltar i diskussionen och sva­rar på lärarens frågor. De har alla sökt efter att ha fått information om utbildningen via annonser i radio, på hälsokliniker och via byråd. Det är byråden som fattar beslut om vem av byns unga kvinnor som kan söka utbildningen. Byråden intygar också att studenten är motiverad.

"Tack vare utbildningen vet jag att kvin­nor har samma rättigheter som män"

Flera av eleverna kommer från avlägs­na områden på landsbygden där det rå­der stor osäkerhet och fattigdom. Strider mellan talibaner och regeringsstyrkor är inte ovanliga. Ibland kan det ta åtta tim­mar för eleverna att komma hem på hel­ger och lov.

Det syns i kvinnornas ögon att de är stolta. De bygger upp ett yrkeskunnande som få andra har. Det går inte att ta miste på de­ras vilja att bidra till samhällsutvecklingen.

En av eleverna heter Saleha Yousefi. Hon är 20 år gammal och precis som flera av sina klasskamrater är hon den förs­ta i sin hemby som utbildar sig till sjuksköterska.

– Jag kommer från ett väldigt avläg­set område där ekonomin är mycket dålig och osäkerheten hög. Jag vill kämpa för att öka medvetenheten om god hälsa och för­bättra tillgången till hälsovård i min hem­by. Tack vare utbildningen vet jag att kvin­nor har samma rättigheter som män och att männen måste stödja oss kvinnor, säger Saleha Yousefi.

Hennes studiekamrat Rohawza Ahma­di, 19 år, berättar varför hon vill bli sjuksköterska:

– Där jag lever är många väldigt fattiga. De saknar utbildning och det är långt till närmsta klinik. Min dröm är att som sjuk­sköterska få hjälpa dem, se min by bli bättre och utvecklas. Då skulle jag bli glad, säger Rohawza Ahmadi.

De kvinnor som tar examen från SAKs sjuksköterskeutbildning återvänder ofta till sina hembyar för att arbeta. Några tar efter examen också anställning på privata sjukhus och kliniker, eller på nå­gon av de vårdinrättningar som SAK driver.

Sjuksköterskeutbildningen bidrar även till att förändra normer och traditioner. Detta eftersom de unga kvinnliga stu­denterna och nyutexaminerade sjuksköter­skorna tar plats i en offentlighet som ofta varit begränsad enbart till män.

Stark motivation att fortsätta

På skolan, intill klassrummet på bot­tenvåningen, finns ett labb med medicinska planscher på väggarna och mikroskop på borden. En trappa upp, vid takterras­sen, finns ett rum med sjukhusbritsar, ste­toskop, skelett och modeller över krop­pens organ.

I skåpen utefter väggarna finns utrust­ning som behövs för utbildningen, som lå­dor med första hjälpen och mediciner. Här tränar eleverna på hur ett besök på en vård­central kan gå till. De undersöker varandra, frågar hur de mår, kollar puls och blodtryck.

Sjuksköterskeeleverna i Wardak vet att de har stöd i ett land långt bort, i Sverige. De berättar stolt och entusiastiskt vad det betyder för dem.

– Det gör att vi känner att det finns nå­gon som tänker på oss och stödjer oss. Det gör oss ännu mer motiverade att fortsätta. Kvinnor måste precis som männen få lov att utbilda sig, säger Saleha Yousefi. Hennes klasskamrater nickar instäm­mande.

TEXT: Anna Ek