Byn Baramasia, i delstaten Jharkhand i Indien, omges av risfält efter risfält. Så har det inte alltid sett ut. Förr odlade byborna linser, men linser kräver mer vatten. Vatten som inte riktigt finns.

Sonoti har lärt sig om klimatförändringar i skolan och i barnparlamentet. Det är viktigt att ta hand om miljön, berättar hon.

- Man ska inte skräpa ned och får inte kasta plastpåsar i naturen. Och det är inte bra att hugga ned träd, man ska plantera dem istället.

Hon går på den rödfärgade, sandiga vägen genom byn. Här bor hon tillsammans med sin mamma, i ett hus av lera. Leran och det låga taket ska hålla huset svalt. Men det blir varmt ändå. De senaste åren har somrarna blivit allt varmare.

Tillsammans med barnen i barnparlamentet har hon planterat fyra träd. Hon hade hoppats att alla skulle överleva.

- Träden ger oss skugga och syre. Vi fick plantor att plantera, men klimatet har blivit varmare och alla plantor överlevde inte.

”Träden ger oss skugga och syre.”

På en gräsplätt i mitten av byn står ett av träden som överlevt. Sonoti ler när hon går fram till det. Bristen på vatten påverkar alla. I byn finns bara en brunn och vattnet ska räcka till alla. Det gäller att vara sparsam.

- Utan vatten kan man inte överleva. Vi behöver det till allt – dricka, laga mat, göra oss rena och tvätta, säger hon.

Och så behövs det för jordbruket. De flesta av invånarna i byn livnär sig på jordbruk. Vatten till grödorna hämtas från en flod, men under torrperioden sinar floden nästan helt.

– Förra året kom regnet väldigt sent och många jordbrukare påverkades, berättar Sonoti.

Hennes mamma Phulmuni nickar. Hon försörjer familjen genom att hjälpa bönderna att skörda.

- Det är väldigt tufft att vara jordbrukare i dag, säger hon.

Men det finns tekniker för att ta vara på det vatten som finns. Byborna har fått lära sig renovera en regleringsdamm i närheten av byn och bygga en mur i mitten av floden så vattnet bromsas och den odlingsbara jorden stannar kvar. De har också fått kunskap om så kallad ”farm bunding”. Det innebär att man justerar nivåskillnader i marken och bygger terrasser så att inte regnvattnet tar med sig all näringsrik jord.

- Nu är det välkänt här att den tekniken underlättar jordbruket. Den odlingsbara jorden hålls kvar, säger Phulmuni.

”Om jag blir lärare kan jag hjälpa alla barn i byn.”

Sonoti trivs i Baramasia och vill bo kvar här när hon blir stor. Det är en bra by, tycker hon. Men det finns också saker hon skulle vilja ändra på. Hon vill bland annat att husen ska bli bättre, att tillgången på vatten ska öka och att jordbruket ska bli mer effektivt. Och att alla barn ska få en bra utbildning. När hon blir stor vill hon bli lärare.

– Om jag blir lärare kan jag hjälpa alla barn i den här byn. Skolan är viktig för man lär sig så mycket där. Som att det inte är bra att hugga ned träd, man ska plantera dem istället.

(Text och foto: Amanda Lindström, praktikant för Erikshjälpen i Indien 2018.)