Nyhet av Amnesty International

Stater skyddar inte människorättsförsvarare

Stater runt om i världen klarar inte av att skydda människorättsförsvarare. Det här leder till att fler dödas eller utsätts för påtvingade försvinnanden, trots att det skulle kunna förhindras, det konstaterar Amnesty International i en ny rapport.

Den honduranska människorättsförsvararen Berta Cáceres dödades i 2016 efter att ha utsatts för hot och attacker i flera år. © Amnesty International/Anaïs Taracena.

Rapporten Deadly but Preventable Attacks: Killings and Enforced Disappearances of Those who Defend Human Rights tar upp de allt större risker som människorättsförsvarare - det vill säga människor som arbetar med att främja och försvara mänskliga rättigheter - står inför.

Rapporten bygger på vittnesmål från vänner, släkt och kollegor till människorättsförsvarare - bland dem miljöaktivister, HBTQI-personer, kvinnorättsaktivister, journalister och advokater -som antingen har dödats eller försvunnit. Många beskriver hur deras vädjan om skydd vid upprepade tillfällen har ignorerats av myndigheterna och att de som utfört attackerna kommit undan, något som spär på straffriheten.

- Vi har pratat med familjerna till människorättsförsvarare runt om i världen som dödats eller utsatts för påtvingat försvinnande och får höra samma berättelser: de här människorna visste att deras liv stod på spel, säger Guadalupe Marengo, chef för Amnesty Internationals arbete för människorättsförsvarare

- Deras dödsfall eller försvinnande föregicks av flera tidigare attacker vilka myndigheter blundat för eller till och med uppmuntrat. Om stater hade tagit sitt ansvar för att försvara mänskliga rättigheter och agerat på rapporter om hot och andra övergrepp kunde flera liv ha räddats.

I rapporten beskrivs över 90 fall av mord eller påtvingade försvinnanden från 40 länder. Hälften av dem är från i år och från 2016 och 2015,. Bland de fall som beskrivs finns bland annat dessa:

  • Berta Cáceres, en honduransk miljö- och urfolksaktivist, som dödades 2016 efter att ha utsatts för hot och attacker i flera år.
  • Xulhaz Mannan, en HBTQI-aktivist som höggs till döds i Bangladesh, tillsammans med sin kollega, 2016.
  • Pierre Claver Mbonimpa, grundare av en människorättsorganisation i Burundi, som sköts i ansikte och hals 2015. Månader senare, medan han återhämtade sig utomlands, dödades hans son och svärson.
  • "Douma 4", fyra syriska aktivister som fördes bort från sitt kontor av beväpnade män i december 2013 och som inte har setts sedan dess.

Attackerna fortsätter

När FN:s generalförsamling år 1998 antog FN:s deklaration om människorättsförsvarare skulle det internationella samfundet åta sig att försvara och uppmärksamma människorättsförsvararnas betydelsefulla arbete. Men Amnestys rapport visar att arbetet med att främja och försvara mänskliga rättigheter fortsätter att vara riskfyllt då tusentals människorättsförsvarare har dödats eller utsatts för påtvingade försvinnanden av stater och icke-statliga aktörer under de tjugo år som gått sedan dess..

Enligt människorättsorganisationen Front Line Defenders har minst 281 människorättsförsvarare runt om i världen dödats under 2016, en siffra som har fördubblats sedan 2015. De faktiska siffrorna kommer sannolikt vara mycket högre då många människorättsförsvarare som dödas eller utsätts för påtvingat försvinnande kanske inte identifieras som sådana.

Rapporten avslöjar att motiven bakom attackerna ofta är flera och sker på olika nivåer. Vissa blir attackerade på grund av sitt arbete, som till exempel journalister, jurister eller fackföreningsmedlemmar, för att de i sitt yrke står upp mot mäktiga aktörer som kränker mänskliga rättigheter.

Andra är dubbelt utsatta - både på grund av vad de gör och vilka de är - och de riskerar att utsättas för både diskriminering och övergrepp. De som inkluderas här är de som försvarar kvinnors rättigheter; människor som säljer sex; HBTQI-personer; urfolk och andra minoritetsgrupper. Andra attackeras i särskilda situationer, till exempel under en konflikt eller när organiserad brottslighet har tagit kontroll över ett samhälle.

- Även om motiven bakom attackerna varierar är avsikten alltid att tysta de som protesterar mot orättvisor eller som utmanar mäktiga intressen. Tystnaden har startat en dominoeffekt i det större samhället, vilket skapar en rädsla som undergräver allas rättigheter, säger Guadalupe Marengo.

När hot och övergrepp inte utreds ordentligt och de ansvariga undgår straff undergräver det rättsstatsprincipen. Det lämnar ett budskap om att de som attackerar människorättsförsvarare kan göra det utan att straffas.

Rekommendationer

Amnesty uppmanar alla stater att erkänna och skydda människorättsförsvarare. Myndigheter måste öppet stödja deras arbete och erkänna deras bidrag till framväxten av mänskliga rättigheter. De måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra fler attacker och se till att de ansvariga ställs inför rätta. Regeringar måste också skicka ett tydligt meddelande till allmänheten att sådana här människorättskränkningar inte tolereras.

- De brutala attackerna som tas upp i rapporten är den logiska slutpunkten på en oroande trend där många av världens ledare utsätter människorättsförsvarare för ökade risker genom smutskastning, missbruk av rättsväsendet eller genom att falskeligen hävda att människorättsförsvarare motsätter sig nationella intressen, vilket signalerar ett förakt mot alla människors rätt till mänskliga rättigheter, säger Guadalupe Marengo.

Annons