Runtom i Sverige finns människor som av olika anledningar saknar tak över huvudet. Det yttersta ansvaret för att motverka hemlöshet ligger hos kommunerna, och politiska lösningar är därmed viktiga för att vi ska komma åt problemet på ett långsiktigt, strukturellt plan. Men även för en enskild person finns det många saker att göra för att erbjuda hjälp, medmänsklighet och stöd.
Året runt utgör våra gator och andra allmänna utrymmen hemvist för människor som saknar bostad. Människor som kämpar varje dag och som aldrig kan ta grundläggande saker som mat, värme och sovplats för givna.
Året runt är hemlöshet ett problem som vittnar om hur vi misslyckas med att tillgodose de allra mest basala behoven hos de allra mest utsatta, men under vintermånaderna påminns nog många av oss som har bostad lite extra om vilket helvete det måste vara att tillbringa sina dagar och nätter i ett iskallt Sverige.
Bostadslöshet en akut fråga
När SVT lanserade serien ”36 dagar på gatan”, som ger en inblick i bostadslösa människors vardag, blossade frågan om hemlöshet upp i debatter. I serien får vi bland annat se hur hemlösa människor fördriver vinternätterna med att åka tåg mellan olika städer. På tåget är det relativt varmt, och åker man en längre sträcka går det kanske till och med att få någon timmes sömn innan det är dags att byta linje.
”Vem hade kunnat föreställa sig vid 30 att man skulle vara bostadslös vid 60? Jag tror inte att någon tänker på det viset.” – Martin, bostadslös, uttalar sig under en nattlig tågresa i ”36 dagar på gatan”.
I FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter, artikel 25 (1), står det att varje person har rätt till en levnadsstandard som är "tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster". Det står också att varje människa har "rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.” I skildringen av hemlösas tillvaro blir det tydligt att detta inte uppfylls.
Kort efter att SVT:s dokumentärserie släpptes kom avslöjandet om att minst 718 barn i Stockholm lever i hemlöshet. Detta visade sig efter en kartläggning gjord av Stockholms stad. Det ska tilläggas att kartläggingen endast omfattade de barnfamiljer som varit i kontakt med socialtjänsten, så mörkertalet antas vara stort. I statistiken ingår t.ex. inte ensamkommande barn och unga, barn till utsatta EU-medborgare eller barn till papperslösa föräldrar.
”Jag pantar burkar med pappa efter skolan, för att kunna betala hyran. Jag är ledsen och skäms, men jag vill inte visa det för pappa för jag vet att han gör allt han kan.” – Agnes, ett av de barn som lever i hemlöshet i Stockholm.
Organisationer och frivillig hjälp blir komplement till samhällets resurser
Kommunerna har, genom socialtjänsten, det yttersta ansvaret för att motverka hemlöshet och se till var och en får stöd och hjälp. I många fall blir dock ideella organisationer ett viktigt komplement, och det finns många som arbetar på frivillig basis för att försöka se till att livsvillkoren för de människor som lever i hemlöshet och utsatthet förbättras.
För den som vill engagera sig för bostadslösa människor finns det mycket att göra. Nedan tipsar vi om t.ex. upprop för att sätta press på beslutsfattare, volontäruppdrag och organisationer som behöver ditt stöd.