Vägen mot framtidens gröna jobb och hållbara ekonomi måste ha fokus på mänskliga rättigheter. I slutet på föregående år ägde FN:s stora klimatmöte, COP 24, rum i Polen. Världsfacket ITUC uppmanade då världen till en rättvis grön omställning, där arbetstagares rättigheter respekteras. När nu klimatarbetet fortsätter in i ett nytt år, är det avgörande att förstå vikten av en rättvis grön omställning, och att det har en betydelsefull roll inom det internationella biståndet. Det skriver Union to Unions kanslichef Sofia Östmark.
En rättvis grön omställning, där arbetstagares rättigheter respekteras – så löd uppmaningen från världsfacket ITUC under FN:s klimatmöte COP 24 i Polen. 53 länder, varav Sverige är ett, undertecknade deklarationen “Solidarity and Just Transition Silesia Declaration”, som innebär att länderna ska ta hänsyn till arbetstagarnas perspektiv i samband med nationella planer och strategier för klimatomställningar.
Diskussionen kring betydelsen av en både grön och socialt rättvis omställning ökar nu också inom det internationella biståndet, inte minst på grund av den växande potentialen för att skapa nya jobb.
Även den nyligen lanserade rapporten från FN-organet ILO:s kommission för framtidens arbetsmarknad ”Work for a brighter future”, där statminister Stefan Löfven varit medordförande, poängterar just vikten av att social dialog och anpassningsstrategier behövs för en schysst grön omställning.
En ”just transition” är nödvändig
Med den omställning som krävs för att vända klimatförändringarna följer stora möjligheter för kombinationen av hållbar utveckling och arbetstillfällen inom nya sektorer. Exempelvis har ILO konstaterat att det kan skapas runt 24 miljoner klimatvänliga jobb under de kommande åren.
Samtidigt kan det inte heller förnekas att miljoner jobb försvinner och att risken är stor att arbetstagares rättigheter ”glöms bort” i omställningen mot en fossilfri ekonomi, med uppsägningar och försämrade arbetsvillkor som följd.
För att säkerställa att de mest utsatta grupperna och individerna på arbetsmarknaden i länder med utbredd fattigdom inte blir de som råkar i kläm, har den fackliga rörelsen därför arbetat fram konceptet ”just transition”.
En ”just transition” visar att en rättvis omställning inte bara är möjlig, men också nödvändig för att nå FN:s globala mål för hållbar utveckling där ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet binds samman.
Klimatbistånd och social dialog
För att kunna minimera de negativa konsekvenserna av omställningen och nå en ”just transition” poängterar den fackliga rörelsen behovet av social dialog och samarbete. Världsfacket, ITUC, har därför initierat The Just Transition Centre, med syfte att föra samman fack, organisationer, företag och stater med förhoppningen att säkra arbetstagarnas inflytande i det pågående arbetet med en rättvis omställning.
Ett exempel som visar hur dialog kan leda till att arbetstagares perspektiv tas tillvara är den dialog med stat och arbetsmarknadens parter som har pågått i Uruguay sedan 2016, som involverar diskussioner kring hur arbetstagare kan ges möjlighet att öka sina färdigheten inom den förnyelsebara energisektorn.
Flera fackliga aktörer runt om i världen bedriver idag olika utvecklingsprojekt i syfte att öka det fackliga arbetet inom klimatfrågan. Ett sådant exempel finns i Kenya, där det lokala facket KUCFAW, i samarbete med svenska Akademikerförbundet SSR, Vision, Kommunal och det globala facket Public Services International, arbetar med klimatfrågan utifrån en medvetenhet om att ett förändrat klimat också påverkar medlemmarnas möjlighet till försörjning. Därför bedriver facket bland annat påverkansarbete för att en omställning av landets arbetsmarknad ska leda till framtida jobb med anständiga arbetsvillkor.
Arbetstagares nödvändiga perspektiv
Exemplet från Kenya illustrerar betydelsen av fackligt utvecklingssamarbete inom klimatarbetet i låg-och medelinkomstländer. Tyvärr utgör dock biståndet för en rättvis omställning en mycket begränsad del av det samlade utvecklingssamarbetet, och här finns ett stort behov av ökade, svenska insatser.
Som facklig biståndsaktör ser vi vikten av ökad, global medvetenhet kring utsatta gruppers rättigheter på arbetsmarknaden och att dessa rättigheter inte åsidosätts i klimatarbetet. Ett starkt stöd till dessa frågor i biståndet är avgörande för att möjliggöra en omställning där miljö, klimat och social rättvisa hänger ihop. I det arbetet spelar det fackliga utvecklingssamarbetet en viktig roll.
Men inget händer av sig självt. Tiden är knapp, men med samarbete och social dialog kan vi undvika en värld som förstärker ojämlikheter utan istället bygger en rättvis grön omställning – en ”just transition”.
Sofia Östmark
Kanslichef Union to Union, fackföreningsrörelsens bistånds- och solidaritetsorganisation
