Nu har regeringen sex år efter riksdagens beslut till slut levererat en proposition kring skärpt exportkontroll av krigsmateriel. Det är inte annat än att beklaga att regeringen Stefan Löfven inte klarar av att leva upp till löftet om att införa nya regler som skulle göra det omöjligt att exportera krigsmateriel till diktaturer.
Trots att det nuvarande regelverket anger respekt för mänskliga rättigheter som ett centralt villkor för exporttillstånd har vi sett omfattande export till en rad diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter de senaste åren. Mänskliga rättigheter har konsekvent kompromissats bort. Just därför förväntade vi oss ett regelverk som tydligt sätter stopp för export av svenska vapen till diktaturer.
Men regeringens förslag talar inte om ett tydligt stopp till diktaturer eller till regimer som till exempel systematiskt förtrycker kvinnor eller är ansvariga för grovt könbaserat våld. I stället är det återkommande ordet ”helhetsbedömning” där regeringen – även för diktaturer – ska väga in andra svenska utrikespolitiska intressen.
Urholkar svensk utvecklingspolitik
Det kanske mest upprörande är hur regeringen skriver om riksdagens beslut om Politik för global utvecklings (PGU) krav på samstämmighetsbedömningar utifrån rättighets- och fattigdomsperspektivet till något helt annat. Nu är det i stället denna helhetsbedömning som ska göras. I propositionen går det bland annat att läsa:
”Det skapar samtidigt goda förutsättningar för att tillvarata och göra en lämplig avvägning mellan olika försvars-, säkerhets- och utrikespolitiska intressen i det enskilda ärendet, inbegripet de intressen som finns för en hållbar utveckling i mottagarlandet.” ... ”I stället bör det inom ramen för en helhetsbedömning beaktas om den tilltänkta exporten allvarligt motverkar en rättvis och hållbar utveckling i den mottagande staten.”
PGU: Mänskliga rättigheter ska "prägla politiken"
Det går inte ihop med riksdagens PGU-beslut. Där ges löftet att politiken ska utgå från ett rättighetsperspektiv. Där mänskliga rättigheter ska ”prägla politiken”. Det är väldigt annorlunda från skrivningen ovan. I utrikesutskottets utlåtande om Politik för global utveckling (2003/04:UU3) sammanfattas att ”Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och barnets rättigheter lyfts särskilt fram. Vidare skall politiken också präglas av de fattigas perspektiv, vilket innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.” I PGU-besluten talades det om konsekvensanalyser utifrån rättighets- och fattigdomsperspektiven. Inte en ”lämplig avvägning” mellan diverse svenska intressen.
Upp till riksdagen
Nu är det upp till riksdagen att i likhet med processen kring Politik för Global utveckling förbättra regeringens förslag. Att inte låta viljan att exportera vapen förstöra riksdagens beslut om PGU.
Det kan handla om att:
- Se till att avsaknad av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna verkligen blir en tung del av bedömningsprocessen och inte trollas bort i undantag och genomförande av gammal praxis i en helhetsbedömning.
- Införa en försiktighetsprincip som i praktiken hindrar all form av krigsmateriel till regimer som är ansvariga för brott mot krigets lagar i enlighet med önskemål från till exempel Svenska Röda Korset.
- Se till att allmänheten kan få ökad insyn i vad partierna faktiskt röstar för i exportkontrollrådet och vilka underlag de utgår från.
Det gäller att Sveriges demokratiska församling får möjlighet att påverka utformningen av den nya politiken och att det skrivs många motioner. Det vore ett nederlag för demokratin om riksdagens ledamöter inte tillåts påverka utformningen av ett regelverk som har så stor påverkan på människor som lever i förtryck och fattigdom.
