I tunna flipflop och med 3 månader gamla Amaal på armen går Mako över den krackelerade jorden. Hon är på väg för att hämta vatten och har en lång väg framför sig. Två timmar dit, två hem. En väg hon går två gånger om dagen. Ett steg i taget, mot en skrämmande framtid.

Vissa dagar äter vi inte alls

Träden har inga löv och världen ser grå ut under den gassande solen. Medan Mako går berättar hon. Om djuren som dör. Om maten som inte finns. Om regnet som aldrig kommer. Om den ständiga oron som är deras verklighet.

- Vi kan gå i två timmar för att hitta vatten. Våra djur dör. Vårt problem är torka. Vi letar efter vatten och mat och vi lever i ständig oro, säger Mako. Hon går över den torra jorden och berättar om en tid som varit, den tiden när regnet kom som det skulle och allt var bra. För varje minut som går och för varje steg hon tar kommer hon längre ifrån den vardag hon kände och älskade.

"Det här livet är det enda jag vet hur man lever"

Makos familj är pastoralister, ett vandrande herdefolk. De förflyttar sig tillsammans med sina djur för att hitta bete och vatten.

- Vi vet ingenting annat. Jag har aldrig gått i skolan, det här livet är det enda jag vet hur man lever. Ingenting växer längre och vi har ingen kunskap i hur man odlar sin egen mat, säger hon. Mako är beroende av djuren. Mår inte djuren bra rasar allt. Vattenbristen gör att Makos man Mahamud måste gå längre med getterna för att hitta betesmarker. Ibland är han borta flera månader i sträck. Mako fortsätter berätta.

- Jag har den där känslan idag. Oron över att våra djur ska dö. Oro för min bebis. Hon är så liten. Vi fortsätter oroa oss och våra djur fortsätter dö. Hur kommer vår framtid bli?

Det har inte regnat alls de senaste två åren

På två år har Mako förlorat 500 getter. Nu har de 100 kvar.

- Vi äter det vi kan hitta eller har råd att köpa. Men det är alltid bara pasta, ris och majs. Ingen annan näring, inga grönsaker. Vissa dagar äter vi inte alls. Den värsta torkan är här, och känslan i oss, är hunger. Att tigga om mat, det är ingen bra känsla, säger Mako vars liv kretsar kring torkan. Vars framtid står på spel. Mako som drömmer om regn.

- Jag hoppas att regnet kommer om tre månader. I perioder har vi fått humanitär hjälp. Det är så vi lyckats överleva. Vi har fått lite pengar och mat till våra djur, säger Mako där hon går i sina flip flops, över den torra marken, på väg mot en framtid utan garantier.

Klimatförändringarna i Etiopien

Människor i Etiopien drabbas av klimatförändringarnas förödande effekter. Återkommande torka har lett till vattenbrist som belastat de naturliga vattenresurserna som används för att tillgodose befolkningen. Bara 15 procent av pastoralister som Mako och Mahamud har en annan inkomstkälla, därför är pastoralister ofta tvungna att migrera i jakt på bete, då de saknar tillgång till verktyg och kunskap i att skapa inkomst på andra sätt.

Nästan 13 miljoner människor i Somalia, Etiopien och Kenya står inför allvarlig matbrist. På grund av torkan har otaliga skördar förstörts, boskap dör och brist på rent vatten ökar risken för kolera och andra sjukdomar.