I torsdags gick Moderaterna ut med ett förslag om att överge 1-procentsmålet för svenskt bistånd, och därmed kraftigt minska biståndet. Partiet hänvisar till att problem på hemmaplan behöver prioriteras framför internationell solidaritet.

Moderaterna ställer internationellt bistånd mot inhemska kostnader, och hänvisar till att problem med trygghet och säkerhet i Sverige behöver prioriteras. I det läget världen befinner sig nu, där hungern ökar och demokratin går bakåt är det en dålig strategi att vända sig inåt. Sverige och världen hänger samman. Klimatförändringar, epidemier, konflikter och utbredd fattigdom är globala utmaningar som kräver ökat internationellt samarbete, inte minskat.

För att vi ska nå de globala målen för hållbar utveckling som världen enats om är det centralt att bistånd når de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Precis detta är Sverige ledande i världen på, enligt en färsk granskning från OECD. Dessutom är Sveriges bistånd ett viktigt stöd till människor som arbetar för sina grundläggande rättigheter i extrem politisk motvind. Ett starkt svenskt bistånd gör skillnad för kvinnors, hbtq-personers, ungas och andra diskriminerade eller förtryckta gruppers rättigheter.

Moderaterna hävdar att det saknas kontroll över vad biståndspengarna går till och ansluter sig till den debatt om korruption inom internationellt bistånd som pågått den senaste veckan. Tyvärr präglas debatten på flera håll av osaklighet och sidospår samt grova generaliseringar. Debattörer använder enskilda fall av korruption som belägg för ogrundade påståenden om en mer generell brist på kontroll. När korruption uppdagas inom till exempel landsting, polis eller banker ropas det på ansvarsutkrävande, men aldrig på nedskärningar av kärnverksamheten. Men när det handlar om internationellt bistånd följs ofta den relevanta kritiken om ansvarsfrågor av krav om minskat bistånd.

Det är olyckligt att i debatten spela på förutfattade meningar om att bistånd inte skulle ge resultat när det faktiskt är belagt att svenskt bistånd är effektivt. Det som är sant är att korruption alltid är en risk i verksamhet som sker i länder med hög korruption. Att förebygga, utreda och hantera korruption är en given del av biståndsorganisationers arbete. Svenska biståndsorganisationer granskas mycket noggrant och har fungerande system som kontrollerar att medel används på rätt sätt.

Sverige ligger på delad förstaplats som största biståndsgivare per capita i världen. Det, tillsammans med att Sveriges bistånd håller hög kvalitet, ger Sverige en stark röst för jämställdhet och demokrati i internationella sammanhang, trots att vi är ett så litet land. Att överge biståndsmålet om en procent riskerar att försvaga Sveriges röst i världen, och minska den goodwill och det förtroende som Sverige har i många länder. Om vi skär ner riskerar vi ett ”race to the bottom” när andra länder följer efter.

Dessutom – medkänsla smittar. En stor del av svenska folket är engagerade i föreningar och folkrörelser. Arbete för alla människors lika värde internationellt och i Sverige förstärker varandra. Och det, vågar vi påstå, bidrar till både trygghet och säkerhet i samhället.

Erik Lysén, Chef, Act Svenska kyrkan

Ingela Holmertz, generalsekreterare, ActionAid Sverige

Louise Lindfors, generalsekreterare, Afrikagrupperna

Anna Svärd, generalsekreterare, Barnfonden

Georg Andrén, generalsekreterare, Diakonia

Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare, Emmaus Stockholm

Daniel Grahn, generalsekreterare, Erikshjälpen

Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action

Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige

Anna Stenvinkel, generalsekreterare, Forum Syd

Silvia Ernhagen, VD, Hungerprojektet

Martin Nihlgård, generalsekreterare, IM

Mona Örjes, ordförande, IOGT-NTO-rörelsen

Alexander Clemenson, generalsekreterare, KFUM Sverige

Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Kvinna till Kvinna

Klara Knapp, ordförande, Latinamerikagrupperna

Judy McCallum, Executive Director, Life & Peace Institute

Eliot Wieslander, generalsekreterare, Läkare i Världen

Lars Arrhenius, generalsekreterare, Läkarmissionen

Alán Ali, ordförande, MÄN

Anna Sundström, generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Johan Pettersson, generalsekreterare, Oxfam Sverige

Mariann Eriksson, generalsekreterare, Plan Sverige

Gerardo Lizano, kansliansvarig, Praktisk Solidaritet

Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL

Anna-Karin Johansson, generalsekreterare RFSU

Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare, Svalorna Indien Bangladesh

Klas Sellström, verksamhetsledare, Svalorna Latinamerika

Andreas Stefansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Agnes Hellström, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Anders Malmstigen, generalsekreterare, Svenska missionsrådet

Jan Strömdahl, ordförande, Svenska Västsaharakommittén

Malpuri Groth, Sveriges Kvinnolobby

Sofia Östmark, kanslichef, Union to Union

Maria Schultz, verksamhetschef, Vi-skogen

Peter Brune, generalsekretare, War Child

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare, WaterAid Sverige

Anna Tibblin, generalsekreterare, We Effect

Martin Uggla, ordförande, Östgruppen

Samordnat av CONCORD Sverige