Tidningsrubrikerna, som knappt når hela vägen hem till Sverige, är ofattbara. Hösten 2015 har inte varit nådig för Centralamerikas till ytan minsta land El Salvador. Preliminära siffror från officiella källor menar att det i genomsnitt mördats mer än 18 personer om dagen, varje dag, totalt 6 670 personer under hela 2015. Året dessförinnan låg samma siffra på strax under 4 000, men redan då var det en ökning med 35 procent jämfört med år 2013. Vi kan konstatera att utvecklingen har sett dyster ut.

Så, vad ligger bakom det dödliga våldet?

Polismyndigheten i El Salvador beräknar att 80 procent av det dödliga våldet är gängrelaterat. Gängen, eller maras som de kallas i El Salvador, härstammar kanske bekant från då de tusentals salvadoranska illegala migranter som levde i USA deporterades tillbaka till sitt hemland efter inbördeskrigets slut 1992. Gatukulturen, med den våldsamma och hatfyllda vardag de levt i, följde med hem och kom under åren att rota gängen även i Centralamerika. Idag tros de salvadoranska gängen bestå av mer än 50 000 medlemmar mellan 12 och 55 år.

Vapenvilan mellan landets två största gäng, MS-13 och Barrio 18, pågick mellan 2012 och 2014 och under denna tid var de i genomsnitt fem morden om dagen en stor framgång. I mars 2014 övergavs överenskommelsen och mordstatistiken gick upp igen. Den genomgående syn som regeringen i landet har är att det har gått för långt och att problemen inte längre går att lösa genom samtal, varpå de vägrar att förhandla med gängen. I februari 2015 förkunnade landets polischef krig mot gängen, något som dessvärre inte förbättrat situationen.

Det har länge pågått en diskussion om huruvida gängen håller på att utvecklas till organiserade brottsligor med sofistikerade tillvägagångssätt och politisk agenda, ett stadie som kallas third generation gangs. Gängmedlemmarna själva påstår ofta att de olika besluten snarare tas på lägre, ibland till och med på individuell, nivå. Tidigare i höstas beslutade konstitutionsdomstolen i El Salvador att gängen även ska klassas som terroristgrupper och att domsluten därför ska följa terroristlagstiftningen.

Arbetet för partnerorganisationerna påverkas

Det är många som anser att terroriststämpeln inte tillför något gott. Eftersom gängmedlemmarna fortfarande är så unga, knappt tonåringar, formas de ännu och att kalla dem för terrorister innebär att avhumanisera dem. Detta är något som enbart skapar ännu fler motsättningar i det salvadoranska samhället. Miguel Orellana, som är direktör på IMs partnerorganisation ASPS, bekräftar att gängvåldet påverkar deras arbete, men ställer sig ändå frågande till regeringens offensiva linje.

– Personalen på ASPS har tvingats lära sig att leva med våldet för att över huvud taget kunna ta sig till byarna på landet som vi arbetar i. Vi är dock rädda för att ett ökat polisiärt våld mot gängen bara leder till ännu mer våld. Det finns såklart inte en enkel lösning på konflikten och de många bakomliggande orsaker går inte att lösa över en natt. Men dagens metoder för att lösa problemet är inte tillräckliga; de är varken förebyggande eller pedagogiska.

Även Ruth Martír är bekymrad över situationen. Hon är ordförande på en annan av IMs partnerorganisationer i El Salvador, RUM, som fokuserar på att stärka kvinnors ställning på landsbygden.

– Tidigare var våldet som mest utbrett på landsbygden, eftersom att det där saknades utbildnings- och jobbmöjligheter i jämförelse med staden. Nu har dock situationen förvärrats på båda ställena, men eftersom vi arbetar på landsbygden är det där vi märker störst skillnad. På grund av rädsla är det många kvinnor som, istället för att ta sig till våra möten, väljer att stanna hemma. Det märks verkligen att deltagandet sjunker i dessa tider, vilket även skapar negativa effekter på vårt arbete.

Att blicka framåt

På IMs partnerorganisation ANADES hölls för några veckor sedan de sedvanliga utvärderingsdagarna av året som gått. Mauricio Figueroa, som specialiserat sig på barn och dess säkerhet i El Salvador, bjöds detta år in för att föreläsa om den kritiska situationen samt vad som kan och bör göras åt problemen. Under diskussionsstunden i slutet av dagen vände han sig till publiken, beståendes av hela ANADES personal, och sa:

– ¡Ustedes son la solución! Det är ni som är lösningen! Vad är det som gör gängen så framgångsrika? De ger skydd. Kärlek. Identitet. Samhörighet. Allt det som en människa egentligen borde få av sin familj. Att arbeta med barn och ungdomars attityder är det enda som kan vända den negativa utvecklingen. Er roll som vuxna i barnens närvaro är också avgörande, eftersom barnen gör som vi gör och inte som vi säger. Därför är det ni arbetar med, den investering som görs i barnen, det som kan rädda landet!

Maria Bolin
Utlandspraktikant i El Salvador