Kamalarisystemet är idag avskaffat, tack vare IMs partnerorganisation SWAN. Tillsammans med organisationen FKDF ska IM framöver arbeta för Kamalariflickornas väg tillbaka in i samhället.

– Jag var bara åtta år när jag skickades iväg till landägaren för att börja jobba. Jag lagade mat, diskade, tvättade och städade för ett hushåll om trettio personer. Mina händer blev angripna av svamp eftersom de var våta hela tiden och det gjorde så ont så jag inte kunde hålla i något. Då slog min husmor mig för att jag inte jobbade ordentligt. Jag fick inte komma till läkare utan tvingades fortsätta jobba trots att händerna gjorde så ont så jag grät. Min rygg förstördes också när jag fick bära vatten i kärl som var större än jag själv.

Mina händer blev angripna av svamp eftersom de var våta hela tiden och det gjorde så ont så jag inte kunde hålla i något.

Jag träffar Sunita Chaudhary, idag 26 år, på Freed Kamalari Development Forums (FKDF) kontor som ligger i en by på slättlandet i södra Nepal. Sunita är ordförande för FKDF, och precis som de flesta andra kvinnorna som är anställda av organisationen har hon själv varit en Kamalari – alltså en flicka som levt i slaveri. Hennes berättelse delas av tiotusentals andra flickor som också ingått i det system som är ett resultat av djup fattigdom och ojämlikhet. Rika landägare kontrollerar större delen av marken i Nepal och landlösa bönder tvingas hyra åkermark för att överleva. Ofta sätter de sig i skuld eftersom de saknar pengar till hyra, och när landägaren kräver in betalningen kunde de tidigare välja att lämna sina döttrar som arbetskraft – Kamalaris – istället.

– Många flickor skickades iväg när de var så unga som fem år, berättar Sunita. Vi fick träffa våra föräldrar en gång per år och bara det är ett stort trauma för så små barn. Vi fick inte gå i skola trots att många av landägarna lovade att vi skulle få det.

I många år arbetade IM tillsammans med den nepalesiska organisationen Society Welfare Action Nepal (Swan) för att avskaffa Kamalarisystemet och 2013 avskaffades systemet i lag. Men det fortsatte i tysthet. Flera före detta Kamalariflickor, som tack vare Swan befriats ur slaveriet, gick samman och började protestera mot regeringen och startade insatser för att hjälpa de flickor som fortfarande var kvar i fångenskap. Med stöd från Swan kunde de unga kvinnorna organisera sig och tillsammans grundade de FKDF. Flera av Swans och FKDFs medarbetare blev fängslade och till och med torterade under protesterna mot regeringen, men de fortsatte oförtrutet sin kamp. Till slut var de allra flesta flickorna fritagna.

Våldtäkter och övergrepp

– Att leva som Kamalari innebar inte bara hårt jobb, fortsätter Sunita. Det innebar också att bli utsatt för övergrepp, ofta våldtäkter, och många före detta Kamalariflickor har idag barn som räknas som ”oäkta” eftersom landägarna och deras söner aldrig erkänt övergreppen. Dessa barn står helt utanför samhället och utbildningssystemet eftersom de saknar papper. Kvinnor som levt som Kamalari betraktas också ofta som häxor ute i byarna och blir överfallna och misshandlade. De är för alla dessa barn och kvinnor som FKDF kämpar idag.

Tillsammans tog vi oss ur fångenskapen och fick systemet avskaffat

FKDF driver idag flera hem för före detta Kamalariflickor som inte har kunnat komma tillbaka till sina familjer sedan de släppts ur fångenskapen, på grund av det stigma som omger dem. I dessa hem får Kamalariflickorna skydd, psykosocialt stöd, utbildning och rättshjälp, både för sig själva och sina barn. FKDF och Swan har också representanter ute i byarna som slår larm om det visar sig att någon flicka fortfarande tvingas leva som Kamalari. Efter årsskiftet kommer FKDF att bli partnerorganisation till IM och till dess stöttar IM Kamalariflickorna genom Swan.

– Vi tvingades bli Kamalaris, vi föddes inte som Kamalaris. Tillsammans tog vi oss ur fångenskapen och fick systemet avskaffat, avslutar Sunita stolt och ser leende ner på sin tre månader gamla dotter Suhani som sovit tryggt under hela intervjun.