Läget för klimatet är akut. Även om världens länder skulle fullt genomföra de nationella åtaganden de har under Parisavtalet kommer den globala medeltemperaturen att stiga med minst 3 grader vid århundradets slut. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel visade att uppvärmningen måste begränsas till 1.5 grader för att oöversiktliga skador på våra ekosystem och samhällen ska kunna undvikas. Under klimatmötet i Polen förväntades världens ledare agera utifrån detta krisbudskap från forskarvärlden.

Senast 2020 behöver alla länder enligt Parisavtalet lämna in nya eller uppdaterade nationella klimatåtaganden. Därför ansåg miljörörelsen på plats att klimatmötet i Polen behövde resultera i ett löfte om att höja ambitionsnivån i ländernas nationella åtaganden i linje med FN:s klimatpanels slutsatser. Detta levererades inte. Istället resulterade mötet i oprecisa skrivningar på många områden.

– Nyligen tryckte klimatforskarna på den röda larmknappen och sa att vi har bara drygt 10 år på oss att halvera utsläppen globalt om vi ska kunna förhindra katastrofala effekter till följd av klimatförändringar. Människor världen över kräver att politiker agerar. Därför är det en stor besvikelse att beslutstexten från klimatmötet innehåller så svaga skrivningar om vikten av att skärpa de nationella klimatmålen senast 2020 i linje med den senaste rapporten från FN:s klimatpanel, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Klimatmötet i Polen var också en deadline för att få på plats reglerna för att genomföra Parisavtalet i praktiken. Mötet resulterade i en regelbok som gäller alla länder. Regelboken slår fast flertalet bra principer, som kommer att göra rapporteringen av utsläpp och utsläppsminskningar mer transparanta i framtiden, men den innehåller också en mängd otillräckliga skrivningar som försämrar regelboken i dess helhet. Regelboken försäkrar inte heller att utvecklingsländerna kommer få tillräckligt med förutsägbart finansiellt stöd för att kunna minska sina utsläpp, anpassa sig till klimatförändringarnas effekter och kompenseras för förluster och skador som uppkommer på grund av klimatförändringarna.

– Det är bra att regelverket för genomförandet av Parisavtalet kommer att gälla alla länder och det finns bra skrivningar om hur rapporteringen ska ske. Samtidigt är det djupt oroande att regelverket blev så svagt kring vad som ska inkluderas i ländernas nationella klimatplaner.

– Det är också beklagligt att klimatmötet inte slutförhandlade frågan om hur marknadsmekanismer för utsläppsminskningar ska se ut, utan sköt beslutet på framtiden. Detta måste man komma överens om så snart som möjligt, och då säkerställa att utsläppsminskningar inte kommer att kunna dubbelbokföras av flera länder. Hela regelboken kommer i vår mening också behöva skärpas rejält över tid.

Under klimatmötet har ett fåtal kol- och oljeproducerande länder - USA, Saudiarabien, Kuwait, Ryssland - blockerat förhandlingarna genom sitt agerande. USA har, trots att de annonserat att de ska lämna Parisavtalet, motarbetat viktiga delar av processen. Brasiliens nya regim har också redan satt ett negativt avtryck, särskilt i förhandlingarna om regler för hur utsläpp och uttag i markanvändning ska se ut och hur länder ska få tillgodoräkna sig krediter om de handlar med utsläppsrätter.

Trots besvikelsen över mötets utfall ser Naturskyddsföreningen framåt.

– Även om resultatet från klimatmötet är sämre än vi hoppats på betyder inte det att klimatarbetet stannar av, tvärtom. Vad utfallet av det här mötet än är så är vikten av att agera lika akut. FN:s generalsekreterare har kallat till ett särskilt klimattoppmöte nästa höst för att förbereda alla länder på att höja sina klimatambitioner senast 2020. Alla aktörer - länder, städer näringsliv, forskning och olika organisationer – måste omedelbart påskynda omställningen till ett fossilfritt och klimatsmart samhälle.

– Sveriges nya klimatlag kräver att Sveriges regering för första gången tar fram en klimathandlingsplan. Den planen måste vara i linje med Parisavtalet och slutsatserna i FN:s klimatpanels senaste rapport. Bland annat måste det sättas ett stoppdatum för fossila bränslen i Sverige senast 2030, och alla stöd och subventioner till fossila bränslen måste avvecklas, avslutar Karin Lexén.