Berta ledde organisationen Copinh som kämpar för urfolkens rättigheter, i synnerhet deras markrättigheter. Hon personifierade kampen med sin vältalighet, sitt mod och sin värme.

Tillsammans med We Effect och Diakonia for jag till La Esperanza. Före resan träffade jag Honduras utrikesminister Arturo Corrales. Jag framförde den svenska regeringens förväntan om att en grundlig brottsutredning skulle genomföras. Redan då fanns det en del som talade för att mordet var ett beställningsverk av företaget DESA som planerade att bygga ut vattenkraften i området där Lencafolket bor. Utrikesministern sade att visst, detta hade högsta prioritet, men själv han hade redan bilden klar för sig; mordet var ett passionsdrama. Berta hade en älskare i huset, och de vittnen som hade trätt fram var drogpåverkade. Utrikesministern var arrogant och fullständigt okänslig inför de frågor jag ställde.

Jag, och regioncheferna för We Effect och Diakonia, besökte organisationen som Berta ledde tillsammans med en av sina döttrar.

Jag, och regioncheferna för We Effect och Diakonia, besökte organisationen som Berta ledde tillsammans med en av sina döttrar. Vi träffade dottern, resten av familjen, modern och syskonen. Mötena var känsloladdade, vi mötte sorg, vrede men också kamplusta och beslutsamhet. På den efterföljande presskonferensen var frågorna många.

För några dagar sedan, två år efter mordet, greps David Castillo Mejia, VD:n för företaget DESA, anklagad för att ha beställt mordet. Nu är det upp till det honduranska rättsväsendet att skipa rättvisa.

Berta Cáceres är en av en rad modiga kvinnor som ger sitt liv i kampen för rättvisa. En annan kvinna som fallit offer för maktens förtryck är Maria Teresa Rivera från El Salvador. I El Salvador finns ett antal uppmärksammade fall där kvinnor som fått missfall anmäls, fängslas och döms för vållande till annans död. Maria Teresa är en av dessa kvinnor. Hon dömdes till 40 års fängelse för missfall, men lyckades ta sig ut ur El Salvador och beviljades politisk asyl i Sverige.

"Vi är alla Berta".

Jag ska delta tillsammans med Maria Teresa på ett seminarium om aborträtten i Riksdagen på den internationella kvinnodagen den 8:e mars, ett seminarium med särskild fokus på den orimliga och stränga abortlagstiftningen i El Salvador. Kvinnor anmäls, fängslas och döms till väldigt långa fängelsestraff vid misstanke om att de avsiktligt försökt avsluta en graviditet. Ett angiverisystem har byggts upp där grannar, arbetskamrater och till och med vårdpersonal anmäler kvinnorna till polis. En politisk kamp pågår i El Salvador för att reformera denna lagstiftning. Berta och Maria Teresa visar oss att kampen är nödvändig och möjlig trots maktens ständiga övertag.

Hon har lyckats driva rättsprocesser mot en tidigare president, vicepresident, ministrar, höga militärer och andra mäktiga män.

En annan kvinna som inspirerar, och som varje dag riskerar sitt liv i kampen för rättvisa är Thelma Aldana, Riksåklagare i Guatemala. Innan hon blev Riksåklagare satt hon i landets Högsta domstol där hon kämpade för starkare lagstiftning och särskilda domstolar för kvinnomord. Thelma arbetar hårt och kompromisslöst mot de korrupta maktstrukturer som idag har tagit Guatemala som gisslan.

Tillsammans med chefen för en särskild FN-kommission har hon lyckats driva rättsprocesser mot en tidigare president, vicepresident, ministrar, höga militärer och andra mäktiga män. Det gör att hon tvingas leva under ständig polisbevakning på grund av dödshot mot sig och sin familj. Många är de samtal vi haft i mitt vardagsrum i Guatemala där hon beskrivit sin målmedvetenhet, sin kärlek till Guatemala och sin rädsla för vad som kan hända hennes familj. Guatemala står vid ett dramatiskt vägskäl, ett nytt Guatemala försöker träda fram, och mot det kämpar ett gammalt, som vinner några bataljer men som på sikt kommer att förlora.

Sveriges röst blir allt ensammare, och just därför är den så viktig.

I helgen åkte Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, Annika Ben David, till Honduras, El Salvador och Guatemala för att föra dialog med regeringen, lyssna till olika röster i dessa samhällen och för att framföra den svenska regeringens oro över läget i dessa tre länder. Annika är en skicklig och orädd diplomat. Jag tror att hon, liksom jag, inspireras av dessa kvinnor och jag hoppas att hon talar ett sanningens ord med maktens företrädare. Sveriges röst blir allt ensammare, och just därför är den så viktig.

Georg Andrén, generalsekreterare för Diakonia och fd svensk ambassadör i Centralamerika