– En kvinna som engagerar sig i socialt arbete ifrågasätts inte. Men tar du plats och konkurrerar om en maktposition, i mitt fall posten som distriktsborgmästare, då börjar de verkliga problemen, säger Vicky Jovani Peña Gonzales.

Vicky Jovani Peña Gonzales är 32 år gammal och bor tillsammans med sin 12-åriga dotter Akemy i utkanten av samhället Malvinas i regionen Piura i norra Peru. År 2018 kandiderar hon till borgmästare, och blir då den första kvinnan i sitt distrikt att ställa upp som kandidat.

Några av hennes politiska motståndare utmålar henne som en dålig kvinna och en dålig mor.

Valrörelsen har inletts och smutskastningen likaså. Några av hennes politiska motståndare utmålar henne som en dålig kvinna och en dålig mor. Särskilt stort fokus har lagts vid att hon är frånskild.

– Deras argument är att en kvinna som ‘inte kan hålla ihop sin familj’, inte är lämplig att leda ett samhälle, säger hon och fortsätter:

– De sprider rykten om att vi [kvinnliga ledare] är dåliga mödrar som inte bryr oss om våra barn. De ljuger om att vi träffar män när vi egentligen är på politiska möten. Lögner som är så detaljerade att till och med jag hade trott de var sanna, om jag inte vetat bättre, säger hon och skakar på huvudet.

En vän sade nyligen till Vicky att “det är nu det kommer att visa sig vad du går för” och varnade henne för vad kandidaturen kan komma att innebära för henne, hennes dotter och för resten av hennes familj.

Vicky Jovani Peña Gonzales medger att det ibland känns tungt, men hon vägrar att se sig själv som ett offer.

– Tvärtom stärks jag av att, utan falskspel, möta och fälla de kandidater som gör allt för att på ett lögnaktigt sätt förstöra min karriär, säger hon bestämt.

Hindren för kvinnliga ledare är många

En av Vicky Jovani Peña Gonzales hjärtefrågor är att öka kvinnors deltagande i politiken. Idag är hindren för kvinnliga politiker många. Det politiska arbetet innebär ständiga möten och resor, vilket gör det svårt för kvinnor, som ofta saknar en egen inkomst, att delta på samma villkor som männen. Dessutom saknar många kvinnor det sociala stödet som krävs för att kunna engagera sig politiskt.

– De kan inte delta på möten eftersom de inte har någon som kan passa barnen eller helt enkelt för att de inte får för sina män, säger hon och tillägger att kritiken inte sällan kommer från andra kvinnor och ibland även från den egna familjen.

Sexuella trakasserier är ett annat problem som hon och andra kvinnliga ledare tvingas utstå. Det kan handla om allt ifrån sexuella inviter till direkt utpressning.

– Det är när man sätter hårt mot hårt som problemen börjar. När de blir sårade över att ha blivit avvisade börjar de att motarbeta ens arbete. Tyvärr även män från det egna politiska lägret, berättar Vicky Jovani Peña Gonzales.

Inspireras av andra kvinnliga ledare

Vicky Jovani Peña Gonzales var en av åttio kvinnor från Latinamerika och Karibien som under hösten 2016 deltog på en ledarskapsskola som arrangerades av det latinamerikanska småbrukarnätverket Coordinadora Latinoamericana de Organizaciones del Campo (Cloc), vilken Latinamerikagrupperna var med och finansierade.

När jag frågar henne vad det är som inspirerar henne att fortsätta engagera sig, svårigheterna till trots, nämner hon genast ledarskapsskolan.

– Det var där jag insåg att vi [kvinnor] måste ta plats i politiken. Det var där jag lärde mig om Clara Zetkin och Rosa Luxemburg och fick lära känna andra latinamerikanska kvinnors livsöden och kamp. Det är deras kamp som motiverar mig, säger hon.

Gruvmotståndaren Máxima Acuña och den unga vänsterpolitikern Verónica Mendoza är andra viktiga inspirationskällor.

– De är två samtida kvinnor som kämpar för ett rättvist samhälle; försvarar marken och vattnet – källan till livet, säger hon.

Själv beskriver hon sitt politiska engagemang som ett kall, men medger att hon ibland vill kasta in handduken.

Text och foto: Sori Lundqvist