Idag utspelar sig många konflikter inom stater i stället för mellan dem och civilbefolkningen drabbas ofta i mycket hög grad. I många fall har civila dödats systematiskt, ibland på uppmaning av landets regering. Vem ansvarar för att skydda civilbefolkningar när det begås brott mot mänskligheten? Bör FN ingripa? Men hur går det ihop med att respektera staters suveränitet?
Att rädda kommande generationer undan krigets gissel var redan från starten en av FN:s huvuduppgifter. Men FN får enligt stadgan bara ingripa när det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet, inte så länge en väpnad konflikt äger rum inom ett lands gränser. Detta har resulterat i att människor länge kunnat utsättas för grova övergrepp såsom tvångsförflyttning, sexuellt våld och avrättningar medan världssamfundet fått se på utan legitimitet att ingripa.
Vid ett toppmöte i FN 2005 enades världens länder om en ny folkrättslig princip: skyldighet att skydda eller the Responsibility to Protect. Syftet var att ge världssamfundet större möjlighet att förebygga och skydda civilbefolkningar från folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Enligt deklarationen från toppmötet innebär statssuveränitet även ett ansvar, en skyldighet, att skydda landets befolkning mot brott mot mänskligheten. Deklarationen fastställer också världssamfundet har ett ansvar att agera när det föreligger en stor risk för att något av dessa fyra brott kan komma att inträffa eller redan pågår.
Det är fortfarande först och främst staten själv som har ansvar för att skydda den egna befolkningen, men när en befolkning är utsatt för svårt lidande – som vid något av de fyra nämnda brotten eller försök till dessa – och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja lidandet, då får principen om icke-inblandning ge vika för principen om det internationella samfundets skyldighet att skydda.
Principen öppnar många dörrar för världssamfundet att agera när det behövs. Under de tio år som gått sedan principen kom till så har FN:s säkerhetsråd hänvisat till skyldighet att skydda i över 40 resolutioner. Exempel på åtgärder som vidtagits med hänvisning till skyldighet att skydda är ingripanden av världssamfundet i Kenya 2008 och Elfenbenskusten 2011.
Ett annat aktuellt exempel på tillämpning av principen är inom ramen för FN-insatsen i Mali där även Sverige bidrar till med cirka 250 soldater. Men utmaningarna är ändå stora då permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd vid flera tillfällen blockerat agerande genom att använda sin vetorätt. Kina och Ryssland har t ex blockerat agerande i Burma 2011 och i Syrien 2011 och 2012.
Svenska FN-förbundet är en av de främsta civilsamhällsorganisationerna i Sverige som aktivt arbetar för skyldighet att skydda. Intresserad av att veta mer? Läs mer här!
