En timme senare sitter jag i bilen och är på väg till byn Kadewere, som ligger i Mulanje-området i södra Malawi. Byn är en av de 19 som kommer att få en brunn tack vare The Peter Wallenberg Wash Project, ett vattenprojekt som ADRA Malawi genomför med pengar från Peter Wallenbergs minnesfond.

Kadewere är en stor by. Här bor ca 1.900 människor, men det finns bara två vattenkranar i hela byn. Och sju månader om året är kranarna torra. Vattnet som rinner från dem kommer från bergssidan intill byn, och det är bara när det regnar som det finns vatten där.

Konflikt

Så byn är beroende av två vattenhål där kvinnorna hämtar sitt vatten varje morgon. När vi kommer dit klockan halv sex är vattenhålet redan omgivet av kvinnor som trängs för att hämta vatten åt sina familjer. Runt vattnet, djupt nere i en ravin, pågår det ett intensivt gräl om vilka som har rätt att hämta vatten först. Det finns en överenskommelse att alla skolflickor ska få gå först i kön så att de hinner bära hem vatten innan de ska gå till skolan. Men idag har överenskommelsen brutits, och det pågår en konflikt på gränsen till slagsmål om vilka som ska få komma fram till vattnet.

Ett annat tvisteämne är att en del kvinnor har betalat 20 malawiska kwacha (ca 30 öre) för att få vattenhålet fördjupat. De kvinnorna anser nu att de ska få gå före dem som inte har betalat. När konflikten når sin höjdpunkt skriker en kvinna till de andra att de som inte har betalat kan försvinna därifrån! De har ingen rätt att hämta vatten där.

Lång väg hem

Trots konflikten fyller kvinnorna bunke efter bunke och lyfter upp dem på huvudet. Sedan börjar den långa vandringen hem. Några av dem har flera kilometer att gå med 15 kilo vatten på huvudet. De ska bära sin börda längs en smal stig som slingrar sig uppåt mellan de nyplanterade majsåkrarna.

Det tar tid för dem att komma hem, och för några blir inte hemkomsten trevlig. Det finns gott om misstänksamma män som själva aldrig har hämtat vatten och som inte förstår hur lång tid det tar. Därför blir många kvinnor anklagade för att vara otrogna eftersom det har tagit så lång tid för dem att bära hem vattnet.

När vattnet kommer hem ser det mer ut som en lervälling än som något man kan dricka. Vattenhålet är en lergrop., och vattnet som finns där är brunt, orent och bemängt med bakterier som orsakar sjukdomar. Kolera var tidigare inget ovanligt här i Kadewere. När byn fick sina två tappkranar minskade förekomsten, men så snart byborna blir tvungna att använda vattenhålen kommer sjukdomarna tillbaka.

I byar där det finns en brunn är situationen bättre. ”Ingen dör längre av att dricka vatten”, berättade en kvinna för mig i en annan by som jag har besökt. Tack vare brunnen som den byn hade fått är nu vattenburna sjukdomar bara ett skrämmande minne.

19 brunnar

Peter Wallenberg-projektet kommer att förse 19 byar med varsin brunn. Projektet kommer också att reparera fem brunnar som inte fungerar idag och installera en soldriven pump i en av byarna. Tack vare projektet kommer mer än 14.000 människor att kunna dricka och använda så mycket rent, friskt vatten som de behöver.

Och vattnet kommer att finnas nära dem. Kvinnorna behöver inte längre använda fyra till sex timmar varje dag för att bära hem vatten. Den tid som nu frigörs kan de använda till att förbättra levnadsförhållandena för sig och sin familj. De kan ge mer tid till sina barn och kan dessutom arbeta med något som ger dem nya inkomster.

Vatten bidrar till trygghet

När en kvinna i Afrika får mer pengar satsar hon dem på sina barn. Hon ser till att de får gå i skolan, för hon vill att de ska få ett bättre liv än vad hon själv har fått. På lite längre sikt kan därför en brunn bidra till att människorna i en hel by får bättre utbildning och bättre levnadsförhållande. Invånarna går från att leva ur hand i mun till att bli trygga.