- Vad vi nu ser är den värsta flyktingkrisen i modern tid. Miljoner kvinnor, män och barn kämpar för att överleva brutala krig, utlämnade åt hänsynslösa människosmugglare och övergivna av regeringar som prioriterar själviska politiska intressen framför grundläggande mänsklig medkänsla, säger Salil Shetty, Amnesty Internationals generalsekreterare.
- Flyktingkrisen är en av de största utmaningarna för detta århundrade, men världssamfundets otillräckliga engagemang är en skam. Vad vi behöver är en radikal översyn av såväl policy som praxis och en sammanhållen och heltäckande global strategi.
I rapporten listar Amnesty ett antal punkter, bland annat kravet att de mest utsatta flyktingarna ska få varaktigt skydd, att stater ska ha ett fungerande asylsystem och garantera grundläggande rättigheter som rätten till utbildning och rätten till sjukvård.
- Regeringar runt om i världen har ett ansvar att se till att människor inte dör i sin kamp för att nå säkerhet. Det behövs en global flyktingfond och åtgärder för att ställa dem som profiterar på flyktingars öde, genom trafficking, inför rätta.
Syrien
Mer än 4,5 miljoner har flytt landet, av dem befinner sig 95 procent i de närliggande länderna: Turkiet, Libanon, Jordanien, Irak och Egypten. Trycket på dessa länder är enormt. Omvärlden har verkligen brustit i sitt stöd direkt till dessa länder men också till de humanitära organisationer som arbetar med flyktingar. Trots begäran från UNHCR (FN:s flyktingorgan) har alldeles för få flyktingar erbjudits vidarebosättning.
Flyktingsituationen är så desperat i vissa av Syriens grannländer att de har har börjat stoppa flyktingar från att ta sig in i landet och också med tvång skickat dem tillbaka till inbördeskrigets Syrien.
Libanon har allvarligt begränsat möjligheten för flyktingar från Syrien att söka skydd. Under årets första tre månader minskade antalet flyktingar, som registrerades av UNHCR, med 80 procent jämfört med samma period 2014. Läs mer
Medelhavet
Denna flyktväg är den absolut farligaste. Under 2014 lyckades 219 000 personer, under mycket farliga förhållanden, ta sig över Medelhavet, men 3 500 dog i sina försök att nå Europa.
Den italienska sök- och räddningsoperationen, Mare Nostrum, fångade upp 166 000 människor i sjönöd under 2014. I oktober 2014 avslutades denna räddningsoperation efter påtryckningar från medlemsländer i EU.
I stället tog EU:s egen Operation Triton över. Denna operation hade dock betydligt färre fartyg och sökområdet begränsades till ett område långt ifrån där de flesta båtarna hamnar i sjönöd. Resultatet blev en dramatisk ökning av förlista båtar och drunknade flyktingar och migranter.
Efter ett antal oerhört allvarliga fartygsförlisningar i slutet av april, beslutade EU:s ledare om ökade insatser för Operation Triton. Förutom fler fartyg har även helikoptrar och flygplan satts in.
EU-kommissionen har också föreslagit att ytterligare 20 000 flyktingar ska vidarebosättas inom EU. Detta är visserligen ett steg framåt, men alldeles för otillräckligt och kommer inte att stoppa dem som i desperation och med risk för livet tar sig över Medelhavet.
Afrika
Den afrikanska flyktingkrisen får väldigt lite uppmärksamhet. På grund av väpnade konflikter och repressiva regeringar befinner sig minst 3 miljoner på flykt från länder som Centralafrikanska republiken, Somalia, Sydsudan, Sudan, Etiopien och Eritrea. För många stannar flykten i ett grannland där det också pågår en väpnad konflikt. Viljan från omvärlden att hjälpa dessa flyktingar är ännu mindre. Endast elva procent av UNHCR:s begäran om stöd för flyktingar från Sydsudan har inkommit.
Sydostasien
Antalet flyktingar i Sydostasien har också ökat. Det gäller främst flyktingar och migranter från Bangladesh och Rohingyas, som flyr undan förtrycket i Burma. För att hindra flyktingarna att nå land motade Indonesien, Thailand och Malaysia tillbaka båtarna vilket ledde till att minst 300 flyktingar dog av svält, uttorkning eller på grund av våld från besättningen ombord på båtarna.
Den 20 maj gjorde Indonesien och Malaysia en utfästelse om att de erbjöd "tillfälligt skydd" under ett år för de 7 000 flyktingar som fortfarande befann sig ute på havet. Villkoret var dock att andra länder skulle hjälpa till, antingen genom att skicka tillbaka dem till deras hemländer eller erbjuda vidarebosättning.
Varken Indonesien, Malaysia eller Thailand har anslutit sig till FN:s flyktingkonvention. Det har däremot Australien som trots sina internationella förpliktelser har en extremt hård politik gentemot flyktingar som bryter mot såväl flyktingkonventionen som andra fördrag om mänskliga rättigheter.
- Från indiska oceanen till Medelhavet ser vi hur människor förlorar sina liv i sitt desperata försök att nå en fristad. Den nuvarande flyktingkrisen kommer inte att lösas om inte världssamfundet erkänner att detta är ett globalt problem som kräver betydligt större gemensamma insatser.
Senare i veckan kommer UNHCR offentliggöra sin statistik över flyktingar, vi kommer alldeles säkert få veta att situationen har förvärrats. Det är dags för handling, säger Salil Shetty.
