Våldet mot kvinnor i Nicaragua nådde under augusti nya nivåer då 9 kvinnor mördades på fyra veckor. År 2016 registrerades 49 så kallade femicidios i landet, det vill säga mord på kvinnor just för att de är kvinnor som ses som den yttersta formen av mäns våld mot kvinnor. När september tog sin början hade redan 37 femicidios registrerats för 2017 och antalet mord på kvinnor förväntas därmed komma upp i samma höga antal även i år. I majoriteten av fallen var förövaren en partner eller ex-partner som i många fall anmälts för misshandel av sin fru eller flickvän tidigare.

Den många gånger väldigt detaljerade rapporteringen om de brutala morden i media och det ökade våldet i augusti upprör och nu höjs kritiska röster mot myndigheters och rättssystemets hantering av våld mot kvinnor.

År 2012 instiftades en ny lag i Nicaraguas brottsbalk, lag 779: lagen om våld mot kvinnor, som reglerar straff för alla former av mäns våld mot kvinnor, såväl fysiskt och sexuellt våld som ekonomiskt och psykiskt. Lagen erkänner femicidio som ett brott som skiljer sig från andra typer av mord och som kan härledas till ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män.

Framgången i lagstiftningen följdes dock av ett bakslag då Comisarías de la mujer, polisenheter som arbetade speciellt med att utreda fall av våld mot kvinnor, stängdes ned helt i början på 2016 efter några år av ständigt minskande resurser. Comisarías drevs enbart av kvinnor och erbjöd både rättsligt och psykologiskt stöd för kvinnor som ville anmäla våld i nära relationer.

Undersökningar har visat att så många som varannan kvinna i Nicaragua upplevt någon form av våld under sitt liv. Minskande resurser för att utreda våld mot kvinnor hos landets polismyndighet i kombination med total avsaknad av kvinnojoursliknande verksamhet och en machokultur där de som anmäler vittnar om nonchalant bemötande hos polisen gör det svårt för kvinnor att anmäla våldsbrott.

Ett flertal reformer av lag 779 har också genomförts under de senaste åren, där ansvaret för lagens genomförande bland annat flyttats till familjeministeriet i första hand, något som kan bidra till att cementera uppfattningen om att våld i hemmet är menat att ses som en privat ”familjeangelägenhet”. Under år 2013 infördes också en reform av lagen där medling mellan offer och förövare ses som en möjlig lösning i situationer av ”mindre grovt våld”.

Medan Nicaragua fortsätter att porträtteras som ”Centralamerikas säkraste land” går det inte att undvika att undra, för vem?

Karin Carlsson
Svalorna Latinamerika
Nicaragua