I början av september besökte Kvinna till Kvinna våra samarbetsorganisationer i utbrytarregionen Abchazien för att stärka deras arbete för kvinnors rättigheter. Vi ställde fem frågor till Kvinna till Kvinnas generalsekreterare Lena Ag:
Du kom precis tillbaka från utbrytarregionen Abchazien, som du besökte för första gången. Hur var det?
– Det som slår en är att de fysiska såren efter konflikten för 20 år sedan är så påtagliga: övergivna hus som står och förfaller efter att människor har flytt hals över huvud, tydliga sår i landskapet, trasiga vägar. Det blir en stark påminnelse. Innan konflikten var området ett sprudlande semesterparadis med en välmående, kosmopolitisk befolkning; med många forskare och intellektuella. Det är en väldigt vacker region.
Utbrytarregionen AbchazienI samband med självständigheten från Sovjetunionen 1991 bröt interna konflikter ut i Georgien, vilka resulterade i flera utbrytarregioner. Abchazien och Sydossetien befinner sig utanför georgiska regeringens kontroll och styrs av de facto-regeringar.
Lösningar på konflikterna har under en längre tid diskuterats i Genèvesamtalen kring Georgien, Abchazien, Sydossetien och Ryssland. Kvinnoorganisationer har inte setts som relevanta aktörer i dessa samtal och har i stor sett varit uteslutna.
Det är alltid sorgligt när man kommer till områden där människor som förut var grannar vänder sig emot varandra. Vi har upplevt det på Balkan, vi upplever det här. Abchazien är en region som bröt sig ur Georgien 1991 och som sedan dess de facto är självstyrande. De ser sig själv som ett eget land och Ryssland garanterar deras säkerhet.
Det här är en konflikt som aldrig har fått någon lösning. Det pågår fredssamtal i Genève, men det händer inte så mycket, och detta präglar förstås det abchaziska samhället. Ingenting fungerar riktigt.
Våra samarbetsorganisationer frågade oss till exempel: hur ska vi kunna jobba utifrån FN:s Kvinnokonvention, CEDAW, i ett land som inte är ett land? De facto regeringen har endast erkänts av sex länder och kan därför inte hållas ansvarig inför de internationella organen.
Mitt intryck är att det är en region som alla har glömt. De får ingen uppmärksamhet från det internationella samfundet, säger Lena Ag.
Hur påverkas det abchaziska samhället av konflikten?
– När människors nära och kära blir dödade och deras egendom förstörs, då djupnar konflikter och blir svårare att lösa. Detta är vad som har skett i Abchazien. Inga människor är immuna mot detta – inte heller kvinnorättsförsvarare. Människor dras med i uppdelningen av ”vi och dom”, säger Lena Ag.
Hur arbetar våra samarbetsorganisationer för att stärka kvinnors rättigheter i Abchazien?
– Det abchaziska samhället är traditionellt med mycket stereotypa uppfattningar om hur kvinnor och män ska vara; bilder som sällan utmanas. Det saknas tillgång till information – den som finns kommer från Ryssland. Men våra samarbetsorganisationer informerar om könsroller i skolor, stärker unga kvinnors ledarskap och kommer inför nästa val att jobba för att få in fler kvinnor i den lokala politiken och i de facto parlamentet. En av våra organisationer stärker kvinnors reproduktiva hälsa och rättigheter, till exempel genom ett mobilt vårdteam som besöker kvinnor i bergsområden – och utgör den enda möjligheten för dem att få träffa en gynekolog.
Våld mot kvinnor är inget man pratar om, det erkänns inte som ett samhällsproblem. Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisationer har försökt lyfta frågorna och tack vare dem har positionerna för kvinnor flyttats fram något, men det återstår enormt mycket att göra. Abchazien saknar fungerande institutioner och det gör det svårt att jobba för att stärka kvinnors rättigheter, säger Lena Ag.
Vad är Kvinna till Kvinnas viktigaste uppgift?
– Att utmana invanda tankemönster och fördomar. Vi försöker ha en konstruktiv dialog med våra samarbetsorganisationer och föra in nya idéer, andra sätt att se på saker, vilket behövs eftersom de är så isolerade från omvärlden, säger Lena Ag.
Vad är ditt starkaste intryck från resan?
– Jag slogs av hur lätt det är att rasera och riva ner ett samhälle – i form av människoliv och historiska och kulturella värden – men hur otroligt svårt det är att bygga upp det igen. Trots det väljer kvinnor att engagera sig! De ser problemen och försöker rätta till dem med sina ytterst begränsade resurser, samtidigt som de är bortglömda av alla, säger Lena Ag.
Karin Råghall
