Den 25 juni gick Albanien till val. Valet vanns av socialistpartiet, vilket lät konstnären Edi Rama behålla sin position som premiärminister. Trots twitteruppmaningar från regeringsföreträdare om att rösta och beslut att förlänga vallokalernas öppettider landade valdeltagandet bara på strax över 45 procent.

Socialistpartiet gick till val på att kämpa för EU-medlemskap och starkare integration med västeuropa. Albanien, som först under 1990-talet upphörde att vara en kommunistisk enpartistat, är sedan 2014 kandidatland till EU med krav på sig att se över korruptionen och den organiserade brottsligheten, bland annat den ökande cannabisodlingen som enligt USA:s utrikesdepartement har femdubblats bara under det senaste året. Världsbanken beräknar att landet år 2016 hade en ungdomsarbetslöshet på över 36 procent, och för många unga har cannabis blivit ett sätt att säkra den försörjning som de annars inte skulle ha, menar ekonomen Daniel Dike. Dike har, trots svårigheter att få jobb inom det han är utbildad inom, valt att bo kvar i Albanien – tvärtemot de runt två miljoner albaner som bor utomlands. För att tjäna brödfödan kör han taxi i Sarandë, en badort i södra delen av landet.

– Jag jobbar från klockan sju på morgonen till elva på kvällen, säger han. Men jag vill stanna i Albanien, jag gillar Sarandë.

Även Ardiana Tahiri, som föddes i den albanska staden Fier, men som jobbar och bor i Sverige sedan sex år tillbaka, berättar om svårigheterna för unga på den albanska arbetsmarknaden.

– Om man vill få ett jobb i Albanien räcker det inte bara att arbeta hårt, man måste också ha kontakter. Tahiri säger att hon inte skulle kunna tänka sig att flytta tillbaka till Albanien, trots att mycket händer i landet.

–Tirana börjar bli hippt, lite som nya Berlin med mycket konstnärer. Dessutom förenklar Internet för folk att arbeta på distans, mot utländska företag, så många som har pluggat utomlands åker tillbaka till Albanien för att jobba därifrån.

Dike är aktiv i det demokratiska partiet och i våras deltog han i de stora demonstrationerna i Tirana. Demonstranterna kämpade främst för fria val och för en teknokratregering, en regering utan politiker, men demonstrationerna kom även att innefatta andra, mer övergripande, politiska frågor.

– Vi demonstrerade mot det tuffa livet här, mot drogerna och mot att det är så svårt att få jobb, berättar han. Både Tahiri och Dike tycker att ett EU-inträde vore positivt
för Albanien.

– Om vi gick med i EU skulle Europa ha övergripande ansvaret över landet, säger Dike. Då skulle unga slippa jobba med att sälja droger.

Tahiri instämmer.

– Det vore bra att få en högre organisation som pekar med hela handen, framförallt vad gäller ekonomi. Men det finns mycket kvar att jobba på innan ett inträde vore möjligt.

My Ahlqvist 
FUF-korrespondent

*Ardiana Tahira ehter egentligen någonting annat.