Olga* beskriver vad som hände med darrande röst:

– Igår eftermiddag gick jag hemifrån för att plocka kassava på ett fält nära flygplatsen. På vägen dit blev jag stoppad av två män med machete som sa åt mig att sätta mig ned. En av dem täckte för mina ögon och den andra började ta av mig kläderna.

Så börjar hennes berättelse som skulle kunna vara någon av de många tusen som utsatts för sexuellt våld i Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui. Förra året hjälpte Läkare Utan Gränser nära 4 000 överlevare i hela landet. Vid vårt projekt på Banguis sjukhus behandlade vi över 800 personer under årets första sex månader.

I Centralafrikanska republiken, liksom i många andra länder, är sexuellt våld ett tabubelagt ämne. I många fall förbjuds offer för sexuellt våld att tala om händelsen eftersom det drar skam över familjen. I vissa av de lokala språken saknas till och med ett ord för våldtäkt.

– Jag har funderat på att begå självmord flera gånger. Jag skämdes när jag gick ut och trodde att alla stirrade på mig. Jag kunde inte sova på natten, säger Olga, 41 år, när hon beskriver sin situation för Läkare Utan Gränsers psykolog som arbetar med överlevare av sexuellt våld. Projektet kallas Tongolo, som betyder stjärna på språket sango.

Tystnad omger övergreppen

Den långa konflikten i landet och närvaron av beväpnade män i princip överallt är en grogrund för sexuellt våld.

– Men många övergrepp sker i familjen eller mellan grannar. Och i nästan alla fall hanteras händelsen diskret av de inblandade familjerna för att undvika skammen och man glömmer att det är en akut medicinsk situation, säger Beatriz García, koordinator för Tongolo-projektet.

För att ge människor tillgång till vård har Läkare Utan Gränser utökat projektet från sjukhuset till utkanterna av Bangui där vi har öppnat ett nytt stödcenter i distriktet Bédé-Combattant.

– Det kommer möjliggöra för överlevare att komma hit inom 72 timmar, vilket är mycket viktigt för att lindra konsekvenserna av övergreppet, säger Beatriz García. 

Olga kom till det nya centret 24 timmar efter övergreppet och fick medicin för att förhindra sexuellt överförbara sjukdomar såsom hiv.

En känsla av lättnad

Martine*, 53 år, är änka och har tre barn. Hon ser avslappnad ut när hon kommer ut från ett möte med en psykolog vid stödcentret.

– Jag känner mig lättad. I sex år hade jag burit en tyngd på mina axlar. Jag hade inte berättat för någon vad som hände mig. Men så sa någon att jag inte skulle känna rädsla eller skam. Och här är jag.

– Under striderna 2013 gömde jag mig i skogen. Där blev jag våldtagen av två beväpnade män. Jag hade väldigt ont efteråt, jag kände mig smutsig och var fruktansvärt rädd när jag mötte beväpnade män, förklarar hon utan att förlora fattningen. 

Martine kommer fortsätta att komma till stödcentret för kostnadsfria samtal varje vecka.

I Bangui är det brist på vård för överlevare av sexuellt våld. Läkare Utan Gränser ger medicinsk vård och psykologstöd, men det finns ingen juridisk eller socio-ekonomisk hjälp för offren att få för att hantera konsekvenserna av övergreppen. Därför är det oerhört viktigt att synliggöra problemet för att få givare, myndigheter och humanitära organisationer att satsa mer.

Delvis tack vare flera informationskampanjer börjar befolkningen att inse vidden av problemet och många överlevare söker precis som Martine hjälp även lång tid efter själva händelsen. Vårt projekt är öppet för alla men vi har ett särskilt fokus på män och barn, eftersom sådana fall är ännu mer osynliga och tenderar att vara mer komplexa.

– I Centralafrikanska republiken finns många män som har utsatts för sexuellt våld men som är rädda för att tala om det. Nästan inga män kommer till våra stödcenter. De är motvilliga att söka hjälp på grund av ett starkt tryck från samhället och en väldigt våldsam stigmatisering, förklarar Beatriz.
 

*överlevarnas namn har ändrats