Civilbefolkningen har redan drabbats mycket hårt. FN:s första kvartalsrapport för 2015 visar att antalet dödade och skadade ligger på lika höga nivåer som samma tidsperiod förra året. Lägg då till att 2014 var det dödligaste året för civila sedan FN började mäta dödsoffer och skadade i Afghanistan.

Ibland hamnar civila mitt i strider mellan säkerhetsstyrkor och beväpnade grupper. Ofta drabbas civila även om de inte är direkta mål – de råkar stå vid vägkanten, besöka domstolsbyggnaden som attackeras eller vara på marknaden när en bomb exploderar. Men civilbefolkningen är också direkt måltavla för de brutala dåden.

I slutet av februari kidnappades 31 män ur folkgruppen hazara i provinsen Zabul när de reste med två olika bussar på väg till Kabul. Det är oklart vad som hänt dem. Sedan dess har hazarer utsatts för flera kidnappningsfall, framförallt i Gazni-provinsen.

I helgen drabbades Jalalabad av två koordinerade självmordsattacker som dödade minst 35 och skadade över 100 människor. En av bomberna utlöstes utanför en bank där statligt anställda stod och köade för att få ut sina löner.

Trenden gäller även biståndsarbetare. Den 11 april hittades fem biståndsarbetare mördade i Uruzgan-provinsen i centrala Afghanistan. De arbetade för Rädda barnen och hade kidnappats några veckor tidigare. Dåden mot biståndsarbetare ökade med 70 procent 2014 jämfört med året innan. Det riktade våldet är ett effektivt medel för att skrämma de organisationer som arbetar för det afghanska folkets möjligheter att ta sig ur fattigdomen.

Det finns mäktiga aktörer som vinner på instabilitet och kaos i landet och då inte enbart talibanerna. Dessa krafter måste begränsas samtidigt måste rättsväsendet, statliga institutioner och ekonomin stärkas i grunden så att det är möjligt att minska korruptionen.

De flesta bedömare har förutsett att Afghanistan kommer att få en svår tid efter tillbakadragandet av de internationella styrkorna. De afghanska säkerhetsmyndigheterna och staten sätts på prov. Det scenariot bevittnar vi just nu. I denna övergångsperiod är det oerhört viktigt att det internationella samfundet inte överger Afghanistan. Civilbefolkningen har varit utsatt för krig och konflikt i över 35 år och landet har en mycket ung befolkning. Utan rätt insatser kommer många unga möta en framtid utan arbete eller möjligheter. Det i sig är faktorer som fungerar som en grogrund för radikalisering och extremism.

Glöm inte Afghanistan – lämna inte det afghanska folket åt sitt öde. Vi uppmanar den svenska regeringen och hela det internationella samfundet att stå fast vid de löften som givits och fortsätta stödja Afghanistan med insatser som kommer civilbefolkningen till gagn.

Peder Jonsson
ordförande Svenska Afghanistankommittén

Anna-Karin Johansson
generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén