Death everywhere, War crimes and human rights abuses in Aleppo,ger en detaljerad skildring av de fasansfulla övergrepp som regeringsstyrkor och den väpnade oppositionen dagligen utsätter befolkningen för.

Oljefatsbomber, fyllda med sprängämnen och metallsplitter, har orsakat enorm förödelse och dödat och sårat många människor, särskilt som regeringsstyrkornas bombattacker riktats mot skolor, sjukhus, moskéer och torgmarknader. Flera sjukhus och skolor har tvingats flytta ner i underjordiska bunkrar.

Attacker med oljefatsbomber som släpps från helikoptrar dödade mer än 3 000 civila förra året i Aleppoområdet och sammanlagt har mer än 11 000 dödats över hela Syrien sedan 2012. Under mars månad i år uppgav lokala aktivister att minst 85 oljefatsattacker utförts mot staden Aleppo med 110 döda som följd. Trots det vägrar de syriska myndigheterna erkänna ett enda dödsfall och president Bashar al- Assad förnekade kategoriskt i en intervju tidigare i år att oljefatsbomber överhuvudtaget använts av armén.

Överlevande från de åtta bombattacker som Amnesty tar upp i sin rapport berättar om de fruktansvärda blodbad som bomberna orsakar.

- Jag såg barn utan huvud, det var kroppsdelar överallt, berättar en man om scenerna efter en bombattack i al- Fardous, 2014.

En kirurg berättade att skadorna han såg var värre än han någonsin sett tidigare, "oljefatsbomber är fruktansvärda vapen som ger enorma skador".

En attack träffade en välbesökt marknad där 150 människor stod och köade för att få matpaket. Vittnen berättar om skräckfyllda scener.

De ständiga attackerna tvingar människor att söka skydd under jord.

- Det finns inget solljus, ingen frisk luft, vi vågar oss inte ut eftersom luften surrar av helikoptrar och bombflyg, säger en läkare som arbetar på ett underjordiskt sjukhus.

- Skräcken och desperationen hos Aleppos befolkning är tydlig. Många känner sig övergivna och har tappat allt hopp om framtiden, säger Philip Luther, chef för Amnesty Internationals Mellanösternavdelning.

- För drygt ett år sedan antog FN en resolution som uppmanade till ett slut på brotten mot mänskliga rättigheter. Resolutionen tog särskilt upp oljefatsattackerna och hotade med allvarliga konsekvenser om inte regeringen uppfyllde kraven i resolutionen. Idag har världssamfundet vänt ryggen åt Aleppos befolkning och visar kallhjärtad likgiltighet för en eskalerande mänsklig tragedi.

- Av dem som begår krigsförbrytelser tolkas fortsatt passivitet som ett tecken på att de kan fortsätta hålla Aleppos befolkning som gisslan utan risk att straffas. Att lämna över situationen i Syrien till den internationella brottmålsdomstolen, ICC, för utredning skulle sända en tydlig signal att, både de som beordrar och de som utför brotten kan ställas inför rätta och skulle därmed kunna bryta våldsspiralen.

Även väpnade oppositionsgrupper begår grova övergrepp genom sin användning av urskillningslösa vapen som granatkastare och raketer med gasbehållare, så kallade "helveteskanoner". Under 2014 dödades minst 600 civila i Aleppo av sådana vapen. De boende berättar att attackerna utförs helt slumpmässigt.

Rapporten dokumenterar även att såväl regeringsstyrkor som väpnade oppositionsgrupper gör sig skyldiga till utbredd tortyr, godtyckliga gripanden och kidnappningar.

En man berättar om den tortyr han själv utsattes för i centralfängelset i Aleppo, men också hur fångarna tvingades lyssna på när andra torterades: "Mellan klockan fem och sex kunde du höra kvinnornas skrik, sedan tystnade de och klockan sju började de tortera männen. Allt var schemalagt".

Fängelset har beskjutits från bägge sidor, enligt uppgift har hundratals fångar svultit ihjäl och andra blivit summariskt avrättade.

Förutom de dagliga attacker är den humanitära situationen oerhört svår i Aleppo. Det råder brist på det mest grundläggande som mat, vatten, el och medicin. Den mat som finns tillgänglig i områden kontrollerade av rebeller är extremt dyr och invånarna försöker odla grönsaker mitt bland ruinerna.

Amnesty kräver att bägge sidor i konflikten ger tillstånd till humanitära organisationer att föra in hjälp till den drabbade civilbefolkningen.