Hardship, Hope and Resettlement: Refugees from Syria tell their stories, belyser vilka livsavgörande möjligheter en vidarebosättning skulle kunna erbjuda för de mest utsatta flyktingar. Samtidigt som rapporten släpps, inleds en internationell kampanj. Kampanjen syftar till att sätta press på världens rika länder att ta emot ett större antal flyktingar från Syrien genom vidarebosättning och andra insatser. Hittills har svaret från majoriteten av världens rika länder varit ynkligt.

- Nära fyra miljoner är på flykt och krisens omfattning är enorm. Denna rapport berättar om människorna bakom krisen med deras egna berättelser, säger Sherif Elsayed-Ali, chef för Amnesty Internationals flyktingavdelning.

- Många av dem har upplevt helvetet, de har utsatts för outhärdliga prövningar i sin dagliga kamp som flyktingar. Vidarebosättning skulle kunna vara en välbehövlig livlina - en strimma av hopp om en bättre framtid.

I rapporten berättar en 23-årig kvinna hur hon ensam försöker ta hand om sina fyra barn i Libanon, en homosexuell man om hur han utsätts för hot i Jordanien och en familj med en cancersjuk tolvåring om kampen att få tag på sjukvård i Irak.

UNHCR (FN:s flyktingkommissariat) beräknar att cirka 380 000 är i särskilt behov av vidarebosättning. Det handlar om personer som utsatts för tortyr, våldtäkter; sjuka eller ensamkommande flyktingbarn och andra som räknas som särskilt sårbara. Endast en bråkdel av flyktingarna har fått vidarebosättning.

- Världens ledare kan inte fortsätta att vända ryggen till dessa flyktinggrupper. Det är lätt att känna sig hjälplös i en kris av denna enorma omfattning, men uppmaningen till världens ledare att vidarebosätta flyktingar kan få livsavgörande betydelse, säger Sherif Elsayed-Ali.

För närvarande har fem av Syriens grannländer tagit hand om 95 procent av alla flyktingar från Syrien. Påfrestningarna för ett land som Libanon har nått bristningsgränsen.

Vidarebosättning för den 23-åriga fyrabarnsmamman, Yara, skulle få stor betydelse. Hennes tvåårige son, Mutanama har en skada i ryggraden som läcker vätska in i hjärnan. Sedan de kom till Libanon har sonens tillstånd förvärrats. Hennes man greps i Syrien och via en video på Youtube fick hon veta att han dödats. Som ensamstående mamma i Libanon har hon också utsatts för sexuella trakasserier.

En annan familj från Syrien hamnande i ett flyktingläger i den kurdiska regionen i norra Irak. Deras son Elias har haft cancer sedan 2012.

- Livet är svårt här, vi behöver läkarvård och mediciner till Elias. Vi hoppas få komma till Europa så att vår son kan få ordentlig vård, säger hans pappa, Maher.

Jamal och Said, ett homosexuellt par, arbetade som journalister och var aktiva som oppositionella. De fängslades i Syrien på grund av sin politiska verksamhet

Jamal är hiv-positiv och hans hälsa försämrades kraftigt under tiden han satt i fängelse, eftersom han inte fick någon medicinsk behandling. De kan omöjligt betala de skyhöga kostnaderna för vård i Libanon. Deras enda önskan är att få avsluta sin utbildning, få ett jobb och bli "produktiva medlemmar i samhället".

Qasim är palestinsk flykting från Syrien. Han flydde med sin familj till Libanon i december 2013 efter att hans hus förstördes i en bombattack. Han och hans dotter lider av elefantiasis och har inte kunnat få vård."Mitt tillstånd är allvarligt och jag kommer att dö. Jag bryr mig inte om vård för egen del men min dotter måste få hjälp", säger Qasim.