Between prison and the grave: Enforced disappearances in Syria visar hur staten skor sig på utbredda och systematiska påtvingade försvinnanden, som kan likställas med brott mot mänskligheten, genom en svart marknad där anhöriga, i desperation över att hitta sina försvunna familjemedlemmar, skoningslöst utnyttjas och krävs på pengar.

- Regeringens påtvingade försvinnanden är en del av en kyligt kalykylerad och utbredd attack mot civilbefolkningen. Det rör sig om brott mot mänskligheten och är en del av en noggrant organiserad kampanj, utformad för att sprida skräck och krossa minsta tecken på oliktänkande i landet, säger Philip Luther, chef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning.

- Den här rapporten beskriver det fruktansvärda trauma som familjerna till tiotusentals spårlöst försvunna personer i Syrien går igenom, och hur de hänsynslöst utnyttjas för ekonomisk vinning.

65 000 försvunna på fyra år

Omfattningen av de påtvingade försvinnandena är fruktansvärda. Det Syriska nätverket för mänskliga rättigheter har dokumenterat minst 65 000 försvinnanden sedan 2011, av vilka 58 000 gäller civila. De som förs bort hålls under förskräckliga förhållanden i överfulla celler och blir avskurna från omvärlden. Många dör på grund av sjukdom, tortyr och utomrättsliga avrättningar.

Påtvingade försvinnanden har blivit så befästa i Syrien att de har gett upphov till en svart marknad där "mellanhänder" och "agenter" betalas mutor på mellan hundratals och tiotusentals dollar från anhöriga som desperat vill veta var deras familjemedlemmar befinner sig, eller om de ens är i livet. Sådana mutor har blivit "en stor del av ekonomin" enligt en syrisk människorättsaktivist. En advokat från Damaskus berättar också för Amnesty att mutor utgör "en kassako för regimen.... en finansieringskälla som de har blivit beroende av".

De som utsätts för påtvingade försvinnanden är bland annat fredliga motståndare till regeringen, som demonstranter, människorättsaktivister, journalister, läkare och biståndsarbetare. Andra har blivit utsatta bara för att de har ansetts vara illojala med regeringen eller för att deras anhöriga är eftersökta av myndigheterna.

I vissa fall, särskilt under de senaste två åren, har påtvingade försvinnanden använts på ett mer opportunistiskt sätt för att göra upp eller för ekonomisk vinning, vilket ytterligare göder cykeln av försvinnanden.

Somliga familjer har sålt sin egendom eller lämnat ifrån sig sina livsbesparingar för att betala mutor för att få reda på vad som har hänt deras släktingar - ibland i utbyte mot falsk information.

Familjemedlemmar som försöker ta reda på var deras anhöriga befinner sig riskerar ofta att själva gripas eller utsättas för påtvingade försvinnanden, vilket gör att de inte har så mycket annat att välja på än gå till "mellanhänder". En man som frågade myndigheterna var hans bror befann sig blev frihetsberövad under tre månader och tillbringade flera veckor i isoleringscell. En annan man som reste till Damaskus för att söka efter sin försvunna son greps vid en militär vägspärr och har inte hörts av sedan dess.

"En brutal kampanj av regeringen"

En vän till den syriske människorättsadvokaten Khalil Ma´touq, som utsattes för ett påtvingat försvinnande för två år sedan, säger att försvinnanden är en "del av en en övergripande plan från regeringen för att terrorisera Syriens befolkning". Dottern Raneem Ma´touq utsattes också för försvinnande under två månader och hade en fruktansvärd upplevelse under tiden som frihetsberövad. I ett annat fall greps tandläkaren Rania al-Abbasi tillsammans med sina sex barn, som var mellan 2 och 14 år, dagen efter att hennes man hade förts bort i samband med en genomsökning av deras hem. Ingen i familjen har hörts av sedan dess. Det troliga är att de har utsatts på grund av att de har gett familjer i området humanitärt stöd.

- Påtvingade försvinnanden utgör en del av en överlagd och brutal kampanj från den syriska regeringen. De har all makt att stoppa det obeskrivliga lidandet tusentals får utstå - genom att beordra säkerhetsstyrkorna att upphöra med de påtvingade försvinnandena, informera familjerna var deras anhöriga befinner sig eller vad som har hänt dem, samt genom att omedelbart och villkorslöst släppa dem som fängslats för att de fredligt har utövat sina rättigheter, säger Philip Luther.

FN:s, Irans och Rysslands ansvar

Även om några stater och FN har fördömt påtvingade försvinnanden krävs mycket mer än bara hård kritik. För över ett och ett halvt år sedan, i februari 2014, antog FN:s säkerhetsråd resolution 2139, som uppmanar till ett stopp för tvångsförsvinnanden i Syrien. Men det krävs fortfarande fler åtgärder innan den implementeras.

- Ord som inte följs upp med konkreta handlingar kommer inte att hjälpa offren för påtvingade försvinnanden. FN:s säkerhetsråd måste omgående hänvisa situationen i Syrien till åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen och införa riktade sanktioner, inklusive frysning av tillgångar, för att sätta tryck på myndigheterna och få ett slut på de påtvingade försvinnandena, säger Philip Luther.

- Stater som stöder Syriens regering, inklusive Iran och Ryssland - som nyligen har inlett militära operationer i Syrien - kan inte frånta sig sitt ansvar när det gäller brott mot mänskligheten och krigsbrott som begås med deras stöd. Ryssland, vars beskyddarskap är nödvändigt för president Bashar al-Assads regering, har en unik ställning för att övertyga regeringen om att få ett slut på den här grymma och fega kampanj av försvinnanden.