I rapporten 'Circles of hell': Domestic, public and state violence against women in Egypt avslöjar Amnesty hur brister i den egyptiska lagstiftningen och en befäst straffrihet, trots att vissa reformer genomförts, fortsätter att främja en kultur av rutinmässigt sexuellt och könsbaserat våld.

- Verkligheten för kvinnor och flickor i Egypten är att det fysiska och sexuella våldet är ständigt närvarande. I hemmet utsätts många för misshandel, övergrepp och annan aggressivitet från såväl maken som andra släktingar. I offentligheten är de föremål för sexuella trakasserier och riskerar att attackeras av folkmassor. Dessutom faller de ofta offer för statstjänstemäns våld, säger Hassiba Hadj Sahraoui, biträdande chef för Amnestys Mellanösternavdelning.

De egyptiska myndigheterna har nyligen meddelat att de ämnar ta några initiativ, bland annat införandet av en lag som gör sexuella trakasserier olagliga. President Abdel Fattah al-Sisis offentliga engagemang i frågan har emellertid inte lett till någon sammanhållen strategi. Myndigheterna vägrar fortfarande att erkänna problemets omfattning och de duckar för viktiga reformer som behöver genomföras för att man ska kunna börja tackla problemet med våldet och de inrotade diskriminerande attityderna mot kvinnor.

- Våld och diskriminering påverkar alla kvinnor. Symboliska handlingar och ouppfyllda löften räcker inte. De egyptiska myndigheterna måste ta chansen att använda de kommande parlamentsvalen i mars för att placera den här frågan i centrum för den politiska dagordningen. Det får inte förekomma några "om" och inga "men" i kampen mot våldet och säkerställandet av kvinnors delaktighet i offentligheten.

En handfull domar har fallit sedan en ny lag introducerades 2014. Enligt denna utgör sexuella trakasserier ett brott som ska bestraffas med minst ett års fängelse. Den stora delen av utsatta kvinnor väntar emellertid på att rättvisa ska skipas. Även när de söker hjälp har många av dem funnit att polis och rättsväsende antingen ignorerat dem eller att de behandlats med förakt.
- Myndigheterna har utlovat stordåd, men levererat väldigt få av de reformer som verkligen behövs, säger Hassiba Hadj Sahraoui.

Sexuella attacker

Antalet sexuella attacker på offentliga platser, som särskilt förekommit under protesterna på Tahrirtorget i Kairo, har ökat under de senaste åren. Sexuella attacker och våldtäkter har utförts upprepade gånger, kvinnor har tafsats på, kläderna har slitits av dem och de har släpats runt på gatorna eller slagits med påkar och knivar av en uppretad pöbel. Myndigheterna har inte visat tillräcklig vilja och handlingskraft att stoppa attackerna eller för att skydda kvinnor från våldet.

Den egyptiska lagstiftning som kriminaliserar våldtäkter och andra sexuella övergrepp lever inte upp till en internationell standard för mänskliga rättigheter. Domstolar har utdelat fängelsestraff till ett litet antal män som gjort sig skyldiga till attacker på Tahrirtorget, men fortfarande väntar många offer på upprättelse.

Kvinnor i statliga fängelser

Rapporten undersöker också den bedrövliga behandling som kvinnor utsätts för i statliga fängelser. Många kvinnor och flickor har uppgivit att de utsatts för tortyr eller annan misshandel av säkerhetsstyrkor då de gripits. De har även utsatts för sexuellt våld.

I fängelser torteras och misshandlas kvinnor utan att förövarna någonsin straffas. En kvinna blev pryglad framför de andra fångarna. Även gravida kvinnor behandlas på ett nedsättande eller inhumant sätt och tvingas bland annat bära handbojor under förlossningen.

- Mycket uppmärksamhet har givits manliga fångars situation i fängelserna, men de verkliga skräckhistorierna står att finna bland de vittnesmål som kvinnliga fångar har givit om den inhumana och grymma behandling som de tvingats utstå. Alla kvinnor som befinner sig i polisens förvar eller i fängelse måste skyddas från våld, tortyr och misshandel, inklusive våldtäkt, och kroppsbestraffning, säger Hassiba Hadj Sahraoui.

Våld i hemmet och diskriminerande skilsmässolagar

Överlevande som intervjuades av Amnesty beskrev hur de genomlidit såväl fysisk som psykisk misshandel, hur de hade slagits, piskats och bränts av sina makar och ibland låsts in i hemmet mot sin vilja. De talade även om hur de kände sig svikna av rättssystemet.

Många av problemen har sin grund i fördomsfulla attityder som i sin tur förvärras av diskriminerande lagar och bestämmelser. De bildar ett oöverstigligt hinder för kvinnor som försöker bevisa att deras makar har skadat dem.

Stödet till kvinnor som överlevt sexuellt och könsbaserat våld är så gott som obefintligt. Kvinnor som väljer att upprätta en anmälan ställs inför många hinder, inklusive ett bristande intresse från polis och åklagare och en otillräcklig strafflagstiftning, i vilken våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet inte uttryckligen har kriminaliserats. Detta innebär att många kvinnor som är utsatta för våld lider i tysthet.

Ett mycket diskriminerande skilsmässosystem håller också kvinnor fångna i våldsamma relationer. Medan män har möjlighet att skilja sig från sina makar utan att ge någon som helst motivering till beslutet, måste kvinnor ge upp sina finansiella rättigheter genom att acceptera en "ingens fel"-skilsmässa (khol) eller vara beredda att utkämpa en lång och kostsam strid i domstolen, där de måste lägga fram bevisning för att deras make skadade dem.

- De senaste åtgärderna för att skydda kvinnor har till stor del varit symboliska. Myndigheterna måste nu bevisa att dessa utgör mer än bara kosmetiska åtgärder; de måste göra en kraftinsats och genomföra förändringar och dessutom utmana de djupt rotade attityder som förekommer i samhället, säger Hassiba Hadj Sahraoui.