Sedan februari 2018 har närmare tusen barnsoldater släppts i den lilla staden Yambio i sydvästra Sydsudan, precis vid gränsen till Kongo-Kinshasa. Barn och tonåringar som varit tillfångatagna i månader, till och med år, efter att ha tvingats bort från sina familjer.

– Barnen var på väg till skolan med sina syskon när väpnade män stoppade dem och förde ut dem i djungeln. De beordrades under våld och hot att attackera civilbefolkningen och stjäla det de kom över, berättar psykologen Tove Ringmar, som arbetat i Yambio sedan oktober förra året.

– Livet i djungeln var hårt. Barnen var långt från sina familjer och hade ingen tillgång till sjukvård. Om de inte gjorde som de blev tillsagda eller försökte rymma blev de misshandlade, till och med torterade.

"Alla behöver inte nödvändigtvis stöd"

Frisläppningarna, som skett vid fem olika tillfällen, har möjliggjorts av samordnade insatser mellan sydsudanesiska myndigheter och FN. Ett flertal hjälporganisationer arbetar nu tillsammans i Yambio för att hjälpa barnen att komma tillbaka in i samhället. I Läkare Utan Gränser projekt erbjuds barnen psykologiskt stöd och medicinsk vård.

– Alla behöver inte nödvändigtvis stöd. Varje människa har sitt eget sätt att hantera svårigheter, säger Silvia Márquez, ansvarig för Läkare Utan Gränsers psykosociala arbete i Yambio.

– Men flera av barnen visar symptom på posttraumatisk stress, som mardrömmar och plågsamma flashbacks där de är tillbaka i striderna. Flera lider också av ångest och depression. Då finns vi där för att hjälpa dem, fortsätter hon.

De kämpar med plågsamma minnen av våld; pojkar som misshandlats och torterats, flickor som utnyttjats sexuellt. Det handlar även om skuldkänslor kring saker de tvingats göra eller bevittna när de bar uniform

Även om psykologiskt stöd utgör en allt viktigare del i Läkare Utan Gränsers insatser världen över, inte minst i konfliktområden, är projektet i Yambio det första som riktar sig till forna barnsoldater. Att återvända till sitt tidigare liv när månader och år ryckts bort från uppväxten är en vansklig process med många utmaningar. 

– Det är en ofattbart lång tid, särskilt för ett barn. De vill få tillbaka sina liv, men har djupa ärr från tiden i fångenskap. De har varit med om saker inga barn ska behöva uppleva, säger Tove.

Varje morgon packar teamet jeeparna fulla och kör ut på de rangliga vägarna i Yambio, med sikte på den by där Läkare Utan Gränsers tältmottagning ska byggas upp för dagen. Inne i tältet får invånarna vård och behandling mot diverse åkommor, som malaria, hudinfektioner, luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar.

De kämpar med plågsamma minnen

Psykologteamet, som består av fyra kliniska psykologer, tre rådgivare och tre tolkar, har en separat mottagning vid sidan av tältkliniken. Där tar Tove och hennes kollegor emot forna barnsoldater och erbjuder dem ett lyssnande öra. Att finnas nära barnen och ungdomarnas hem är viktigt. Annars hade de kanske inte vågat eller orkat söka hjälp.

– Många mår väldigt dåligt. I värsta fall har de självmordstankar eller har till och med försökt ta livet av sig, säger Tove.

Barnen räds en osäker framtid och hur de kommer tas emot av släkt, bekanta och grannar. I en del byar är invånarna misstänksamma mot, och rädda för, de forna barnsoldaterna.

De kämpar med plågsamma minnen av våld; pojkar som misshandlats och torterats, flickor som utnyttjats sexuellt. Det handlar även om skuldkänslor kring saker de tvingats göra eller bevittna när de bar uniform, och att de från första början togs tillfånga och tvingades bort från sina familjer.

– Vi hjälper barnen att reflektera över vilka faktiska val de hade när någon hotade att döda eller skada dem om de inte följde order. Det är ju en omöjlig situation. På så sätt kan vi hjälpa dem att omvärdera känslor av skuld, säger Tove.

Nya utmaningar

Hemma i Sverige arbetar Tove som psykolog på Hallanstalten i Södertälje. Hon är van vid att möta människor i svåra livssituationer, men att arbeta med forna barnsoldater har ändå inneburit nya utmaningar. Patienternas historier har berört henne djupt.

– Det handlar inte bara om vad de varit med om, utan vad de kommer tillbaka till, säger Tove. 

För en del av barnen finns den trygghet de en gång lämnade inte kvar, vilket kan vara chockartat. Hus som bränts ned, familjer som tvingats på flykt eller dödats. För många är det en utmaning att ens få tag på mat för dagen. Och det är ju väldigt tufft att se. Barnen räds en osäker framtid och hur de kommer tas emot av släkt, bekanta och grannar. I en del byar är invånarna misstänksamma mot, och rädda för, de forna barnsoldaterna. Att sprida kunskap och skapa acceptans hos lokalbefolkningen är därför också viktigt. Psykisk ohälsa är inget man pratar om i Yambio. För att få barnen att öppna sig är det enligt Tove grundläggande att inte vara dömande.

– Vi visar att vi vill lyssna på deras berättelser, hur svåra de än är. Jag och mina kollegor lägger god tid på att skapa tillit. Det handlar om att förklara att samtalen är frivilliga och kan avslutas när barnet vill, och att Läkare Utan Gränsers personal har tystnadsplikt. På så vis kan barnen känna sig trygga i att ventilera.

En lokal översättare

För att kunna kommunicera obehindrat har de utländska psykologerna alltid en lokal översättare med sig i samtalen. Tolken kan även fånga upp kulturella signaler, som många gånger är ickeverbala och annars hade gått förlorade. Intill tältet där samtalen sker finns ett väntområde fyllt med papper, pennor och spel. Barn och unga uttrycker känslor och smärta annorlunda än vuxna – de har inte lika lätt att sätta ord på vad de känner. Att leka och använda fantasin stimulerar barnens sinnen och kan hjälpa dem att uttrycka sig.

Att bara finnas där, och vara medmänniska, betyder mer än vad man kan tro.

– Jag instruerar mina patienter att måla en aktivitet som hjälper när man känner sig ledsen och ångestfylld, det kan vara allt från att prata med någon eller spela fotboll med kompisar. Det viktiga är att det är en aktivitet som får dem att må bra. Teckningen kan de sedan ta med sig hem som en påminnelse.

En av medarbetarna i psykologteamet finns alltid på plats i väntrummet för att hålla i gruppaktiviteter och lekar, och samtidigt lära barnen hur de kan hantera sina känslor och tankar.

– De är framför allt förtjusta i att spela Memory.

Trots allt det fruktansvärda de varit med om så är de som vilka andra barn som helst. De behöver tid för lek och spel för att må bra. Det är viktigt att behandla dem som vanliga barn, betonar Tove. Att bara finnas där, och vara medmänniska, betyder mer än vad man kan tro.

– Barnen berättar för mig att det betyder mycket att vi finns där och lyssnar på dem. Vi hjälper dem att våga blicka framåt. De har ju hela livet framför sig.

"Förbluffande styrka inom sig"

Med stöd från Läkare Utan Gränser och andra hjälporganisationer har flera av barnen nu kunnat återvända till skolan och drömmer om att få ett jobb i framtiden. Att bilda en egen familj är också viktigt, särskilt för dem som förlorat familjemedlemmar i konflikten.

– Det är oerhört inspirerande för mig att arbeta med de här barnen. De har en helt förbluffande styrka inom sig. Trots att de är ärrade av sitt förflutna så kämpar de varje dag för att ta sig vidare, för att få ett liv som alla barn förtjänar.

Läs hela numret av Läkare Utan Gränsers tidning Direkt. Du kan också lyssna på en inläst version av artikeln här.