Människorna i Tomping sitter i en fruktansvärd deprimerande situation. Sextio procent av patienterna som vi behandlade på våra klinik är sjuka på grund av de dåliga levnadsförhållandena i lägret och undermålig hygienen.

Området de bor på är alldeles för litet för så många personer. Det finns så lite plats att det till och med är förbjudet att ha sängar inne i lägret, det sägs ta för mycket plats. Det blir problematiskt under regnsäsongen. Efter en kraftig regnskur står vattnet en halvmeter högt på vissa ställen i lägret. Människorna måste lyfta upp de få ägodelar de har i tälten för att de inte ska förstöras av vattnet.

Flyktingarna bor på några små ytor inne på FN-basen i Juba. Här skulle egentligen de internationella FN-trupperna bo och arbeta. Men flyktingarna sprang hit för att söka skydd i mitten på december när våldet blossade upp i Juba. Det strängt bevakade FN-området var det enda stället i staden där de kände sig trygga under attackerna. Området var aldrig tänkt som ett flyktingläger.

Många människor som bor i Tomping och i det andra stora flyktinglägret utanför staden, Juba 3, är traumatiserade av det våldsamma inbördeskriget. Vi har träffat patienter med hemska upplevelser i bagaget. En tonåring som bodde utanför Tomping berättade för oss att han var tvungen att dricka blod. En annan patient visade en video där man kunde se hur levande människor brändes. 

Ibland blir stämningen i lägren aggressiv och det blir våldsamt. En gång behandlade vi 28 skadade på vår klinik efter ett slagsmål. Bråket började under matutdelningen i lägret. Vi hamnade mitt i. Plötsligt stod det dussintals arga människor framför klinikens staket och försökte att ta sig in. Jag stod på andra sidan och höll emot. Det är inte så konstigt att situationen spårar ur ibland. Människor står i vattnet, är hungriga och belastningen för dem är enorm.

Stefan Liljegren
Läkare Utan Gränser