De senaste decennierna har hiv gått från dödsdom till kronisk sjukdom. Allt fler har fått tillgång till effektiv behandling och dödstalen har sjunkit. Men vi får inte blunda för de orosmoln som fortfarande finns, som att fler än 100 000 barn dör i aidsrelaterade sjukdomar varje år. Då riskerar den positiva utvecklingen att göra en störtdykning.
1 december uppmärksammas den internationella aidsdagen, som instiftades i slutet av 1980-talet. Sedan dess har effektiva bromsmediciner forskats fram och antalet personer som får tillgång till dem räknas inte längre i tusental utan i miljoner – allt från börsmäklare på Manhattan till fattiga mödrar i Kapstadens slum.
Många var så sjuka att de bars in i väntrummet på bår
När svenska Läkare Utan Gränser startade för 25 år sedan tog vi del av fruktansvärda rapporter från våra kollegor i fält; allt fler människor med aids uppsökte våra kliniker, många av dem så sjuka att de bars på bår och dog innan vi hann undersöka dem. Utan effektiv medicin kunde vi enbart vårda dem för följdsjukdomar.
Lång väntan på ny medicin
Den första efterlängtade antiretrovirala kombinationsbehandlingen kom några år senare. På grund av de nya medicinernas höga pris, och de mångåriga patenten läkemedelsbolagen bakom preparaten hade beviljats, skulle det dock ta närmare ett halvt decennium innan människor i fattiga länder fick tillgång till behandlingen.
När det väl skedde var det tack vare aidsaktivisters outtröttliga kamp för allas rätt till livräddande behandling. Efter många och ibland högljudda påverkansinsatser blev det till slut tillåtet för generiska producenter att tillverka billigare versioner av läkemedlen och i början av 2000-talet kunde Läkare Utan Gränser äntligen börja behandla patienter med dem.
Effekterna av den nya behandlingen var hisnande
2004 gjorde jag mitt första fältuppdrag för Läkare Utan Gränser i Bukavu, Kongo-Kinshasa. När jag anlände hade staden precis befriats efter att ha ockuperats av en rebellgrupp. Vi öppnade en hivklinik där vi, som enda organisation i östra Kongo-Kinshasa, tillhandahöll antiretroviral behandling. Arbetet i Bukavu lämnade ett bestående intryck på mig. Den förändring som den nya behandlingen innebar för patienter, deras familjer och samhället i stort, var hisnande.
Sedan min tid i Bukavu har mycket hänt. Antalet hivpositiva som fått tillgång till effektiv behandling har ökat markant och följaktligen har dödstalen sjunkit drastiskt. FN-statistik visar att antalet dödsfall i aidsrelaterade sjukdomar halverades mellan 2005 och 2016.
Nya orosmoln breder ut sig
Det här är förstås enorma framsteg och något vi alla som arbetar med hiv ska vara, och är, stolta över. Men vi får inte förblindas av gamla framgångar. Även om de mörka dagarna i början på 90-talet är förbi, är striden mot hiv långtifrån över. Det finns flera orosmoln som breder ut sig allt mer, men som det sällan rapporteras om.
Exempelvis finns det i många länder ett växande glapp mellan finansiering och mål för behandling. Resurserna är helt enkelt för knappa för att länderna ska kunna trappa upp tillgången till effektiv behandling i den takt som behövs. Zimbabwe, exempelvis, står inför ett underskott på 775 miljoner kronor för att möta behovet av antiretroviral behandling.
Många länder klarar inte ett abrupt slut på stödet
Bristen på resurser beror bland annat på att finansieringsinitiativ som Globala fonden mot hiv, tuberkulos och malaria på senare år har fått allt svårare att säkra ekonomiskt stöd från sina givare. Givare har också pressat Globala fonden att skynda på utfasningen av stöd till länder som hamnar över en viss BNP, vilket lett till neddragningar av stödet till en rad länder. Många av dessa har en stor sjukdomsbörda och deras hälso- och sjukvårdssystem är illa rustade för att klara av ett så abrupt slut på stödet.
Barn behandlas med undermålig medicin
En annan akut utmaning är att enbart 52 procent av barn som lever med hiv får effektiv medicin. Under förra året dog 110 000 barn i aidsrelaterade sjukdomar – en helt oacceptabel siffra. Barn är särskilt utsatta, inte minst eftersom de troligtvis kommer behöva ta hivmedicin livet ut och risken för resistensutveckling därmed är större. Det är därför viktigt att de behandlas med nya och effektiva mediciner från så tidig ålder som möjligt.
Men – läkemedelsbolagen bakom de nya hivmedicinerna till barn har bara introducerat dem i ett fåtal länder och flera låginkomstländer har inte råd med preparaten. Därför behandlas hälften av alla barn med äldre, undermåliga läkemedel som ger fler biverkningar och där resistensrisken är högre.
Slår vi av på takten nu kommer resistensen att växa
Om vi på riktigt ska kunna vinna striden mot hiv måste de utmaningar som fortfarande finns uppmärksammas och tas itu med. Vi har inte råd att låta hiv adderas till listan över bortglömda kriser i världen. Slår vi av på takten nu kommer sjukdomsspridningen att öka igen och resistensen växa – och i det långa loppet riskerar vi att beröva kommande generationer hoppet om en värld fri från sjukdomen.
Oliver Schulz, Generalsekreterare, Läkare Utan Gränser Sverige
