Det finns många myter kring hiv. Vilka är det som smittas, går det att föda ett friskt barn om man är hivpositiv och är kondom det enda sättet att skydda sig på? Testa dig själv - och hjälp oss sprida kunskap om hiv.
1. Hiv är en dödsdom
FEL
Hiv och aids är den dödligaste pandemin i modern historia: den har dödat dubbelt så många som det första världskriget. Men de framsteg som gjorts i kampen mot sjukdomen på bara 30 år har varit spektakulära. I dag är det en mycket låg risk att någon som tar hivläkemedel varje dag utvecklar aids och kan därför leva ett långt och meningsfullt liv.
... MEN tyvärr också RÄTT om man inte tar sina hivläkemedel...
Eller om du har otur att bo på en plats där du inte får tillgång till livräddande hivläkemedel. Över 75 procent av de människor som lever med hiv i Väst- och Centralafrika - 5 miljoner människor - får inte behandling och är därför dömda till en långsam, smärtsam och onödig död. Situationen är ännu värre för de 730 000 hiv-infekterade barn i regionen där 90 procent har inte tillgång till mediciner. Det krävs omedelbara åtgärder för att förändra denna situation.
2. Hiv drabbar främst homosexuella män
FEL
Det kan vara fallet i västvärlden, men inte i hela världen. I själva verket är den vanligaste personen med hiv globalt i dag en ung kvinna. 59 procent av människor som lever med hiv i Afrika söder om Sahara är kvinnor. I Sydafrika löper flickor i åldrarna 15-19 år åtta gånger högre risk att smittas av hiv än sina manliga motsvarigheter.
Det är SANT att män som har sex med män är en utsatt grupp. Det är också fallet för sexarbetare eller narkotikamissbrukare som injicerar. Det är anledningen till att FN:s plan för att bekämpa hiv och aids lägger stor vikt vid dessa riskgrupper. Trots det kommer 45 procent av alla barn som föds med viruset från Väst- och Centralafrika. Varför är det så? Jo, för att deras mammor inte har tillgång till behandling.
3. Du kan inte föda ett friskt barn om du är hivpositiv
FEL
En gravid hivpositiv kvinna som får behandling har mindre än 2 procents risk för att överföra viruset till sitt barn. Detta är fantastiska nyheter: tack vare dagens hivmediciner har antalet barn som föds med viruset i världen minskat med 60 procent sedan 2000. Och förra året blev Kuba det första landet att deklarera att risken att mödrar för över hiv till sina barn helt hade eliminerats.
Men denna seger beror på tillgången till hivbehandling. I västra och centrala Afrika får endast 39 procent av hivpositiva gravida kvinnorna behandling. Detta är anledningen till att antalet barn som föds med viruset i denna region är så oproportionerligt hög. Medan Väst- och Centralafrika står för 17,9 procent av det totala antalet människor som lever med hiv i världen, sker nästan hälften av födslarna av hivinfekterade barn här.
Dessa barn föds med en sjukdom som kunde ha förhindrats. Och det är desto mer oroande att 90 procent av de hivpositiva barnen i denna region inte heller har tillgång till pediatrisk hiv-behandling. Utan behandling kommer ungefär en tredjedel av de barn som lever med hiv inte överleva sin första födelsedag; hälften av dem kommer inte att fira sin andra födelsedag och bara en av fem av dessa barn kommer att fira sin femte födelsedag.
4. Kondom är det enda sättet att undvika att smitta sin partner eller att bli smittad av hiv
FEL
Visserligen är kondom mycket effektivt för att förhindra att föra en hivinfektion vidare, men det är inte det enda sättet.
Studier har visat att optimal hivbehandling minskar risken för överföring av viruset med 96 procent i parrelationer där en är hivpositiv. Nya läkemedel gör att även hivnegativa människor skyddas mot infektion.
Att främja användningen av kondomer är ett viktigt verktyg mot hiv, men människor behöver en kombination av förebyggande verktyg för att välja det som passar dem. Att erbjuda hivbehandling för alla är en viktig komponent för att hålla hiv- och aidsepidemin under kontroll. Och därför är det ett stort problem att så få människor - mindre än 1 av 4 - har tillgång till behandling i Väst- och Centralafrika.
Om inte alla som behöver det behandlas, överallt, är chanserna att ta kontroll över den globala pandemin mycket liten. Detta är anledningen till varför Läkare Utan Gränser kräver en ambitiös plan för de länder där få behandlas med hivläkemedel.
5. Ju fler hiv-positiva människor det finns i ett land, desto fler aidsrelaterade dödsfall
FEL
Sydafrika har det absolut största antalet människor som lever med hiv (6,8 miljoner) och aids. Varje år inträffar 140 000 dödsfall i landet. Det är häpnadsväckande siffror - men det är fortfarande långt under Nigeria, som har hälften så många hivpositiva människor. Kan du gissa varför? Återigen, det är enkelt: nigerianer har betydligt sämre tillgång till hivläkemedel än sydafrikaner (22 procent mot 45 procent).
I Guinea registrerades ungefär samma antal aidsrelaterade dödsfall 2014 (3 800) som Swaziland (3 500). Men Swaziland har dubbelt så många människor som lever med viruset (210 000 jämfört med 120 000) och den högsta andelen vuxna som lever med hiv i världen (27,7 procent).
Kort sagt, på platser där hivbehandling inte är tillgänglig lider människor och i proportion dör fler av hiv/aids.
6. Desto färre hiv-positiva människor det finns i ett land, ju lättare är det att bekämpa sjukdomen
FEL
Logiskt sett borde det vara lättare för Kongo-Kinshasa, där "bara" 1,2 procent av befolkningen lever med hiv, att tillhandahålla daglig hivbehandling, än för Malawi. Båda länderna är ju relativt jämförbara på pappret när det gäller BNP per capita eller index för mänsklig utveckling. Ändå har Malawi lyckats behandla 50 procent av sin hivinfekterade befolkning med hivläkemedel. I Kongo är det mindre än 25 procent.
Låter det inte vettigt? Jo, det finns några förklaringar. Om, som i Kongo-Kinshasa, hiv är mindre synlig i samhället, i media och på den politiska dagordningen försvinner frågan bland många andra hälsoprioriteringar. Detta är förståeligt. Vad som är mindre förståeligt är att internationella aktörer konstant försummar länder med låg förekomst av hiv i Väst- och Centralafrika.
7. Endast rika, stabila länder har kapacitet att erbjuda livslång, daglig behandling
FEL
Detta verkar ju logistiskt; för trots allt så är även hälso- och sjukvårdssystemen i rika länder pressande med att behandla ett växande antal människor med kroniska sjukdomar som diabetes och fetma. Men föreställ dig situationen i ett land som Malawi som måste ge daglig behandling mot hiv till 10 procent av sin vuxna befolkning, trots att landet har sex gånger färre sjukvårdsanställda än vad WHO rekommenderar som minimum.
I själva verket har det mest anmärkningsvärda framstegen mot hiv och aids uppnåtts i resursfattiga länder. Faktum är att införandet av hivbehandling på 2000-talet var den enskilt viktigaste faktorn för att öka den förväntade livslängden i södra Afrika.
Läkare Utan Gränser har också genom åren arbetat med att ge hivvård i konfliktområden som till exempel i Jemen eller Centralafrikanska republiken, för att undvika att folk blir offer för både krig och deras hivstatus. Fortsatt vård är viktigt även i de mest utmanande, instabila områden.
Bara för att ett land har begränsade resurser eller att situationen är komplicerad eller instabil behöver det inte innebära att människor som lever med hiv inte kan få behandling.
Det är viktigt att ingen av oss, var som helst, glömmer de mest försummade offren för hiv och aids. Av denna anledning uppmanar Läkare Utan Gränser internationella givare, drabbade regeringar och FN-organ att snarast utveckla och genomföra en plan för att öka livräddande hivbehandling i länder där mindre än en tredjedel av befolkningen får ta del av den, särskilt i västra och centrala Afrika.
Tiden är inne. Vi har inte råd att vänta.
