Redan i våras hittade hon språkcaféet i Södertälje, då hade det just öppnat. Men så föddes dottern Sofia och sommaren kom emellan. Nu är hon tillbaka och tillsammans med andra nyanlända och asylsökande får hon träna svenska och ta emot information om sådant hon behöver veta om samhället som nyanländ.
Trångt på språkcaféet
- En kompis tipsade mig om det här stället och jag är väldigt glad att jag är här. Så småningom vill jag utbilda mig till undersköterska, jag tycker om att hjälpa människor, säger Besara Isufaj med ett varmt leende.
Det är trångt i Studieförbundet Bildas lokaler på Storgatan 1 i Södertälje. Klockan är 10 på onsdag morgon och deltagarna lämnar in barnen för aktiviteter i barnrummet och de vuxna går in i olika språkträningsrum beroende på hur långt de kommit med sitt svenska språk.
Mötesplats Södertälje startade i mars och rummen fylldes snart med asylsökande och nyanlända.
Behöver fler rum och fler cirkelledare
- Jag tror alla som bor här i staden känner till Mötesplats Södertälje. Vi har inte vågat annonsera om vår verksamhet eftersom vi är rädda för att inte kunna ta emot alla som kommer. Förhoppningen är att vi ska kunna fortsätta arbeta som vi gör nu men med mer plats och fler cirkelledare. Som det ser ut nu är vi begränsade, säger Susanne Ayoub, konsulent på Bilda.
- I och med Bildas etablerade kontakter med de ortodoxa kyrkorna dit många nyanlända och asylsökande söker sig så hittar de också vidare till Mötesplats Södertälje.
Susanne Ayoub och Dalal Jobrail, som är ansvarig för verksamheten, är glada över att deras arbete med asylsökande flyktingar och nyanlända växer. Efter ett sommaruppehåll är språkcaféerna igång igen. I dag är det andra tillfället och det har tillkommit en grupp, från tre till fyra. Barnen har ett eget rum med en egen ledare. Här får de sjunga barnvisor, spela spel men också lära sig bokstäver och siffror.
"Språkcaféet måste få vara en öppen arena"
- Det här är en möjlighet för dem att komma ut ur isolering, språkcaféet måste vara en öppen arena, det kanske är enda platsen där de kan dela sin livssituation. Det är svårt att se lidandet hos människorna, deras traumatiska livshistorier påverkar och berör oss alla, säger Susanne Ayoub.
Förutom från Syrien kommer människor från Egypten, Irak, Serbien, Albanien och Thailand. Arabiska är det språk som de flesta talar men även engelska förekommer.
- För många som kommer handlar det om att övervinna sin rädsla att prata svenska. Visst, de behöver lära sig språket, men de behöver också få träffa andra med liknande erfarenheter, dela sina trauman med andra, säger Dalal Jobrail.
Besara Isufaj är nöjd med sin förmiddag. Nu är hon på väg ut med dottern Sofia. Men hon kommer tillbaka, det visar hon tydligt med texten på sin t-shirt; I´m here to stay.
