Sedan 2004 har Kvinna till Kvinnas stöd till kvinnoorganisationer i Libanon, Jordanien och Egypten koordinerats från ett gemensamt kontor i Amman (Jordanien). Men i samband med Syrienkrisen har pressen på libanesiska kvinnoorganisationer och det libanesiska samhället i stort ökat, och Kvinna till Kvinna har märkt av ett behov av ökad närvaro. Den 1 april flyttade Alexandra Karlsdotter Stenström in på det nya kontoret i Beirut.
– Nu kommer vi att kunna vara närvarande i våra samarbetsorganisationers vardag på ett helt annat sätt. De kan komma och träffa oss oftare, vi kan delta vid spontana manifestationer de ordnar. Om det händer någonting finns vi där och kan – vid behov – ge moraliskt stöd, säger Alexandra Karlsdotter Stenström.
En miljon flyktingar
Sedan Syrienkrisens början har över en miljon människor flytt över gränsen till Libanon, ett land med fyra miljoner invånare. Tre av de sex organisationer som Kvinna till Kvinna stödjer i Libanon jobbar idag aktivt med syriska flyktingar.
– Våra samarbetsorganisationer integrerar sitt stöd till syriska flyktingkvinnor med den verksamhet de redan driver sedan tidigare för till exempel palestinska och libanesiska kvinnor. Det är viktigt så att det inte skapas ökade spänningar mellan ”värdsamhället” och flyktingarna, säger Alexandra Karlsdotter Stenström.
Ett exempel på integrerat stöd finns hos organisationen Palestinian Women’s Humanitarian Organisation (PWHO) som har ett kvinnocenter i flyktinglägret Bourj Al-barajneh i Beirut. I lägret bor palestinska flyktingar sedan länge. PWHO hjälper dem till exempel att organisera klädinsamlingar och auktioner där de sedan kan sälja kläderna och låta vinsten gå till att stötta nyanlända syriska kvinnor.
– De palestinska flyktingarna upplever plötsligt hur det är att hjälpa andra flyktingar. PWHO uppmuntrar också till sociala aktiviteter mellan de olika flyktinggrupperna, och de upptäcker ofta att de har mer gemensamt än de först trodde.
Tidiga giftermål
Ett av de problem som syriska flyktingkvinnor brottas med är att allt yngre tjejer gifts bort, ofta när de är kring 13-14 år, ibland ännu yngre. Flickorna kan inte bidra med någon inkomst till familjen, en del föräldrar oroar sig för att inte kunna försörja dem och ser dem som ännu en mun att mätta. Tidiga giftermål kan också bero på att föräldrarna är oroliga för att flickorna ska bli våldtagna – och anser att de är bättre ”skyddade” som gifta.
– Att det sedan fortfarande är en form av våldtäkt, om än godkänd av lagen, eller att det även kan leda till att flickan utnyttjas för prostitution eller trafficking – det ser man liksom inte, konstaterar Alexandra Karlsdotter Stenström.
Den libanesiska kvinnorörelsen driver just nu på för att den nya lagen om våld i hemmet, som antogs 1 april, också ska kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. Bland annat försöker de påverka presidenten att ändra delar av lagen.
Kvinna till Kvinna samlar in pengar till syriska kvinnor på flykt – vad går pengarna till?
– Ett exempel på vad stödet bidrar till är att unga flickor som är i riskzonen för att giftas bort får gå kurser, där de tillsammans med sina mödrar får lära sig om konsekvenserna av tidiga äktenskap. Organisationen Lebanese Council to Resist Violence Against Women (LECORVAW) i norra Libanon bjuder till exempel in flickor och mödrar att lyssna till kvinnor som själva blev bortgifta när de var unga. De berättar om sociala, fysiska och psykiska problem som de haft på grund av att de blev bortgifta för tidigt. Hittills har de här träffarna fått en bra respons från deltagarna, säger Alexandra Karlsdotter Stenström.
Vad är de största behoven som kvinnorna på flykt har?
– Många känner en avsaknad av värdighet. Folk de möter utgår ifrån att de är desperata och gör vad som helst för pengar – de utsätts ofta för skamliga förslag och sexuella trakasserier. Många kvinnor har också plötsligt blivit huvudansvariga för familjen, då männen är kvar och strider i Syrien eller är döda eller försvunna. Eftersom kvinnorna vanligtvis inte har haft försörjningsansvar tidigare är det en stor börda för dem, och de oroar sig mycket över ekonomin och framtiden, säger Alexandra Karlsdotter Stenström.
Trots att Libanon är ett land med många slitningar och en lång historia av konflikter, har Alexandra Karlsdotter Stenström hopp om framtiden.
– Många i den yngre generationen verkar ha siktet inställt på att hitta fredliga lösningar, det får man inte glömma. Media fokuserar gärna på våldsamheter och konflikter i Libanon, men det finns ju också människor som har insikten att det finns andra vägar att gå och som jobbar för en fredlig och hållbar utveckling. Det är turbulent men hoppfullt.
Karin Råghall
